För länge sedan när jag var väääldigt ung, i januari 1996 för att vara exakt, träffade jag min Tommie. Att han stannade hos mig är ett smärre under med tanke på hur märkligt jag betedde mig de första månaderna… Jag har, som många vet, sjukdomen psoriasis. Jag har haft den i över 20 år och har vanligtvis bara utslag, som dessutom går att behandla, på armbågar och knän. Just den vintern när jag träffade Tommie hade jag dock, för första och hittills enda gången (peppar, peppar), utslag över hela underbenen. Skämmigt och fult tyckte mitt fåfänga jag och helt klart ett problem som måste lösas. Hur? Till sängs iförd svarta nylonstrumpbyxor varje natt i flera månader. När de någon gång åkte av var det rullgardin ner och lampan släckt 😉 Det tog ett bra tag innan jag berättade för Tommie varför jag betett mig som jag gjort, men han var rätt snabb att erkänna att han tyckt att jag burit mig lite småskumt åt. Undrar varför?