När Tommie blir alltför skäggig händer det (rätt ofta faktiskt 😉 ) att jag klagar och har synpunkter på allt det där “stickiga”. Jag bönar och ber att han ska plocka fram rakhyveln, men icke…  åtminstone inte så länge jag tjatar. När jag blivit tillräckligt uppgiven och till sist tystnar smyger han dock iväg till badrummet och kommer ut slät och len som en babystjärt 🙂 Och jag? Jag märker förstås ingenting = uselt 🙁 Vet dessvärre inte vad jag ska göra åt denna brist; någon som har ett bra tips?

Med anledning av ovanstående känner jag mig manad att försvara alla stackars killar som missar när tjejerna har färgat/klippt håret, köpt nya kläder, bytt gardiner etc. Det är faktiskt inte så lätt att hänga med i svängarna alla gånger…