Långbent gynnare

Lockespindel

Under semestern på landet hade jag all tid i världen att studera djurlivet; främst insekternas och spindeldjurens förehavanden. Den art som fascinerade mig mest var Lockespindeln (Phalangium opilio), vilken är en extremt långbent och vanligt förekommande spindel. Den skiljer sig från egentliga spindlar bl a genom sin äggformade kropp, dvs att den saknar “midja”. Lockespindeln spinner inte heller några nät utan jagar ikapp sina byten och det är just vid jakten dess långa ben kommer väl till pass. Då jag själv skulle rädda en lockespindel från att bli övermålad i nya gäststugan fick jag se prov på dess enorma kvickhet. Jag sträckte fram handen och kort därefter hade spindeln hoppat säkert en meter i sidled; faktum är att den nästan flög = coolt 🙂

Lockespindlar är under dagtid väldigt passiva, men rör sig desto mer nattetid. Det är då dessa rovdjur jagar andra spindeldjur (även fästingar) och insekter. Att de är kannibaler anser jag mig ha fått bevis på i duschrummet på landet. Vi hade en liten rackare som huserade där hela semestern och en dag berättade Tommie glatt att han/hon hade fått en kompis. Jodå, nog satt det en till där på väggen. När jag tog mig en närmare titt noterade jag dock att den andres ben hade en märklig ställning; någon timme senare upptäckte jag att det där bara fanns ben men ingen kropp… De verkade inte ha blivit dunderpolare direkt 🙁

En reaktion på “Långbent gynnare

  1. Ser att det är längesen du skrev detta, men jag skriver ändå. För att tacka för att du skrev så avspänt om just denna spindelart.
    Denna sort har jagat upp mig så länge jag minns, utan direkt orsak, vad jag har hittat. Men de har kravlat i min säng i mardrömmar, och skrämt mig då de sitter och lurar på kvällar o nätter. Men värst är då de kommer, med sin lilla, otolkbara kropp vaggande, darrande mitt emellan sina jättekrokar till ben!
    Exakt, och endast denna (och liknande) är de enda spindlar, ja nästan det enda kryp jag är rädd för (inte getingar, tvestjärtar, gråsuggor, osv). Men då blir jag på gränsen till panisk istället.
    Jättedumt, för om man läser det t.ex. du skriver, så äter de ju saker som är ännu “läskigare” (som jag brukar säga till andra spindelrädda, om alla andra spindlar, vilka jag gillar). Jag borde ju bli lite glad av att tänka att dom även äter upp varandra. Men vete katten om jag blir supporter ändå – kanske sakta, sakta. Tack!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *