Det judiska folkets historia har varit konfliktfylld och perioder av förföljelse, förtryck och t o m utrotningsförsök har naturligtvis satt djupa spår. Omvärlden i sin tur dras fortfarande med dåligt samvete över vad som skedde under andra världskriget; även detta har gjort distinkta avtryck – inte minst för det palestinska folket. 1947 beslutade Nationernas Förbund (NF) sig helt sonika för att godkänna en delning av Palestina, vilket resulterade i en arabisk och en judisk del. Med protester från arabvärlden, men sanktionerat av NF, förklarade sig Israel självständigt 1948. Man passade även på att utvidga den judiska statens gränser utöver vad som godkänts av NF.
Kort sagt så gav västvärldens dåliga samvete judarna ett land medan västvärldens flathet möjliggjorde stöld av ytterligare landområden. Det palestinska folket å andra sidan blev, inför miljontals ögonpar, bestulna på delar av sitt territorium. Vad palestinierna kände och fortfarande känner? Bara att leka med tanken att FN skulle ge oss Norge (som faktiskt tillhört oss i modern tid) och försöka lista ut hur populärt det skulle bli. Eller att FN skulle ge Skåne till Danmark osv…
Enligt min uppfattning är omvärldens låt-gå-mentalitet beträffande israelernas före- havanden i Mellanöstern fullständigt förkastlig. Det hårt knutna bandet mellan “världspolisen” USA och Israel har förmodligen spelat en stor roll även för andra länders/ FN:s agerande. Med glädje och tillförsikt läser jag därför att Barack Obama nu börjar ställa krav på Israels premiärminister, Benjamin Netanyahu. Kraven är dessutom fullt rimliga: en frysning av pågående byggnation av bosättningar på ockuperad mark – detta för att få palestinierna att gå med på fredssamtal. Dessvärre verkar inte den israeliske premiärministern ha nappat på idén…
Jag borde inte behöva skriva det, men eftersom det här är en så oerhört känslig fråga vill jag ändå betona att jag på intet sätt är antisemit. Vad jag vill kalla mig är något som liknar rättvis, och jag tycker inte att palestinierna har blivit rättvist behandlade vad beträffar ovanstående.
/ Storkelina – i rättvisans namn