Skitsnack?

Viskande

Man pratar ofta om vikten av ärlighet och att inte “snacka skit” om andra. Detta har fått mig att fundera över var gränsen för att “snacka skit” om någon egentligen går. Är det skitsnack när kollegan A berättar för kollegan B att han/hon är irriterad över något kollegan C har sagt eller gjort? Är det alltid skitsnack när man pratar om någon bakom hans/hennes rygg? Eller går gränsen för skitsnack när man börjar sprida osanna rykten om en annan människa? Eller om man pratar illa om hur en person ser ut/går/pratar i stället för att fokusera på vad personen gör och säger? Personligen tycker jag att de två sistnämnda alternativen är glasklara varianter av skitsnack, medan jag är betydligt mer osäker beträffande det första.

Jag är inte alls övertygad om att det alltid är positivt om människor är raka och ärliga ex.vis i en arbetsgrupp. Tror faktiskt inte att det gagnar stämningen på arbetsplatsen om person A, som allmänt ogillar person C, vid varje givet tillfälle “går till attack” och ifrågasätter/kritiserar C. Nä, i dylika fall kan det nog vara en bättre lösning (för alla parter!) om A i stället lättar på trycket inför B och sedan låter saken bero. Det är dock förstås viktigt att B bara lyssnar och inte lägger in en massa egna värderingar och ger ytterligare bränsle till konflikten.

Nu har jag berättar hur jag ser på saken, men hur tänker alla mina kloka läsare? Ett tips är att jag får typ NOLL svar 😉

/ Storkelina – fredsmäklaren

Detta inlägg är publicerat under Okategoriserade av admin. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *