Vargkriget – igen

Vargkriget

Den som läste gårdagens inlägg märkte säkert att SVT:s Dokument inifrån: Vargkriget gjorde ett mycket starkt intryck på mig. I går skrev jag delvis i affekt, men i dag ska jag försöka att vara något mer nyanserad. Vi får väl se hur det går 😉

I ovannämnda program beskrev varghatare från flera vargtäta regioner hur de för ett systematiskt och olagligt krig mot de svenska och norska vargbestånden. De berättade även om kvinnors och barns rädsla för att vistas utomhus (p g a vargen), hur vargen plågar och äter upp annat vilt samt bjöd på detaljerade beskrivningar av hur man eliminerar en varg utan att behöva stå till svars för det: en varg som “bara” är skadad (ex.vis skadeskjuten) eller svårt sjuk (ex.vis genom att ha lurats att tugga i sig gift eller glassplitter) går nämligen undan och gömmer sig väldigt väl för att sedan dö utan att någonsin hittas…

Några av mina reflektioner kring gårdagens programinnehåll följer nedan:

När det gäller kvinnors och barns rädsla för vargen så är den konstruerad och torde inte vara något problem om man slutade att svartmåla vargen. Om man är det minsta intresserad av fakta kring ämnet så vet man att det enda väl dokumenterade tillfälle då varg dödat människor i Sverige var i Gysinge år 1821; då rörde det sig om en varg som tidigare hållits i fångenskap och därmed var van vid människor. En vild varg är förvisso nyfiken på människan, men fortfarande skygg.

Någon varghatare uttalade att ett antal människor har valt att “tjäna mindre än stockholmarna för att delvis leva på jakt & fiske”. Då vargen reducerar beståndet av ex.vis rådjur och hare tyckte personen i fråga att det var argument nog för att utrota den. Själv vill jag betona att vi i Sverige ägnar oss åt jakt för att hålla nere viltstammarna, och att detta behövs just p g a att vi har skjutit av för mycket varg och därmed rubbat den svenska faunan. Ingen svensk behöver jaga för att överleva och att man vill bedriva nöjesjakt på vissa arter är inget hållbart argument för att utrota en annan art. En annan liten detalj: stockholmare tjänar i allmänhet mera än vad man gör i övriga landet, men detta ska sättas i relation till våra avsevärt högre boendekostnader m.m.

Slutligen vill jag säga att jag faktiskt har full förståelse för att vargen kan innebära verkliga problem för t ex boskapsägare. Jag kan dock inte tycka att det är okej att ta lagen i egna händer, dvs att använda illegala och grymma metoder för att komma till rätta med problematiken. Det finns flera länder, med betydligt större antal vargar än Sverige, där man på laglig väg lyckas hålla vargen utanför fårhagarna och kan andra så kan vi – det handlar bara om att vilja.

Repriser på Vargkriget:
SVT1 Måndag 3 maj 2010 kl 00.45
SVT2 Torsdag 6 maj 2010 kl 16.20
SVT2 Lördag 8 maj 2010 kl 14.35

Programmet går även att se på SVT Play via länken nedan. Programmet ligger ute till och med den 2 juni.

Relaterade länkar

2 reaktion på “Vargkriget – igen

  1. Återigen blir jag så där otroligt imponerad av dig, att du kan vara så saklig du som t.o.m. varit nära varg.

    Själv blir jag bara så arg, jag går mentalt tillbaks till stenåldern, jag vill bara ut och hämnas!

    Precis som du skriver så går det ju faktiskt att ordna hägn för tamboskap där rovdjur inte kan ta sig in!

  2. Gunilla >> Tack, dina uppskattande ord värmer som alltid 🙂 Fast även om jag försöker att vara hyfsat saklig och nyanserad så känner ju även jag igen den där stenålderskänslan… Kram på dig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *