Hundfilosofi

Hunnd

Att hundar mer eller mindre lever för att gå runt och nosa känner nog de flesta till – så även jag. Efter att ha sett min Teo, likt en dammsugare, söka av ett större område började jag dock fundera lite. Hur tänker/fungerar hundarna egentligen? De känner naturligtvis en massa dofter, konstaterar att den eller den hunden/katten/älgen/ människan har varit på en viss plats osv. Men sedan då? Vad gör hunden med all den information han/hon har snokat upp? Finns det något vettigt syfte med detta evinnerliga nosande?

Om jag återgår till min senaste promenad med Teo så upptäckte han med säkerhet att ett antal människor och djur hade passerat över ex.vis en viss gräsfläck; han hade sannolikt också förmågan att avgöra vilka spår som var mest färska etc. Vad tänkte han då? Kanske var det något i stil med: “Boxern Agda var visst här för flera timmar sedan, henne hinner jag aldrig ikapp. Schäfern Sally däremot, hon måste har varit här alldeles nyligen. Om jag pinnar på ordentligt kanske jag rentav hinner träffa henne?! Åh jäklar, här har ju Herr Larsson gått. Han borde verkligen duscha lite oftare… Den där haren som skuttade förbi för nå’n dag sedan hade nog varit god om matte hade kokat upp den, fast det är ju dessvärre lite sent påtänkt. Ah, här har en katt varit – himla spännande doft faktiskt. Det hade nog varit kul att jaga den lite, men matte hade förmodligen protesterat så det behöver jag väl inte ens fundera över” osv osv. Om det inte var något i stil med vad jag just beskrev, vad skulle det då ha varit för mening med nosandet? För inte kan väl hundarna bara irra runt bland alla dessa dofter utan att reflektera över dem? Eller?! Alla teorier är välkomna, please enlighten me så att jag slipper ligga sömnlös om nätterna 😉

/ Storkelina – filosofen

Detta inlägg är publicerat under Okategoriserade av admin. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.