Natten till i dag så snarkade min söte Tommie lite onödigt mycket, så jag bad honom vänligt att lägga sig på sidan och sluta upp med det. Snarkandet upphörde inte och i stället för att vända sig om så lade sig min lille raring helt och hållet på rygg. Hyfsat tålmodigt och fortfarande ganska vänligt sade jag: “Men Tommie, vänd dig om och lägg dig på sidan så att du slutar snarka!”. Ingen reaktion förutom en mumlande röst som sade: “Men jag tycker om det…”. Övertygad om att Tommie drömde om något helt annat och avsevärt mer spännande så frågade jag: “Tycker om vadå?!”. Döm om min förvåning när den sömndruckna rösten svarade: “Att snarka”. Vad han gjorde därefter? Snarkade vidare i högan sky, men det gjorde inte längre något, för min käre make var så gullig att det nästan gjorde ont. Och jisses vad på-nytt-kär jag blev 🙂 Min omskrivne make kommer förstås inte i håg ett dugg…

/ Storkelina – den tålmodiga