Smarriga gryn

I bland är det nästan skrämmande hur fort tiden går – jag tycker inte att jag gör annat än att flagga för helg. Förvisso är det ju underbart skönt att vara ledig, men icke att förglömma: alla de vardagar som passerar mellan helgerna är en STOR del av livet. Det gäller således att ta vara på vardagen, och det är förstås något som undertecknad är ypperligt bra på 😉 Jag är medveten om att jag förmodligen har skrivit någonting i stil med detta tidigare, men det kan inte nog betonas hur viktigt det är att värdesätta varje enskild dag.

Under kvällen har SSK mött AIK, men jag vet ännu inte (och vill inte heller veta!) hur det har gått. Tommie har jobbat hela kvällen, och som den goda hustru jag är så väntar jag förstås in min make så att vi tillsammans kan se matchen i repris. Är jag inte fantastisk så säg! Hm, undrar förresten om Tommie hade klarat av att göra detsamma för mig? Tveksamt…

En pånyttfödd passion i mitt liv är havregrynsgröt, lingonsylt och mjölk – det är bara SÅÅ gott 😛 Det hela är lite märkligt dock, för jag har knappt ätit nämnd gröt sedan jag jobbade på dagis 1991 och då lärde mig att stoppa i mig de slemmiga små grynen. Egentligen gillade jag det inte alls, men som dagisfröken fanns det liksom inget som hette “blä, jag tycker inte om”. Det slutade hursomhelst med att jag började gilla havregrynsgröt, och efter ett långt uppehåll blev jag plötsligt sugen igen (nej, jag är inte gravid).

Oj, nu är det hockey – natti natti!

/ Storkelina – den grötälskande filosofen