I dag blir mitt inlägg kort och koncist då jag väljer att återge min älskade pappas favoritdikt av Nils Ferlin. Dikten – som lästes av mitt kusinbarn Jennica på pappas begravning – gör mig fortfarande tårögd. Jag tycker likväl att den är väldigt vacker och just i dag känner jag dessutom för att dela den med Dig:

Du har tappat ditt ord (ur Barfotabarn från 1933)

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord – var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.