I går hyllade jag hjältarna från helgens flyttbravader, men jag valde då att fokusera på de “tillresta”. Nu tänker jag i stället lägga krutet på mitt livs stora hemmahjälte, nämligen Tommie. Utan Tommie så skulle jag knäcka mig själv (Tommie är ständigt där och lägger i bromsen…) och det skulle över huvud taget inte bli särskilt mycket gjort. De tunga bitarna faller ständigt på min älskade livskamrat och allt han gör för mig – såväl praktiskt som känslomässigt – är ovärderligt. Puss på dig, mitt underbara lejon!
😀