Tungt nu…

Vanligtvis så är jag en glad och positiv människa som trivs fantasiskt bra med livet, men förlusten av Teo har slagit ner mig med full kraft. Jag VISSTE att jag älskade vår lilla hund oändligt mycket, men detta… Hade aldrig kunnat föreställa mig denna enorma sorg, saknad och smärta som jag upplever just nu. Det känns som om jag har gått i bitar och det gör ofantligt ont. Kanske är det priset man får betala när man, som jag, är en sådan utpräglad känslomänniska? Att ALLT blir så oerhört starkt. När jag är lycklig så är jag närmast euforisk, när jag älskar någon så älskar jag gränslöst, när jag väl blir arg så exploderar jag, när jag blir ledsen så blir jag det på djupet, när jag blir glad så bubblar det nästan över och när jag sörjer så gör jag det så att jag går sönder… Det är riktigt tungt nu, och det faktum att tiden sägs läka alla sår känns som en mycket klen tröst.

/ Storkelina

Detta inlägg är publicerat under Okategoriserade av admin. Bokmärk permalänken.

2 svar på ”Tungt nu…

  1. Jag vet att du vet att jag vet. Att sorg kan göra FYSISKT ont är något man blir så brutalt medveten om i dessa lägen. Jag har sagt åt Nisse att även ta hand om Teo, jag VET att han gör det.

    Alla kramar i världen till dig, Tommie & Bus /G

  2. Jag vill ge dig så mycket styrka som jag bara kan och alla kramar i världen för det vet jag att du hade gett mig.

    Marianne

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.