Som många av er vet så har jag sedan många år problem med värkande rygg och leder (felställning i höger ben efter olycka och två operationer, sekundär skolios & belastnings- skador samt psoriasisartropati (reumatisk ledsjukdom)). För det mesta så funkar det riktigt skapligt – den kroniska värk som alltid finns där reflekterar jag inte längre över, utan det är när det blir avsevärt sämre som jag gnäller och gnyr. Och gnällt och gnytt är dessvärre nå’t jag gjort mycket på slutet, så mycket att jag kände att det var läge för ett läkarbesök och kanse en remiss till en reumatolog i mitt “nya” hemlandsting. Hur det har gått? Jodå, jag blev erbjuden en tid hos min husläkare en månad framåt i tiden (räknat från telefonsamtalet). Efter lite gråt och tandagnisslan blidde en månad sedermera till tre veckor och jag fick höra a) att det är viktigt att jag träffar den läkare som känner mig sedan tidigare samt b) att läkaren behöver “klämma och känna” för att kunna skriva en remiss. Just det sistnämnda känns hur märkligt som helst, för om tre veckor kan det skov jag för närvarande befinner mig i vara över = läkaren kan klämma bäst hon vill utan att hitta nå’t utöver det vanliga. Det är så himla ironiskt att det enda sättet att få komma till doktorn snabbare är att stanna hemma från jobbet i mer än en vecka så att det krävs läkarintyg (kan då få en akuttid) samtidigt som det enda jag vill är att slippa mera sjukfrånvaro. Så värdelöst! 🙁

/ Storkelina – missnöjd patient