En gång för lääänge, länge sedan var jag liten och tämligen oförstående. Och dessutom så var jag nästan alltid kladdig och slabbig som på bilden nedan…

Allt eftersom tiden gick så blev jag både större och förståndigare. Under de nio första skolåren så var jag faktiskt så’n där “bäst-i-klassen-pluggis”, åtminstone på papperet (egentligen var jag ju störtcool 😉 ).

Under gymasiet så var jag till att börja med fortsatt duktig, men efter två årskurser (av tre) på den naturvetenskapliga linjen så fick jag annat skojsigt att göra. Jodå, jag blidde kär + flyttade hemifrån (jag och dåvarande pojkvännen råkade liksom få ett hus) OCH avslutade därmed gymnasiet i förtid. Dessbättre så hade min skola tillämpat en något annorlunda undervisningsform, så kallad koncentrationsundervisning, och detta medförde att jag trots allt hade en drös med slutbetyg (ex.vis så hade den 3-åriga matematiken, engelskan, franskan etc avverkats på blott två läsår). Sedermera så kompletterade jag även på komvux, men därefter blev det ett lååångt och ännu pågående studieuppehåll…

Efter att i många år ha jobbat med min hobby, samt prioriterat mjuka värden som kärlek och andra livskvalitetsparametrar, så fick jag i höstas ett ryck: Här skulle minsann pluggas! Sökte därmed en högskoleutbildning, och idag skulle äntligen antagningsbeskedet komma. Nå’n som kan gissa hur svettig jag blev igår när jag såg nedanstående?!

Och är det nå’n som kan lista ut hur lycklig jag blev i eftermiddags när jag fick följande besked?

Tjoho, NU är jag grymt nöjd och sååå taggad 🙂

/ Storkelina – snart tillbaka vid skolbänken

P.S. Efter avslutat ekonomprogram så har jag en ekonomie kand, kan kalla mig revisor och planerar att nischa in mig på skogs- och jordbruksfastigheter samt hästföretagande. Känns logiskt på nå’t vis! D.S.