Fina Bus får pryda helgens inlägg, bilden togs idag.

Mår liksom tidigare i veckan minst sagt “annorlunda”, och minsta ansträngning gör mig helt slut 🙁 Igår skulle jag, som så många gånger förr, bära in en korg ved men det visade sig vara ett nästan oöverstigligt hinder. Jag gav mig förvisso inte, men veden verkade plötsligt väga bly och jag fick hjärtklappning utan dess like… Trist, men det blir säkert bättre!

Annars var gårdagen riktigt trevlig med efterlängtat besök av vår gode vän Stolle 🙂 Det käkades middag, tittades på fotboll och kastades pil och även Christian deltog i nämnda aktiviteter. Jejje, som har jobbat hela helgen, tittade också förbi en stund vilket som alltid var uppskattat.

I eftermiddags kom finaste Sanne & kompisen Elin rullandes på hemväg ifrån Borlänge, och jag blir nästan rörd över att de tog sig tid att stanna här ett par timmar. Visst, jag har känt Sanne hela hennes liv men som en av mammas mååånga kusiner är jag väl egentligen inte någon direkt nära släkting. Fast som jag sagt så många gånger förr, blodsband är inte det viktigaste utan det är vad man känner som räknas och DÅ är vi ju genast toknära.

/ Storkelina