Häromdagen när husse skulle hämta ved så passade Bus på att ta plats i korgen .

Igår var jag på läkarbesök med anledning av den senaste tidens olika symptom, och inte alls oväntat så skulle det tas en himla massa prover. Lite trist bara att det inte gick att göra det sistnämnda igår (proverna fick inte bli liggande mer än 7 timmar före analys och labbet ligger på annan ort), så det blidde ytterligare ett vårdbesök idag. Tack snälla, snälla Jejje för att du körde mig både dit och åter! När jag såg hur mörkt det var i morse, då jag enligt ursprungsplanen skulle ha gått till busshållplatsen, så blev jag oändligt tacksam. Även om man har både reflexväst och ficklampa så blir det lite drygt med 1,2 km promenad ensam i kolmörkret (inga gatlyktor här inte 😉 ). Och jo, det är en faktiskt en enorm skillnad att gå ensam mot att ha sällskap av den ståtliga vakthunden Catla.

Annars är det mest bara bra, men jag kanske ska inse att jag för dagen är minst sagt slak. När Tommie kom hem från kvällens badminton-dust mot Christian så var jag helt sjukt andfådd, ungefär som om jag hade sprungit en mil utan kondis 🙁 Verkligheten var att jag hade tagit med mig korgen på bilden för att hämta lite ved, och DET brukar jag faktiskt inte ha några svårigheter med. Men men, det blir säkert bättre snart och det ska bli rackarn’s skönt 🙂

Ha det gott och på återhörande!

/ Storkelina