Igår skrev jag om konflikter, och idag fick jag lite insyn i en av just den typ jag beskrev. Det var inte en konflikt där jag själv är/var inblandad, men ack så intressant och såå tröstlöst det kan vara när kommunikationen är av envägstyp och/eller brister i andra delar. Alltid tråkigt för alla inblandade 🙁

I eftermiddags hade jag glädjen att få hem Tommie i riktigt skaplig tid, vilket innebar en så’n där härligt lyxig gemensam eftermiddagslur. Så himla skönt, och rackarn’s vad pigg han var när det sedermera var dags att tillsammans med Danne attackera bygget. Den sistnämnda är för övrigt helt fantastisk som kommer hit och hjälper till efter att ha haft sin knappt 2-åriga dotter Alicia i ett tiotal dagar. Det hade ju liksom inte varit såå konstigt om han hade velat ha lite tid för sig själv och allt det som ska hinnas med när finaste dottern är hos sin mamma. Jag känner mig dock oerhört lyckosam, för utöver världens bäste Tommie så har jag ju förärats med världens finaste familj (struntar som vanligt i det där med blodsband 😉 ). Förresten, tack Guttis för att du är så generös och delar med dig av dina brorsbarn 🙂

När det gäller tillbyggnaden så har denna afton varit lite av ett sanningens ögonblick, för det är först nu som väggen har sågats upp och den nya delen blir ett med det befintliga huset. En jättehäftig känsla, och snart återstår inte mycket annat än att få ordning på röran här hemma. Och att färdigställa badrum & bastu såklart…

Med tanke på hur glada Danne & Tommie ser ut på alla byggarbilder så måste det vara väääldigt kul att jobba hårt.

Detta är en vy från vardagsrummet och in mot den lilla hall som blir mellan det nya sovrummet och badrummet.

Här har öppningen uppnått full bredd, och såväl två- som fyrbenta klarade sig undan sågen.