Det finns hopp!

Mickis & finaste Bjässen <3

Idag lämnade jag tomten för första gången sedan i söndags och det var bara såå skönt! Även om jag rör mig som en gammal skata (eller nå’t 😉 ) så tar jag mig fram och det fanns verkligen inget som kunde stoppa mig från att ta mig till ridklubben 🙂 Okej, jag var inte i skick att rida men bara att sitta på läktaren + att träffa hästarna & världens bästa ridgrupp (inte minst Mickis <3 ) var värt hur mycket som helst 🙂 🙂 Och nä, stackars Tommie fick inte ledigt från sitt uppdrag som stallchaufför den här fredagen heller… En himla tur att jag har världens snällaste och mest tålmodige man <3 <3 <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *