För ca en vecka sedan bjöd jag på bilder från min & Tommies vargträff på Kolmården och nu, när jag har samlat mig en smula, vill jag gärna berätta med ord också. Fast eftersom det vore “tjänstefel” att inte komplettera med ytterligare bilder serverar jag denna gång en komplett meny bestående av både ord & bild 🙂
Lördagen den 17 april kl: 10.15 samlades jag, Tommie och ett antal andra personer vid träffpunkt “Vilda möten” (en omärkt grusplan…) utanför Kolmårdens huvudentré. Där ropades vi upp och delades in i grupper för att sedan, tillsammans med guiderna, bege oss till de olika varghägnen. Min & Tommies grupp om totalt 15 personer lotsades till ett hägn med nio 1-åriga varghannar – en samling “banditer” i värsta (men härligaste!) slyngelåldern.
På vägen till/inne i hägnet upplyste den superduktiga guiden Sofie om så’nt som kunde vara bra att veta innan man fick närkontakt med vargarna. Hon delade också med sig av sina gedigna kunskaper om vargen (canis lupus), ylade tillsammans med varggruppen och visade oss runt. Men, häftigast av allt var förstås känslan när den första vargen närmade sig = inte bara närmade sig oss människor utan just mig. Wow, vad mäktigt det var! Detta var mitt första möte med dessa fascinerande djur, men definitivt inte det sista – jag kommer helt säkert att åka tillbaka till Kolmården och göra samma sak igen. Gissar dock att det aldrig mer kan kännas lika överväldigande som första mötet, och det är ju lite synd 🙁
Tack för upplevelsen, Tommie 
Tre mäktiga spanare
En ensamvarg
Vargen Kurt äter märgben
Så vacker!