Efter ett antal dagars bloggförbud (brorsan Åke har jobbat med att flytta bloggen till en ny server) är det nu dags igen. Och jo, jag tänker åtminstone försöka åstadkomma en liten resumé av förra veckan 🙂
Utöver jobb i Stockholm tisdag och torsdag, plus jobb hemifrån övriga dagar, hände det en hel del annat trevligt. Födelsedagen firades i all sin enkelhet här hemma, med Tommie förstås, men även i form av oväntat besök. Danne, Tina & Matte kom glidande med världens vackraste rosor och ett gäng trisslotter, vilket naturligtvis var mycket uppskattat. I vanlig ordning hade jag dessvärre inget att bjuda på till kaffet, något som förvånade Danne som kläckte ur sig “du visste väl att du fyller år?!”. Jo, det visste jag förstås MEN jag var helt och fullt inställd på att “fira” i min ensamhet med en slät kopp kaffe. Inte det minsta konstigt i min värld, men jag uppskattar förstås omtanken från nämnd trio 🙂 🙂 Och alla andra gratulanter! Jisses, det är ju så att jag skäms över att bli så ihågkommen en alldeles vanlig födelsedag <3
Efter lördagens ridpass och en välbehövlig dusch kom bästa Mickis och plockade upp mig för vår sedan länge planerade färd mot travgalan i Hudiksvall. Efter ett stopp för att plocka upp bröderna Billy & Lukas i Hamrångefjärden bar det raka vägen norrut och så småningom kunde vi checka in på hotellet. Det skulle förstås bytas om, piffas och inte minst fixas lockar i håret (tack, Mickis!) innan det redan klockan 17 var dags att äntra galaminglet. Vi hade en toppenkväll/natt/morgon med mat & dryck och som grädde på moset fick Billy ta emot Sven-Erik Landins lärlingspris. Tack alla inblandade för en härlig resa 🙂 🙂
När jag i söndags klev in genom ytterdörren kände jag hur tydligt den där gamla klyschan “borta bra men hemma bäst” passade in. Så himla kul att vara ute på galej, men ändå såå otroligt skönt att komma hem till mitt & de mina <3 Precis som det ska vara med andra ord!
I går blidde det jobb på hemmakontoret och i morse steg jag upp klockan 04.15 med huvudvärk, ryggvärk, förkylning och allmän orkeslöshet. Gjorde mig ändå i ordning och åkte ner mot jobbet i huvudstaden, men under timmarna i bilen/lastbilen mådde jag sämre och bestämde mig till sist för att inte hoppa ur bilen vid Häststportens Hus. Faktiskt första gången jag har tillbringat en hel sjukdag liggandes i en lastbil… 🙁