Så sent som i går fick jag höra att jag är “för snäll”. Det har jag fått höra många gånger. “För snäll” som i mesigt snäll eller dumsnäll – att jag tar för mycket skit och inte säger ifrån. Ni fattar! På ett sätt ser jag det som väldigt positivt, det är nämligen något jag jobbat hårt med i syfte att komma bort från min ungdoms hetlevrade jag. En tid då det krävdes noll och ingenting för att jag skulle explodera. Jobbigt för omgivningen och, inte minst, jobbigt för mig själv. Och även om min stubin numera är nästintill oändligt lång (utom vid svår hunger och enstaka fall av PMS då 😉 ) så finns temperamentet kvar. Bara mycket mer under ytan liksom. När den lååånga stubinen väl brinner av blir jag dock riktigt tråkig. Långsint och jävlig, iskall, hämndlysten (brukar dessbättre stanna på det illvilliga planeringsstadiet 😉 ) och skoningslös.
Summa summarum: Jag föredrar att, för det mesta, vara FÖR snäll men det betyder definitivt inte att jag låter mig själv eller dem jag älskar behandlas hursomhelst. Exempelvis kränkningar, svek och respektlöst bemötande går i alla lägen bort. Så det så! Trevlig snällhelg på er 🙂 🙂
/ Hellre för snäll än för elak mot folk som inte förtjänat det