I ett av gårdagens inlägg ondgjorde jag mig över regeringens och samhällets syn på sjuka människor. I dag vill jag i stället ge en varsin blomma till några av mina underbara arbetskamrater: till Rolle för att han masserade mina värkande skuldror, till Therese som placerade en tjock och värmegivande halsduk över mina ömma axlar och till Annica som skjutsade hem mig för att jag hade “så ont”. Varmt tack för omtanken!

Ska för formens skull tillägga att jag har ett antal fina kollegor som titt som tätt visar prov på engagemang och medmänsklighet – tack för det också! Jag är helt klart lyckligt lottad och hoppas så klart att jag någon gång ger något tillbaka också…

Kram Storkelina