I går gick Månkarbo Marathon av stapeln, men den hoppade jag faktiskt över… man kan ju undra varför?! 😉 Den 7 km långa Månkarbojoggen tog jag mig dock, i rask promenadtakt, igenom tillsammans med Erica, lille Gustav (han fuskade en smula och tog sig fram på fyra hjul) & Dick. Patrik, Jejje & vovven Rocky var riktigt tappra och sprang hela vägen; Patrik kom i mål som 3:a. Från början var det tänkt att även Tommie & Christian skulle springa, men ett trasigt ledband och helgtjänstgöring satte stopp för nämnd duo. Tommie verkade emellertid rätt nöjd med att stanna vid start/målgång och glufsa  i sig hamburgare 🙂

Efter att Månkarbo-”joggarna” hade duschat och fixat lite utökades församlingen med Camilla, Jonas & Ngozi samt Cicci & Mats och kräftkalaset var snart ett faktum. Det blidde en massa gott att äta (tack Jejje & Erica för Västerbottenpajer och äppelpajer!), undertecknads hemgjorda citronsnaps samt tjo & tjim natten lång. Tack alla för att ni kom och tack för underbara ljus (Cicci & Mats), hund- & kattleksaker (Jonas) och min underbara mirakelkräm (Ngozi).

En bildkavalkad följer nedan:

Laguppställning (fr.vä): Gustav i vagnen, Erica, Patrik, Jejje, Storkelina & Dick. I förgrunden: Rocky.

Jejje & superduktige förstagångsmedaljören Rocky.

Gustav strax innan sin "löpardebut".

Bordet dukades för kräftkalas...

... och blev jättevackert!

Löparna Patrik & Jejje visade glatt upp sig.

Ett gäng grabbar stod och tjattrade medan stackars Jejje fick slita.

Camilla & Cicci snackade medan Tommie busade bakom deras ryggar.

Jejje längst bort följs av Dick, Jonas & Ngozi.

Efter att babysittern hade begagnats av Gustav och Bus var det Teos tur att ta sig en tupplur.

Dick bar kilt och valde så småningom att göra det på "riktigt", dvs utan kallingar...

Så här pigg såg Mats ut framåt morgontimmarna medan...

... somliga andra såg ut så här.

"Nylaminerade" Jody May slutade 2:a i sin senaste start på Romme-travet.

I dag har jag:

• jobbat hemifrån
• strukit dukar (shit vad tråkigt 🙁 )
• pratat i telefonen med mamsen & Camilla
• tvättat
• varit ute med mina djur 🙂
• laminerat bilder till en kollega (företaget har inte råd att bjuda på det, men det har jag 😉 )
• haft dejt med min man i soffan
• fått kallelse till röntgen (kan inte ta tiden då jag ska på begravning den dagen…)

I morgon ska jag:

• lifta med Dick (till Märsta) för att jobba på kontoret i Bromma, Stockholm
• ordna med lite föreberedelser inför helgen
• njuta av att komma hem till mina nära & kära

I helgen ska jag:

• äta kräftor i goda vänners lag 😛

/ Storkelina – en alldeles vanlig dag

Hittills har lilla Bus inte varit så värst modig utomhus, men i dag tog hon sig några meter från huset och hittade ett träd. Upp kom hon, men vägen nerför dröjde det ett tag innan hon vågade försöka sig på – då dinglandes på en gren… Bilder från första klätterturen följer:

Bus undersöker nyfiket sitt första träd...

... och listar ganska snart ut att man kan klättra i det 🙂

Vägen uppför var jobbig så...

... det var inte så dumt att hitta en gren att klamra sig vid för en stunds vila.

Oops, vad högt det var!

Undrar hur man kommer ner igen?!

Medan Bus samlade krafter och repade mod passade hon på att njuta av utsikten.

Med anledning av mina nackproblem så besökte jag i dag en för mig ny läkare, och det var en mycket positiv upplevelse. Efter att ha levt med smärtproblematik under sisådär 11 år så upplevde jag för första gången (jo, faktiskt…) att en läkare verkligen lyssnade och engagerade sig. Det kändes superbra, och remissen till röntgen av hals- och bröstrygg var precis vad jag hade hoppats på 🙂

En av mina stora favoriter i livsmedelsaffärernas kyldiskar är Cantadous färskost i smaken pepparrot 😛 Då hela tomten (nja, i alla fall nästan hela 😉 ) svämmar över av just färsk pepparrot så ska jag till helgen prova att göra min egen ost. Håll tummarna för att den blir god för då jäklar ska det att rivas och frysas in pepparrot för ett helt år framöver.

I morgon blir det jobb i Stockholm och därmed tidig sänggång i kväll, men ha det gott så länge!

/ Storkelina – ostälskaren

Kissen Bus mår fortsatt bra och växer så det knakar, men trots det är hon fortfarande en liiiten en. Storleken till trots så tar hon dock en väldig plats och är typ överallt ALLTID = fascinerande, spännande och väldigt roligt 🙂

Teo har dragits med en förkylning, men verkar nu ha piggat på sig igen. Tur är väl det, för han behöver verkligen sina krafter för att orka med all den energi vår senaste familjemedlem har fört med sig.

På grund av min rackliga hälsa så har det blivit sparsamt med umgänge med Gandhi på slutet, men i dag kom såväl han som matte Camilla på oväntat besök – ända in i trädgår’n faktiskt. En kopp kaffe till Camilla och ett par schyssta grässtrån till Gandhi blidde det innan det var dags för hemfärd för de tu.

Lilla Bus sussar i alla möjliga och omöjliga ställningar.

Bus & Teo kopplar av sida vid sida.

Stilige fuxvalacken Gandhi har äntrat min trädgård...

... tillsammans med kaffesugna spjuvern Camilla.

I går kom Tommies syskonbarn, Livia & Nicki, på besök för första gången. De små raringarna dök dock inte upp ensamma, utan sällskapades av mamma Anne, pappa Dave och mormor Mona. Tillsammans delade vi ett antal livliga timmar med mat (försök till grillning i ösregn…), äppelpaj & kaffe/läsk, försiktigt umgänge med missen Bus, tomat- och äppelplockning, spöklekar och stallbesök (tack Camilla & Gandhi!). Avslutningsvis hann vi även med en bit mat på pizzerian i Östervåla, och det var förstås kul (?) för gästerna att se vår nya hemby. En supertrevlig och härlig dag trots att vi inte hade vädrets makter på vår sida 🙂

Tommies guddotter Nicki är liiiten och ägnade sig mest åt att hålla koll på lilla Bus.

Världens hungrigaste Livia tycktes vänta förgäves på maten...

... men fick till sist sätta tänderna i en nygrillad hamburgare.

Livia gillade Tommies cross...

... liksom att morbror Tommie startade åkgräsklipparen.

Bäst av allt var dock att för allra första gången...

... få sitta på en riktig häst - Gandhi!

Emellanåt får jag ruskiga problem med nacken, och resultatet blir alltsomoftast en ihållande och intensivt bultande huvudvärk. Det hela kan närmast liknas vid känslan av en rejäl baksmälla (de flesta har väl upplevt minst en så’n i livet?!) – dock med skillnaden att den nackrelaterade problematiken kan sitta i dagar i streck = vad jag har ägnat mig åt den senaste veckan 🙁 Nu är jag bättre, men ska ändå till läkaren i morgon. Det här kan bara inte vara normalt… eller?

Under veckan har det naturligt nog inte hänt så mycket, men ett par rara bilder vill jag ändå dela med mig av:

På Tommies födelsedag kom Jejje förbi med kladdkaka och sprutgrädde...

... medan Dick & Camilla uppmuntrade till filmkväll med MASSOR av godis.

Som kontrast till alla sötsaker blev det även nyskördade tomater 😛

Idag fyller du år, men eftersom jag misstänker att du inte är vaken när jag sticker till jobbet så får du en första Grattis- och kärlekshälsning här. Puss puss, jag älskar dig!

/ Lilla frun

När jag funderar över hur jag & mina medmänniskor (och djur!) beter oss, eller snarare har betett oss, så börjar jag fundera över hur det egentligen står till med intelligensen. Vanlig, hederlig ”vardags-smartness” verkar emellanåt ha varit en bristvara eller vad sägs om nedanstående exempel:

• En manlig bekant sprang Stockholm Marathon på dryga 4,2 mil bakfull OCH i för små skor…
• Ett stycke hund skulle dricka vatten ur en regntunna och ramlade i, det vill säga landade med huvudet i botten av tunnan. Stackar’n kunde naturligtvis inte ta sig upp och det hela hade kunnat sluta riktigt illa 🙁
• Ett stycke ung man fick för sig att sluka en kompis akvariefiskar, detta medan fiskägaren befann sig i tvättstugan.
• En ung dam svalde vid ett tillfälle en groda. Varför? Bara för att liksom…
• Ett antal dagisbarn hoppade från diverse relativt höga höjder för att bryta benen – detta för att vara lika coola (?) som undertecknad vid knappa sju års ålder.
• En ung tös sade helt frankt till sin doktor att han var full. Anledning? Det luktade läkarsprit i mottagningsrummet… Hm, vem kan det ha varit?! 😉

/ Storkelina – inte alltid med sunt förnuft

P.S. Jag har låtit samtliga ovannämnda tokar vara anonyma, men om det är någon som vill träda fram så är det förstås mer än välkommet 🙂 D.S.

Finns det bara nå't att leka med så glömmer man snart att stora vida världen är lite läskig.

Eftersom jag är en lydig dam som gör vad jag kan för att behaga mina medmänniskor så kommer här en liten hälsning från Bus, varsågod Gunilla!

/ Storkelina – belåten matte