Fettisdagen är inte förrän i morgon, men redan i dag kom Tommie hem med en semla (säsongens första!) till mig. Jag slukade den och den var god, men en semla räcker bra numera. Annat var det förr – under semmelperioden brukade jag skippa lunchen för att i stället kunna trycka i mig tre semlor och jag ääälskade det 😛

Under kvällen har hockeyns slutspel dragit i gång, men som SSK:are känner jag mig föga road. Det blir säkert liiite spännande vad det lider, men än så länge svider SSK:s senaste förlustmatch och tanken på kommande kvalseriespel alltför mycket 🙁

Något som definitivt inte svider, utan tvärtom känns mycket lockande, är att våren så sakteliga är i antågande. Jo, jag vet att den förmodligen dröjer ett tag till men det känns ändå inspirerande att den liksom närmar sig. Under eftermiddagen satt jag faktiskt utomhus och ägnade mig åt källsortering (plast, metall osv osv) och det var riktigt skönt. Jag älskar att bo ”på marken” 🙂

/ Storkelina – med förtida vårkänslor

I kväll blir det en stekhet mexikansk afton med bland annat Tacopaj och Tequila. Förhoppningsvis kommer värdpar och gäster att vara lika heta som mat & dryck 😉 Inspiration har jag delvis fått från Kennet & Camilla i Norrköping och jag tackar för såväl pajrecept som att Kennet för några år sedan återinförde Tequila i den Sundströmska tillvaron. Riktigt trist att Norrköping ligger så lååångt härifrån bara 🙁

/ Storkelina – senoritan

P.S. Jejje, det börjar bli dags att skida hit nu! D.S.

Jippie! Efter två dygn med huvudvärk har smärtan flyttat sig från nacke/huvud till ryggen, och det känns fantastiskt skönt 🙂 Skallen är ju en sådan central del på nå’t vis, så det är ruskigt jobbigt när den inte är riktigt med. Ryggen? Tja, den är jag så van vid att ha ont i så den räknas knappt 😉 Sjukt egentligen…

Jag imponeras över postutdelningen här ute på landet, för man verkar ha en helt annan serviceanda än vad jag tidigare har upplevt. Den senaste veckan har jag fått två vykort från Fuerteventura och båda har, trots bristfälligt angivna adressuppgifter, varit framme endast några dagar efter att de poststämplats i Spanien. Det är nästan så att man känner sig som en rikskändis, för Posten har inte haft mycket mer än mitt namn och Sverige att gå på.

Sedan tidigare har har det beslutats att det svenska hovet får 122 miljoner kronor i statliga anslag för att klara årets utgifter; ungefär hälften går till kungafamiljen och resten går till att bedriva visningsverksamhet av de kungliga slotten. Nu tycker man dock att man har fått för lite pengar och kräver ytterligare 7,6 miljoner kronor i anslag och jag konstaterar följaktligen: Det är inte direkt gratis att hålla Sveriges främsta (?) och mest älskade PR-maskineri i gång.

/ Storkelina – åter pigg & alert i knoppen

För dagen är jag snorig, hostig och har en huvudvärk i stil med århundradets baksmälla. Till saken hör att det inte beror på att jag  har intagit alkoholhaltiga drycker (om det inte är någon som har förgiftat kranvattnet vill säga) – i stället är det rygg/nackvärk som emellanåt liksom klättrar upp och sätter sig på skallen. Inte alls kul! 🙁

/ Storkelina – ur form

Övningskörningen har sedan en tid legat nere – detta på grund av de riktigt trista och isiga vägarna här i obygden. I går när jag & Tommie skulle åka till Tierp passade vi dock på att ta en farbar väg = jag körde på de mindre vägarna utan några större missöden. Även på hemvägen gick det till en början riktigt skapligt, och jag lyckades hålla mig på behörigt avstånd från både rävar och rådjur som sprang framför bilen. Sämre gick det när jag skulle stanna på en mötesplats för att släppa förbi bilen bakom.  Jodå, visst svängde jag av och bländade av helljusen men sedan tog det stopp… dessvärre inte för att jag trampade på bromsen utan för att jag hade kört in i en snödriva 🙁 Att göra tre saker på en gång var tydligen mer än vad jag för dagen klarade av, men jag lärde mig i alla fall något: Det är tydligen jättefiffigt att använda bromspedalen när man ska stanna 😉

/ Storkelina – övningsföraren

P.S. Jag tog mig åtminstone loss på egen hand, alltid något. D.S.

Jag läste just på www.expressen.se om en 20-årig kille vid namn Hassan. Grabben har – helt på egen hand – lyckats med konststycket att på mindre än ett år tappa över 100 kg i kroppsvikt. Att utan operation, eller annan hjälp från sjukvården, ha uppnått ett dylikt resultat är i sig en bragd. Om man dessutom betänker vilka framtida vårdkostnader Hassans viktnedgång kommer att bespara samhället är det fullkomligt bedrövligt och oerhört futtigt av landstinget att nu neka killen en plastikoperation (för att bli av med mängder av nytillkomen överskottshud). En ung människa, som har tagit kontroll över sin tillvaro och bytt inriktning i livet, ska inte behöva gå omkring med tjocka/långa lager hud som dallrar över kroppen. För det är väl ingen som betvivlar att det är ett socialt handikapp som orsakar psykiskt lidande? Nä, precis. Och då uppfyller gossen kraven för att få en operation = skäms på sig Landstinget i Västernorrland!

/ Storkelina – för människan i världen

I går hade jag & Tommie en lugn och skön kväll (inga starkare drycker än coca cola), men i morse gjorde vi ändå något vi inte gjort på lääänge – vi låg kvar i sängen tills kl var över 12. Skönt var det hursomhelst och förmodligen välbehövligt, inte minst för Tommie som så gott som alltid brukar vara uppe med tuppen. Låt vara att tuppen i fråga är en smula morgontrött emellanåt 😉

Efter vår långa sovmorgon ägnade sig Tommie åt att såga ved medan jag stannade inomhus och rensade i våra pappershögar. Kanske inte sådär jättekul, men ack så nödvändigt! Jag förstår inte det ska vara så svårt att lära sig att stoppa räkningar, försäkringsbrev och andra viktiga handlingar på rätt plats direkt när de dyker upp för det är så rysligt trist när det blir mycket 🙁

Under den sena eftermiddagen bar det i väg till Dick & Camilla i Tierp och där fick vi bekanta oss med de nya familjemedlemmarns Izzi & Slash. Vi blev dessutom fyllda med kaffe samt Camillas nybakade kanelbullar och croissanter och det var inte alls fel ska jag säga 😛

Nu är det soffmys med Solsidan och Big Brother (jo, på riktigt) som gäller innan det så småningom är dags att krypa till kojs. Ha det gott!

/ Storkelina – bullstinn och dan

… nytillskottet av tjejer (?) i Dicks privata lilla samling. Visst är de väl vansinnigt söta?! Camilla har sanna mina ord fått tuff konkurrens 😉

En barndomsdröm har gått i uppfyllelse och du har nu införskaffat två alldeles egna pippifåglar av arten kakariki, grattis! Jag & Tommie ser förstås fram emot att träffa de små liven och vi emotser även en STOR och påkostad namngivningsfest 😉

/ Storkelina – den något avundsjuka medpippin