Oavsett om det är två- eller fyrbenta barnbarn som behöver vaktas så kommer du ångandes så snart man behöver din hjälp. Det är aldrig något gnäll eller knorrande, och du får en aldrig att känna att det är det minsta betungande för dig att ställa upp. Tack snälla älskade mamma, din hjälp är SÅ värdefull 🙂

/ Din dotter – ivrigt påhejad av Catla

Hembakta scones smakar extra bra i höstrusket.

I morse blev det sovmorgon för hela familjen, det vill säga både de lurviga och de något mindre lurviga 😉 De lurvigaste fortsatte sedan att ta det lugnt även i vaket tillstånd medan vi mindre lurviga ägnade oss åt nyttigheter som att hyvla av gräsmattan en sista gång (?) samt att baka scones. Hårt arbete belönades så småningom med en sen, gemensam frukost som smakade ljuvligt 😛

Under eftermiddagen blev det en tur ner till Uppsala där det skulle shoppas vitvaror. Den kombinerade tvättmaskin/torktumlare som vi haft sedan tiden i lägenhet har uppträtt minst sagt sömnigt på slutet och fick anses ha gjort sitt = ersattes av två nya, fräscha maskiner. Skönt 🙂

Nu ska undertecknad snart sussa sött, och jag hoppas förstås att ni andra tänker göra detsamma. Ha det fint!

/ Storkelina – söndagssorten

Dagens skörd av smarriga trattkantareller (och två små gulingar).

De senaste dagarna har ägnats åt diverse aktiviteter såsom förvärvsarbete, spår- träning med lilla Catla, svampplockning och sist men inte minst: Kreativitet i köket. Nä, jag har inte målat om eller satt nytt kakel utan skapandet har skett vid spisen. Vad det blidde? Jo, välkryddade gratinerade färsbiffar som tillagades ungefär enligt nedan:

Nötfärs rördes ihop med pressad vitlök, sambal oelek, Santa Marias Chili Explosion, (krydda) en gnutta kalvfond, lite salt, svartpeppar och ett rått ägg. Färsen formades därefter till biffar, som stektes tills de fick fin färg.

Biffarna lades i en ugnsfast form och fick sedan ett täcke bestående av bacon, rökt skinka, skivad rödlök och skivad tomat (alltsammans först brynt i en stekpanna). Innan det var dags för 15 minuters ugnsgratinering så toppades hela härligheten med en blandning av grädde, smaksatt crème fraiche (paprika & chili) och rikligt med riven ost. Jag & Tommie åt rätten tillsammans med potatiskroketter, men det blev nästan lite väl mäktigt så nästa gång kör vi nog med ris. Smarrigt var det hursomhelst 😛

/ Storkelina – hemmakocken

Denna vecka har jag jobbat två heldagar i rad nere i huvudstaden, så nu är jag både trött och mör i kroppen. Humöret är det dock inget fel på, så jag dristar mig till att göra följande avslöjande: Under de närmaste dagarna så kommer ämnena getabockar & modernt föräldraskap att behandlas i denna blogg. Okej, kanske inget avslöjande i Hänt i veckan-klass men ändå 🙂

Jag har funderat lite över vad det egentligen är som händer varje höst, för av någon anledning så är det alltid just den här årstiden som min tankesmedja kommer i gång på allvar. Hittar inga bra svar utan konstaterar bara att här ska det köras så det ryker. Läs den som törs! 😉

/ Storkelina – den höstinspirerade

Det är inte sällan matte försöker skydda mig från den vilda valpen här hemma, men vad matte inte har förstått är att det faktiskt är JAG som har bäst pli av oss alla på den lilla. Jodå, jag låter förvisso valpsingen hållas både länge och väl MEN bara så länge jag själv har lust. När JAG har lekt färdigt så har VI lekt färdigt = hur enkelt som helst 🙂

Matte säger att Catla har blivit stor och gillar därför inte att hon vältrar sig över mig, men…

… det är ju bara att lägga henne på rygg OCH…

… se till att hon stannar i den positionen.

När valpsingen har lugnat ner sig så får hon mer än gärna putsa på mig lite grann.

Enerverande hackspett?                                                          Jejje?

Var ärliga nu, visst är de väl lika, den enerverande hackspetten i Kalle Ankas jul & granntösen Jejje?! 😉 Tack för tipset, Tommie!

I går var det ett lass på sju grabbar (den finaste hette Tommie ) som körde cross på en av granngården Annelunds åkrar. Själv valde jag, trots höstrusket, att ta plats i den fyra man & tre hundar stora publiken och det var väl vackert så. Hursomhelst, crossåkandet följdes för somliga av oss av grillning (säsongens sista?) och en riktigt trevlig kväll. Härligt! 🙂

I morse var både jag & Tommie uppe i skaplig tid, så det var alltså bara de fyrbenta som i vanlig ordning agerade sjusovare. När Bus & Catla väl behagade stiga upp så blev det dock röjigt värre, för de två leker verkligen så att tussarna ryker (nja, inte bokstavligt kanske 😉 ).

Nu har myssoffan intagits för kvällen men innan dess så var jag & Tommie ute i skogen och spårade lite med Catla. Jättekul övning, som vi testade första gången under förra helgens valpträff uppe i norr och Catla var såklart bländande duktig.

Lille Max passade på att klappa Catla medan han agerade crosspublik.

Mera publik: Rulle, den evigt pausande Tommie & Jejje.

Så här lång tunga fick Annelundsgästen Carla när hon spanade in gårdens två marsvin.

Christian i fiiiina Blake Baggett-tröjan.

Jejje, Gusten & Anna som till vardags pussar…

… på den rödtröjade Mackan.

Gårdagen var tung med heldagsutbildning nere i Stockholm, intensiv ryggvärk och en outgrundlig trötthet (trots att jag hade sovit ovanligt bra). Desto skönare var det därför att vakna i morse – ryggen var betydligt bättre, men framför allt så kände jag mig skapligt UTVILAD. Skönt! 🙂

Utöver jobb så har dagen och kvällen ägnats åt diverse trevligheter. Först  kom granntösen Jejje förbi på en fika, och därefter bar det av till Gandhi i Rävsvad. Det sistnämnda var riktigt mysigt, för sedan Catla kom så har jag knappt satt min fot hos Den Stilige. Dessvärre så var det dock inte bara mys, för jag kände också hur snabbt man tacklar av 🙁 Det är ju grymt tungt med häst- och stallpyssel…

Avslutningsvis så tillbringades kvällen nere i Uppsala där det var dags för valpkursens femte lektion. Allt gick så bra och valparna var så söta, MEN just i kväll så var det inte långt i från att småttingarna överglänstes av ett annat gäng. Jodå, en uppsjö kalvar förärade oss med sin närvaro och de var förstås fantastiskt fina!

Finfin kalv fotograferad i Svista strax norr om Uppsala.

Hej hej och hej då, jag är jättetrött! ;-)`

/ Storkelina – i slappartagen

I dag har jag:

• Jobbat (hemifrån)
• Varit riktigt förbannad (jobbrelaterat…) 🙁
• Pladdrat i luren
• Shoppat och ätit middag i Tierp
• Träffat Camilla, Dick & deras tre dagar ”gamla” Vera 🙂

Nu ska jag blogga (en sväng här, en vända i Catla-bloggen) och sedan är det sovdags. Ha det gott så länge!

Camilla, Dick & deras lilla Vera som visade sig vara en utomordentligt söt och trevlig liten bebis.

Och här har fina Vera landat i Storkelinas trygga (?!) famn.