Efter att Bus hade varit ensam och inomhus i ett helt dygn gällde det att umgås ordentligt, och detta gjordes naturligtvis ute i det vackra vårvädret. Tillsammans spenderade vi en lång, härlig stund då vi både myste och passade på att kolla in diverse intressanta ting (typ fjärilar och så’nt…) 🙂 Kameran fick också vara med, och några bilder följer nedan:

En nyfiken Bus hittar...

... en sladd, men bestämmer sig strax för att pinna vidare.

Något har fångat min vackra kisses intresse, och strax...

... tar hon sig en riktig flygtur! Fångsten uteblev dessvärre 🙁

Bara att ta nya tag tänker Bus och...

... får snart syn på ett nytt och mera lättfångat byte.

Jodå, visst kan man slicka sig runt munnen när man hittar en gammal hundleksak 😛

I går morse åkte jag & Tommie för att besöka Polarskäggets Kennel i Skellefteå, och det blev en fantastiskt trevlig upplevelse. Tillsammans med matte Ann-Britt & husse Nisse spenderade vi ett antal timmar med den dräktiga bostonterriertiken Bella, hennes mamma Stumpan, bostontjejerna Evita & Mimmi samt norbottenspetsen Ronja. Underbara hundar, ett mer än gästvänligt värdpar och en delikat middag gjorde det väl värt mödan att färdas de drygt 133 milen (tur & retur) 🙂 Nu då? Jo, tummarna hålls förstås krampaktigt för att allt ska gå bra och att det blir en liten som kommer till oss så småningom. Vi längtar MASSOR…

När vi kom hem var det en glad och ivrig Bus som väntade på oss. Trots att det var första gången hon var ensam så länge så var hon bara nöjd att se oss och inte, som jag hade befarat, ett dugg sur över att vi hade ”svikit” henne. Fast det är klart, någon större nöd hade det nog inte gått på den lilla – Jejje hade faktiskt sett till att hon blev både matad och kelad med.

Annars kan jag bara konstatera att våren äntligen tycks vara här = oslagbart. Jag ääälskar vårsolen!

/ Storkelina

P.S. Glömde tyvärr kameran hemma i går och lyckades inte få någon bra bild på dräktiga Bella 🙁 ”Tungvisarfotot” ovan (taget med luren) har dock en viss charm i alla fall, eller hur?! D.S.

I går var det dags för så kallad årsmiddag med jobbet = skaldjursplatå i en av Solvallas festvåningar. God mat, trevligt sällskap och skjuts alla de 12 milen hem var faktiskt inte tokigt alls 🙂 Att jag kunde ha så’n tur att ägaren till delar av grannmarken (här hemma då) jobbar inom travsporten, var på samma middag och dessutom skulle hem var ju nästan osannolikt.

Inför nämnd middag så blev jag och min tunga väska hämtade av Patrik & lille Gustav (Erica jobbade tyvärr 🙁 ). Det blidde alltså dusch, ombyte, fika och en trevlig pratstund i det Hellbergska Residenset innan det var dags att återvända till jobbet. Mycket trevligt! Och tack snälla, snälla Patrik!!

Nu sitter jag och väntar på leverans av Dicks & Camillas vackra kakarikis. Fåglarna ska vaktas några dagar, men det återstår att se vad Bus ”säger”. Hon är ju hyfsat intresserad av ALLA bevingade varelser, och det gör mig förstås en smula orolig…

/ Storkelina – en i farten

Helgen avlöpte finfint, det vill säga maten smakade och gästerna skötte sig utom- ordentligt väl. Det enda lilla missödet var när vi skulle målvaktsträna (fotboll) den 8-årige Sebbe, vars stygge far fick in en rejäl felträff med vänsterfoten = prickade Sebbes ansikte med ett praktskott. Inte så kul 🙁

I dag pratade jag för tredje gången med en bostonterrieruppfödare, som för ett antal veckor sedan parade en av sina tikar. Det verkar (peppar, peppar…) som att parningen lyckades, det vill säga att tiken är dräktig och det är bara SÅ spännande. Till helgen blir det alltså till att åka upp till Skellefteå för att träffa uppfödare, tik och ett gäng andra fyrbenta sötnosar 🙂

Under dagens telefonsamtal med ovannämnd uppfödare var jag förstås mån om att göra ett gott intryck, men det var inte så lätt med mitt sällskap. Nej, det var varken Bus eller Rocky som var ”boven” i dramat utan den skrålande granntösen. Jejje, som var en aning stelfrusen, hade kommit för att värma sig och passade då på att jobba lite vid vårt köksbord. Medan jag ringde mitt viktiga samtal hade hon musik i öronen, och det hon trodde var ett lågmält nynnande var i själva verket en tämligen högljudd liten konsert. Mycket charmigt! Fast jag blev förstås tvungen att förklara för ”min” uppfödare vad det var som försiggick i bakgrunden 😉

Eftermiddagens ”lunch” bestod av Jejjes medhavda delikatesser, nämligen rökt fläskfilé med vitlökskryddad potatissallad 😛 Jag säger bara en sak: Köttboden i Östervåla går inte av för hackor!

/ Storkelina – spänd av förväntan

Två små sötingar vilar ut efter ett ansträngande uteliv.

Gårdagen var lugn och städad med jobb hemifrån, en kvällsfika med Jejje, Tommie, Bus & Rocky (de sistnämnda hoppade över kaffet) och sänggång i skaplig tid. I kväll lär det dock blir desto mera livat för brorsan, Jenny & Sebbe dyker snart upp för att leverera en bil samt sedermera käka middag och övernatta. Det är ju en himla tur att jag & Tommie, som tillsammans har ett körtkort, snart har tre bilar. Fast å andra sidan, vad vore livet utan ett 7-sitsigt tillskott?! En liten ”turnébuss” är ju precis vad vår STORA (eller inte…) familj behöver 😉

Alldelels nyss satt lånevovven Rocky och kikade ut genom fönstret för att strax därefter storma ut genom hundluckan och rusa mot staketet. Tilltaget drog naturligtvis till sig min uppmärksamhet, jag ville ju se vad Rocky hade fått span på. Och jodå, utanför tomten och på andra sidan vägen kom det en vit kisse som visade sig vara min lilla Bus. Jag, som är en hyfsat överbeskyddande matte, blev mycket nöjd med att Rocky skvallrade på rymlingen (som i mitt tycke borde kunna nöja sig med 6.000 kvm tomt). Fy på sig Busan! Mina nerver och mitt kontrollbehov klarar ju egentligen inte av en utekatt…

Nu ska jag bege mig mot köket och förbereda lite inför kvällen, så ha det gott 🙂

/ Storkelina

Jag har tidigare berättat om den lilla ekorren, som brukar parkera sig i en hink på verandan för att glufsa i sig solrosfrön. Tommie lyckades fånga den lilla gynnaren på bild, och även om fotona är oskarpa (tagna genom fönstret) så tycker jag att de är lite roliga. Håll till godo! 🙂

Jodå, visst är det rätt hink! Fröna syns genom det transparenta locket.

Efter en stunds kämpande med locket är det dags att ta sig ner...

... för en stunds njutning i fröparadiset 😛

Direkt från hagen gick Gandhi på tur för leta efter fräscha, gröna strån 😛 De var tyvärr inte så många...

Den senaste veckan har jag haft rejäla problem med mina stackars höftleder, och i dag har det varit fullkomligt bedrövligt 🙁 Lyckades ändå ta mig till Gandhi efter jobbet, men det ska sägas att det var knappt. Usch, denna onsdag är INTE min dag!

/ Storkelina – på dekis

P.S. Camilla >> Du behöver inte vara orolig, för det var ingen som såg när jag smög runt med din oborstade lilla lortgris 😉 Och jag lovar: Han blev ren så småningom. D.S.

Häromdagen trodde jag & Tommie att vi hade blivit fullständigt knasiga – vi hörde nämligen Bus skälla (!) som en hund. Först tittade vi bara frågande på varandra, men rätt snart insåg vi att det var ett faktum: Bus hade  gett ifrån sig ett kort, grovt och mycket tydligt skall. Jag ska erkänna att jag till en början hade lite svårt att ta till mig det hela, men sedan kom jag ihåg den video som kollegan Gunilla visade mig för ett bra tag sedan. Jodå, visst finns det skällande katter och en av dem kan du se genom att klicka på länken nedan 🙂

http://www.youtube.com/watch?v=aP3gzee1cps

/ Storkelina – utskälld matte

Jämställdhet är bra! Jag tänker på vad som för mig (och många andra!) är självklara saker, exempelvis att män & kvinnor är lika mycket värda och därmed ska ha samma rättigheter/skyldigheter. Att det sistnämnda inbegriper företeelser som lika lön för lika arbete osv osv behöver jag väl inte ens säga!? Kampen för jämställdhet mellan könen har pågått och pågår sedan länge i Sverige, och jag tror att det på förekommen anledning (löneskillnaderna är fortfarande stora…) är jätteviktigt. Från en önskan om ett jämställt samhälle till somliga feministers strävan efter ett könlöst samhälle är dock steget enormt, och det steget är jag inte beredd att ta. Om det hade varit meningen att vi skulle vara en massa ”hen” (i stället för han/hon) så är det min absoluta övertygelse att han där uppe och/eller naturen hade stöpt människan i samma könsform som snigeln: Tvåkönad. Tänk bara, världen hade då bestått av en massa mänskliga hermafroditer med en rent fruktansvärd fortplantningspotential… 😉 Nä, hade det varit meningen så hade naturen helt säkert grejat det där och jag måste därför även fortsättningsvis a) tro att det finns nå’n poäng med att vi är skapta olika samt b) emotsätta mig ett könlöst samhälle.

/ Storkelina – söndagsfilosofen

Denna till synes oansenliga virkeshög kommer att göra underverk för verandan.

I fredags kväll kom Bus in med en liten svart prick i pälsen = en fästing som snabbt förpassades till kaminens hetta. Eftersom det blev ganska tydligt att de fruktade spindelsdjuren (kallas i Finland även skogsbässar) nu gjort årsdebut genomsökte jag min kisse noga och hittade även en rackare som bitit sig fast. Usch på den!

Annars har helgen varit lugn och till och med lite halvtråkig. Det sistnämnda eftersom hela lördagen ägnades åt deklaration och ekonomisk ”aktivitet” och det är saker som roar mig föga… Jag var inte ens utanför dörren 🙁 I dag har det hursomhelst varit bättre och jag & Tommie tog en tur till Uppsala där trallvirke inhandlades. Det är den 19 kvm stora verandan som ska få sig en rejäl ansiktslyftning, och det glädjer mig mycket att de knottriga stenplattorna SNART (eller hur Tommie?! 😉 ) är ett minne blott.

En av planerna inför helgen var att plocka fram kameran för att ta en massa fina bilder på Bus och annat spännande. Tyvärr blidde det ingenting av med detta, men det innebär å andra sidan att jag har det roliga framför mig. Här gäller det att tänka positivt! 🙂

/ Storkelina