Ser ni nå’t konstigt med den här bilden?! Jo, helt rätt! Snön ÄR borta OCH solen skiner. 🙂

I går var en dålig dag (risig i både rygg och kista 🙁 ), men i dag är åtminstone den sistnämnda kurerad och DET känns dunderskönt. Att den sista snön dessutom håller på att töa bort från tomten och att solen har varit på besök även i afton gör ju inte heller ont precis.

Annars lever livet som vanligt här på byn, och både jag & Tommie trivs fortsatt finfint med att ha bytt storstadsliv mot lantliv. Det är egentligen rätt fantastiskt hur man förändras i takt med att åren går, för den här livsstilen hade ju i sanning varit otänkbar bara för nå’t decennium sedan.

I morgon är det torsdag, och det betyder uppstigning i ottan samt tiiiidig sänggång i kväll. Hört den förut? Ja, säkert. Och rätt många av er vet också att det INTE betyder att jag somnar i ett nafs. Nix, här blir det sannolikt till att hålla liv i alla mina iPhone-kontakter och det tar tid det 😉 Natti natti!

/ Storkelina – snart med en lur i en binge långt i från (?) dig

P.S. Dagens kuriosa: Antalet kända musarter i världen uppgår till 39. I fall att någon undrade alltså! D.S.

Catla har fått lugnande och sover gott medan veterinär Per Eksell sanerar munhålan.

I eftermiddags blev det ytterligare ett veterinärbesök för Catla. Då andedräkten inte hade blivit det minsta bättre (snarare värre…) sedan förra besöket så befarade jag att hals-infektionen fortfarande var i full gång. Det sistnämnda visade sig emellertid vara fel, för halsmandlarna var inte alls så svullna och halsen var inte längre nämnvärt röd. Nix, efter det att fröken Catla fått sig en dos med lugnande och kunde undersökas riktigt ordentligt så visade det sig däremot finnas diverse småskräp i munhålan. Trots tandborstning och ung ålder så hittades såväl beläggningar och lite tandsten som diverse slask mellan några av tänderna samt i en djup tandköttsficka. Alltid lär man sig nå’t nytt! Jag var nämligen hyfsat säker på att något dylikt inte kunde drabba en så’n ung vovve. Nu blir det alltså till att borsta ÄNNU mera och framför allt: Att hålla rent på de olycksdrabbade ställen som veterinären pekade ut.

Annars är läget skapligt om man bortser från att även jag tycks ha fått en släng av Catlas åkommor. Har tydliga känningar i halsen och snorar av och till, MEN jag blir inte ett dugg förvånad om jag helt sonika sover bort det hela. Det är ju faktiskt inte alldeles sällan som det funkar på det viset 🙂

/ Storkelina

I går var jag & Jejje på en av granngårdarna och kikade på en massa fina travhästar (undertecknad ämnar ju testa sina driving skills på fyrbensdrivet 😉 ). Besöket bjöd även på en låååång och trevlig pratstund samt ett gäng koppar kaffe & fikabröd med blivande läromästaren Tina & hennes Jonny. Supertrevligt!

I dag har jag & Tommie grejat med veden, det vill säga maken har huggit och vi har hjälpts åt att stapla. En sak är i alla fall alldeles säker och det är att vi kommer att ha gott om ved även nästa år, vääääldigt gott om ved. Jag vet inte riktigt varför, men Tommie verkar vara livrädd att veden ska ta slut så det blir bara mer och mer för varje år. Skönt att ha förvisso, men vi lär ju snart få bygga ut vedboden om det fortsätter så här…

Putsning av kisse pågår!

Catla & Bus har ett rackar’ns fint samarbete. Tidigare under dagen kom Catla, trots sin halsinfektion, galopperande över tomten med en död skogsmus i munnen (sannolikt tagen av daga av en viss Bus). Efter lite lirkande lyckades Tommie plocka åt sig musen och hiva den över staketet, och det borde ju ha varit vackert så. Någon timme senare så hittade dock Tommie vår listiga Bus OCH en förrymd Catla sittande på fel sida av staketet. Jodå, Bus visste ju precis var det fanns ett kryphål och var förstås inte sämre än att hon visade vår 11-månadersyngling så att hon kunde ge sig ut och söka upp det utkastade musbytet. Vilka djur vi har – heeeelt underbara! 🙂

/ Storkelina – ,matte & maka

Catla är fortsatt krasslig, och helgens inplanerade utställning i Avesta ställs därmed in. Trist på sätt och vis, men samtidigt så känns det oerhört skönt att få tillbringa helgen hemma i stugan. Är skapligt sliten så det känns minst sagt välbehövligt!

I eftermiddags så pratade jag för första gången på lääänge med en kär ”gammal” släkting, nämligen en kusins fru vid namn Sesse. Det var verkligen jättekul att höras av, men jag blev också än en gång påmind om hur märkligt det blev med släkten efter pappas bortgång och försäljningen av stugan på skärgårds/släktön Gisslingö. Numera har jag enbart kontakt med en trio ingifta (delvis också frånskilda) damer vilka INTE längre har något ägarintresse i nämnd ö. Mina släktingar ”by blood”, det vill säga de som finns kvar på ön, har jag noll kontakt med (bortsett från kusinbarnet Sanne som har varit ett klart lysande undantag). Är man inte där så finns man tydligen inte (blev väldigt uppenbart när pappa dog…), och den mentaliteten saknar jag föga. Det är SÅ mycket trevligare att lägga energin på människor som gillar en för den man är, och jag vet också att min älskade pappa hade varit den första att skriva under på det.

Nu ska jag snart koppla av med nå’n icke så intelligenskrävande såpa och gosa lite med djuren (maken har redan krypit till kojs ;-)), så ha det fint och på återhörande 🙂

/ Storkelina – en alldeles vanlig torsdag

Normalt sett så jobbar jag i Stockholm på tisdagar, men icke i dag. Nix, i stället blidde det arbete från hemmakontoret och sedermera veterinärbesök med lilla Catla som visade sig ha halsfluss. Stackars krake, det måste vara SÅ värdelöst att inte kunna berätta hur man mår…

Annars har dagen och kvällen varit lugn, och nu är det snart dags att krypa till kojs. Eftersom jag missade dagens huvudstadsbesök så blir det till att ge sig dit i morgon = tiiidig uppstigning 🙁 Natti natti!

/ Storkelina 

Utöver att fixa en massa trista nödvändigheter (ex.vis så har määängder av plast, metall- och glasinsamling ”buntats ihop” och lämnats för återvinning) så har de senaste dagarna mestadels tillbringats med diverse utemys såsom;

• En promenad till en av granngårdarna för att titta på det superfina, dräktiga kallblodsstoet Roldi.
• Ett besök på Annelund för att kika på ”hönssläppet” (premiär i den härliga hönsgården) och korvgrillning 😛
• Träning med lilla Catla (snart utställningsdags igen).
• Diverse påtande och pulande på tomten.

Alltså, en riktigt skön helg med massor av djurliv!

Fina Roldi visade sig vara en riktigt social dam, och…

… här har hon stegat fram för att…

… hälsa på granntösen Jejje.

Catla fann Annelunds-hönsens premiärtur i hönsgården MYCKET underhållande.

De vackra Hedemorahönsen tittade ut för första gången, och…

… nog såg de ut att trivas!

Catlas bur stod framme i fall att hon ville ha nå’t mjukt att vila på, men den enda som stuvade in sig var söta Rocky.

I dag hade jag turen att få lift alla de 12 milen från jobbet 🙂 Det var ortsgrannen Göran som hade varit på möte i Hästsportens Hus och som dessutom hade vänligheten att köra mig hela vägen hem till grinden (som stadsbo minns jag att jag brukade säga porten 😉 ). Mycket tacksamt, för trots att jag kom hem ovanligt tidigt är jag nu så trött och slutkörd att det blir marsch i säng. Okej, klockan är bara sju och jag kommer inte att somna än MEN kroppen formligen skriker efter horisontalläge. Alltså, ha det fint och på återhörande! 

/ Storkelina – tröttmössan

I torsdags eftermiddag checkade jag & Tommie in på hotellet i Belfast. Därefter blidde det mat och utgång med såväl det blivande brudparet som en skara vänner, syskon & föräldrar. På fredagen? Jonas & Ngozi vigdes i Belfast City Hall och därefter Fortsätt läsa →

Onsdag till torsdag samt lördag till söndag tillbringade jag & Tommie i Dublin. Utöver att äta & dricka gott så hann vi även med att titta en del på stan och Fortsätt läsa →