Fredagen den 29 mars vigdes ni i Belfast City Hall, och jag & Tommie hade den stora äran att närvara. Återigen, varmt grattis & det hjärtligaste tack för en alldeles underbar upplevelse!

Innan det var dags att bege sig till Belfast City Hall (endast ett stenkast från hotellet) så inmundigade Jonas en skvätt bubbel.

Äntligen är det officiellt: Jonas & Ngozi har blivit Herr & Fru eller Mr & Mrs om man så önskar. 🙂

De nygifta strålade när de fotograferades i den vackra…

… marmortrappan.

Den stilige brudgummen och…

… den vackra bruden.

Brudparet och deras föräldrar (fr.vä): Conny, Kerstin, Jonas, Ngozi, Adriana & Peter.

Här omges brudparet av såväl föräldrar som syskon med respektive.

Här flankeras brudparet av sina vittnen, det vill säga Tommie & Ngozis syster Chinwe.

Fotografen (Tommie?) tycks inte vara alldeles stadig på handen, men en bild på brudparet som skär första tårtbiten bara MÅSTE ju vara med!

Med tanke på hur suddigt det blev här så måste bröllopsvalsen ha gått i en rasande fart. 😉

På alla hjärtans dag blev min bonusbrorson Danne & hans Maria förstagångsföräldrar till lilla Alicia (se bilden ovan). Enligt uppgift så kom flickebarnet dock INTE med storken utan med påskharen (lite tidig i år) = undertecknad pippi med långa ben tycks ha legat rejält på latsidan… 😉

Redan nu så passar jag på att önska er alla en riktigt GLAD PÅSK!  Jag misstänker nämligen att jag de närmaste dagarna kommer att vara upptagen med massor av annat än att blogga, MEN jag looovar: Det skojiga (om det blir nå’t då’ra) kommer förstås att dokumenteras för senare publicering.

I morgon blir det till att jobba nere i Stockholm och därmed blir det tidig sänggång i afton. Att jag kryper till kojs betyder dock inte nödvändigtvis omedelbar sömn för jag har ju mina Quizkamps–kompisar Lembit2000, Ribban66, Sixxdog & Skvimpen 🙂

/ Storkelina – pippin med långa ben

Fredagskvällen var av det extremt stillsamma slaget. Runt halvåttatiden så kröp jag & Tommie till kojs för att vila en stund – vi gör så i bland och brukar vakna en eller ett par timmar senare och kolla på en film eller nå’t. Så blidde dock inte fallet denna gång, nix inte förrän vid 4.30-tiden på lördagsmorgonen slog vi upp våra yrvaket bruna och förundrades över att varken Bus eller Catla hade pockat på att få mat… Substansintag? Nä, inget starkare än smultronläsk och kaffe i alla fall. Det är rackar’ns skumt hur det kan bli när man har passerat 25-årsstrecket… 😉

I går var vi som sagt uppe tidigt, och det var i sanning en härlig känsla att vakna ordentligt utvilad. Dagen bjöd sedermera på vedsläpning (Tommie), skogspromenad (undertecknad & Catla), handling på Köttboden i Våla (jag & granntösen) samt sist men inte minst: Årets första korvgrillning & öl på Annelund 😛

Efter grillning blidde det kvalseriehockey hemma i stugan för mig & Tommie innan det slutligen blev till att käka Tacos och spela spel med Christian & Jejje. En toppenlördag!

I dag har Tommie fortsatt att jobba med veden medan jag själv har ägnat dagen åt att röja av verandan. Jätteskönt att ha det gjort, men jag var inte helt nöjd med att någon/några hade urinerat (!) på alla dynor och plädar i dynboxen. Eftersom det är få som ens kommer in i lådan så får nog skogsmössen anses vara huvudmisstänkta, sickna rackare 🙁

/ Storkelina – nu i viloläge

Korvgrillning på Annelund i fiiinvädret. 🙂

Sötaste Bus med sin karaktäristiska ”krok” till svanstipp har varit ute MASSOR i helgen…

… precis som Catla.

Nyinköpta men näppeligen nyskördade cocktailtomater…

Både jag & Tommie brukar vara väääldigt noggranna med vilka varor vi väljer när vi handlar mat. För att kunna vara sådär petig så gäller det dock att ha gott om tid, och så är ju tyvärr inte alltid fallet. Det sistnämnda blev minst sagt påtagligt i dag när jag öppnade den nyinköpta förpackningen med cocktailtomater. Tomaterna var inte bara lurviga, en del av dem var så ruttna så att det närmast forsade tomatsaft ur dem = papperskassen de fraktats i var alldeles blöt i botten 🙁 Såååå vidrigt och jag kan lova att saluförande butik kommer att höra i från undertecknad. Eftersom jag inte tänker hänga ut den aktuella butiken här så vill jag i alla fall understryka att det INTE rör sig om någon av affärerna i Våla eller Månkarbo, och DET tackar vi för!

/ Storkelina – besviken tomatfantast

Mitt kära SSK har så här långt gått poänglösa ur den pågående kvalserien (spel om platser i hockeyns elitserie), och i afton är det åter dags för match. Det sistnämnda i form av bortamöte mot elitseriens nästjumbo Timrå IK, och tummar hålls nu krampaktigt. Blir det torsk i kväll så kommer säsongen nämligen att vara känslomässigt till ända…

/ Storkelina – supportern

När jag var i tonåren så chockade jag min stackars pappa genom att ringa till hans jobb för att fråga hur man kokar ägg (pappa var själv en mycket duktig amatörkock), och när jag sedermera flyttade hemifrån så hade jag en sambo som tog hand om matlagningen. Kort sagt så var jag väääldigt sen i starten när det kom till kokkonstens alla hemligheter 🙁 Hursomhelst, i dagsläget så klarar jag mig riktigt skapligt i köket och har till och med själv skapat ett och annat smarrigt (i mitt tycke då) recept. Tyvärr är jag dock fortfarande urusel på att tillaga fisk, och tråkigt nog är jag vanligtvis för feg för att ens testa. I eftermiddags tog jag ändå mod till mig och fixade till en laxrätt, och jag gick till fullo på den berömda ”känslan” = körde helt utan recept. Resultatet? Oväntat gott och enkelt var det också 😛 På middagsbordet i afton stod alltså Storkelinas ugnsstekta laxfiléer med pressad potatis & brysselkål, och tillverkningen gick till ungefär enligt nedan:

Portionsbitar av lax gneds in i citronsaft (på flaska), salt & svartpeppar och parkerades därefter i en ugnsfast form. Grädde vispades ganska hårt och smaksattes sedan med vitlök, persilja, torkad dragon samt ytterligare svartpeppar och citronsaft. Gräddtäcket breddes över laxen, som slutligen toppades med riven ost innan den åkte in i ugnen på 200 graders värme i drygt 30 minuter. Gott, men tyvärr åt jag så mycket att jag aldrig vill se minsta lilla laxbit igen… 😉

/ Storkelina – i kockartagen

Gårdagen tillbringade jag, Tommie & Catla nere i Stockholm. För Tommies del så var det svensexa för vännen Jonas (jooooo, han & Ngozi gifter sig i påsk!) som var huvudattraktionen medan jag själv hade vikt dagen för att vara hos mamma. SÅ mysigt att spendera kvalitetstid med mamsen, och dessutom så fick jag ju tillfälle att hjälpa till och fixa lite i hennes nyrenoverade och underbart vackra lägenhet.

I går kväll var både jag & mamma riktigt trötta, men medan mamma & lilla Catla bäddade ner sig under en pläd i soffan så passade jag ändå på att umgås lite med ”gamla” Stockholmsvänner = en tur till Bishop’s Arms i Sumpan med Annica & Birgitta. Det hela var jättetrevligt, och dessutom så hade jag turen att bli upplockad av hemma-på-byn-grannen Jejje för hämtning av make + hund i stan. Sedan? Jodå, då bar det hela vägen hem till stugan 🙂

I dag har vi, som kontrast till gårdagens storstadspuls, njutit av en underbar promenad i finvädret. Jag, Tommie & Catla lånade dessutom med oss grannvovvarna Rocky & Smula så det var en rejäl hop som var ute på vandring innan det var tid för mat på den nyrenoverade pizzerian i Våla 😛

/ Storkelina – rastad, mätt & belåten

Att jag plockar fram (och brukar! 😉 ) kameran är inget ovanligt, men det är desto mer sällan min käre make gör det. När någon av grannskapets ekorrar kommer på besök verkar det dock som att inspirationen infinner sig, och nedanstående bilder togs vid ett så’nt tillfälle. Alltså, här kommer Tommies ekorrspecial med inslag av Herr & Fru koltrast 🙂

Ödlan Ömer växer sakta (blev i går 6 månader men beräknas inte vara fullvuxen förrän vid 7-8 års ålder…) men säkert. Han är dock fortfarande en dabbagam av ytterst ringa storlek, och därför har både jag & Tommie haft väldigt svårt att tro på de faktasidor som uppger att ”en fullvuxen dabbagam har ett MYCKET kraftigt bett och kan knipsa itu ett opoppat popcorn”. Det sistnämnda har faktiskt låtit heeelt osannolikt, men efter dagens möte med Ömer blev jag trots allt tvungen att ändra uppfattning:

Medan Tommie tog en efter-jobbet-lur så passade jag på att köra lite göra-handtam-övningar med vår kära ödla, men lille Ömer var inte alls med på noterna utan tog i stället ett stadigt och smärtsamt grepp om mitt tumveck. Det hela kändes riktigt otrevligt och för varje gång jag rörde mig ens en millimeter så bet han sig fast ännu hårdare = jag skrek som en stucken gris för att väcka Tommie (som kom upp och skrattade!). Tommie trodde nämligen att jag skojade och hade inte en tanke på att Ömer kunde/kan bitas så kraftfullt 🙁

Ömer bet sig fast en bra stund, och inte förrän Tommie sprutade vatten på honom med blomsprutan så behagade han släppa.

Bettet efterlämnade ett ordentligt märke med tydliga spår av små ödletänder. Trots detta så är vi åter sams och Ömis har nu fått några smarriga majskorn. 😛

Som kontrast till föregående, blytunga inlägg så följer här ett litet filmklipp (klicka på den lila länken nedan). Det hela utspelade sig en stund efter gårdagskvällens säng-gång, och den djupa sucken som hörs på slutet stod en sovande (?) Tommie för 🙂

Cat & Dog Bedtime Story

/ Storkelina – ett stycke matte & äkta maka

P.S. Sorry Gunilla, men du har redan sett förhandsvisningen… 😉 D.S.