Jaa, vad säger man?! Torsdag och fredag i förra veckan var jag tokförkyld, i lördags kände jag mig nästan frisk, i söndags kväll var jag jätterisig, i går var jag heeelt säker på att jag skulle kunna jobba i dag och i morse var jag tvärsänkt efter en hostig natt = inget jobb 🙁 Nu? Nja, det är väl bäst att inget säga, för då kanske det rentav blir till att jobba i morgon 😉

Allmänt kraftlös som jag är för dagen så duger jag inte mycket till, men lite nätsurfande har jag i alla fall orkat med. På Svenska Kennelklubbens hemsida har jag hittat en massa fint, och då jag är närmast barnsligt förtjust i deras svart/grönrutiga profilprodukter så lär det bli en del shopping framöver. Hääärligt! 🙂

Tjusiga bajspåsar från Svenska Kennelklubbens webshop.

Det är inte bara rutiga hundbajspåsar som lockar, utan här finns även andra planer. För många år sedan pratade jag & Tommie om att skaffa ödlor, och den tanken har åter väckts till liv. Förra gången det begav sig så var det skäggagamer som var på tapeten, men nu är jag mera sugen på ödlor av arten dabbagamer. De sistnämnda lever uteslutande på vegetarisk kost, och det skulle förstås passa mig utmärkt! Att mata husdjuren med levande syrsor och djupfrysta möss är liksom inte riktigt min grej…

Egyptisk dabbagam (bilden är från Wikipedia).

Efter att ha gått med lite lätt halsont i över en veckas tid så var det i torsdags dags för lite mer rejäla tag (i halsen då 😉 ) och därmed parkering i sjuksängen. Kände mig dock betydligt piggare redan under fredagskvällen, och i går var jag så pigg att jag orkade vara social MEN det var tydligen för tidigt. Jodå, i eftermiddags började det återigen gå trögt att andas och svalget känns bedrövligt grötigt så nu känner jag mig med andra ord inte alls så kurant längre 🙁

I torsdags morse var det fullt ös i stugan och detta trots att jag själv var allt annat än alert. Finkissen Bus hade tagit in en skogsmus som hon var givmild nog att stoppa i munnen på lilla Catla, och den sistnämnda ville förstås inte släppa i från sig sitt fiiina byte. Nix, efter att ha hittat ”ekipaget” under soffbordet så forcerades hund/kattluckan och därefter följde den vildaste dans ute på tomten. Catla sprang runt med sin mus (tacksamt nog redan en ”änglamus”…), ruskade den, bollade med den, jagade Bus med den, lät sig jagas av Bus osv osv. Det kändes faktiskt som en hel evighet innan jag lyckades kalla in min vilda valp och plocka bort det stackars offret. Precis vad jag var sugen på med feberfrossa och bankande skalle… eller inte!

I detta nu sitter jag i soffan och fantiserar om glass (skulle ju vara SÅ skönt för halsen). Är således i valet och kvalet mellan a) att skicka i väg maken till en affär eller b) att göra egen glass. Hm, undrar vilket som är enklast?! För MIG 🙂

/ Storkelina – den ynkliga

Tvättfesten fortsätter, men det gör dessvärre även det hals- och ryggonda 🙁 Rent fysiskt är jag således inte alls på topp, MEN själen mår finfint och det är ju det viktigaste. 🙂 Eller nja, det sistnämnda gick faktiskt över en smula alldeles nyss när programmet Efterlyst visade en videoupptagning av ett mord. Tänk att det finns så vidriga människor! Jag är INTE alls stolt över att vara människa…

/ Storkelina

Utöver förvärvsarbete och lite hundträning så har dagen/kvällen ägnats åt min nya hobby: Att tvätta! Jisses vad roligt det blev med nya tvättmaskinen och torktumlaren = allt blir rent och torrt på ett kick. Härligt 🙂

Annars känner jag mig lite smått krasslig 🙁 Har sedan någon gång förra veckan vaknat med dagligt men övergående halsont, men just i dag räckte det tydligen inte med det morgononda utan blev en kvällsattack också. Så onödigt…

Nu ska jag strax samla i hop min lilla flock och krypa till kojs. och DET ska bli skönt. Natti natti!

/ Storkelina

Oavsett om det är två- eller fyrbenta barnbarn som behöver vaktas så kommer du ångandes så snart man behöver din hjälp. Det är aldrig något gnäll eller knorrande, och du får en aldrig att känna att det är det minsta betungande för dig att ställa upp. Tack snälla älskade mamma, din hjälp är SÅ värdefull 🙂

/ Din dotter – ivrigt påhejad av Catla

Hembakta scones smakar extra bra i höstrusket.

I morse blev det sovmorgon för hela familjen, det vill säga både de lurviga och de något mindre lurviga 😉 De lurvigaste fortsatte sedan att ta det lugnt även i vaket tillstånd medan vi mindre lurviga ägnade oss åt nyttigheter som att hyvla av gräsmattan en sista gång (?) samt att baka scones. Hårt arbete belönades så småningom med en sen, gemensam frukost som smakade ljuvligt 😛

Under eftermiddagen blev det en tur ner till Uppsala där det skulle shoppas vitvaror. Den kombinerade tvättmaskin/torktumlare som vi haft sedan tiden i lägenhet har uppträtt minst sagt sömnigt på slutet och fick anses ha gjort sitt = ersattes av två nya, fräscha maskiner. Skönt 🙂

Nu ska undertecknad snart sussa sött, och jag hoppas förstås att ni andra tänker göra detsamma. Ha det fint!

/ Storkelina – söndagssorten

Dagens skörd av smarriga trattkantareller (och två små gulingar).

De senaste dagarna har ägnats åt diverse aktiviteter såsom förvärvsarbete, spår- träning med lilla Catla, svampplockning och sist men inte minst: Kreativitet i köket. Nä, jag har inte målat om eller satt nytt kakel utan skapandet har skett vid spisen. Vad det blidde? Jo, välkryddade gratinerade färsbiffar som tillagades ungefär enligt nedan:

Nötfärs rördes ihop med pressad vitlök, sambal oelek, Santa Marias Chili Explosion, (krydda) en gnutta kalvfond, lite salt, svartpeppar och ett rått ägg. Färsen formades därefter till biffar, som stektes tills de fick fin färg.

Biffarna lades i en ugnsfast form och fick sedan ett täcke bestående av bacon, rökt skinka, skivad rödlök och skivad tomat (alltsammans först brynt i en stekpanna). Innan det var dags för 15 minuters ugnsgratinering så toppades hela härligheten med en blandning av grädde, smaksatt crème fraiche (paprika & chili) och rikligt med riven ost. Jag & Tommie åt rätten tillsammans med potatiskroketter, men det blev nästan lite väl mäktigt så nästa gång kör vi nog med ris. Smarrigt var det hursomhelst 😛

/ Storkelina – hemmakocken

Denna vecka har jag jobbat två heldagar i rad nere i huvudstaden, så nu är jag både trött och mör i kroppen. Humöret är det dock inget fel på, så jag dristar mig till att göra följande avslöjande: Under de närmaste dagarna så kommer ämnena getabockar & modernt föräldraskap att behandlas i denna blogg. Okej, kanske inget avslöjande i Hänt i veckan-klass men ändå 🙂

Jag har funderat lite över vad det egentligen är som händer varje höst, för av någon anledning så är det alltid just den här årstiden som min tankesmedja kommer i gång på allvar. Hittar inga bra svar utan konstaterar bara att här ska det köras så det ryker. Läs den som törs! 😉

/ Storkelina – den höstinspirerade

Det är inte sällan matte försöker skydda mig från den vilda valpen här hemma, men vad matte inte har förstått är att det faktiskt är JAG som har bäst pli av oss alla på den lilla. Jodå, jag låter förvisso valpsingen hållas både länge och väl MEN bara så länge jag själv har lust. När JAG har lekt färdigt så har VI lekt färdigt = hur enkelt som helst 🙂

Matte säger att Catla har blivit stor och gillar därför inte att hon vältrar sig över mig, men…

… det är ju bara att lägga henne på rygg OCH…

… se till att hon stannar i den positionen.

När valpsingen har lugnat ner sig så får hon mer än gärna putsa på mig lite grann.

Enerverande hackspett?                                                          Jejje?

Var ärliga nu, visst är de väl lika, den enerverande hackspetten i Kalle Ankas jul & granntösen Jejje?! 😉 Tack för tipset, Tommie!