För drygt sju år sedan omkom min älskade pappa i en olycka, och hans då 2-åriga engelska springer spaniel Ina blev ensam kvar. Under en tid var Inas framtid oviss – att flytta på en hund som levt hela sitt liv i friheten på en skärgårdsö var inte lätt. Min underbara syster Kerstin & hennes Mats var dock inte sena att välkomna Ina i sitt hem och hon fick därmed fortsätta sitt unga hundliv omgiven av oändligt med kärlek, egen täppa och gourmetkost.

I dag orkade inte Inas hjärta slå längre, hon somnade in lugnt och stilla vid sin älskade husses sida. Mina tankar går nu till husse & matte i Eslöv – jag är så oerhört tacksam över alla fina år de gav “pappas” Ina och jag lider oerhört med dem. Känner även en enorm sorg i mitt eget hjärta, både för att Ina är borta och för att den sista biten av pappas jordeliv nu är historia. Tårarna rinner och allt känns fruktansvärt tomt…