Fortfarande inget vatten i kranarna, och jag har nog aldrig känt mig så fattig som när jag & Tommie packade ihop och tog med oss en varsin påse med duschattiraljer och en vattendunk för att bege oss till grannresidenset Annelund 🙁 Det var å andra sidan också länge sedan jag kände mig så ompysslad, för i badrummet hade Jejje tillfälligt ställt in ett element för att ge oss duschgäster lite extra värme och efteråt blidde det nybakta scones och kaffe/te 😛 Inte nog med det, för innan hemgång fick jag dessutom en underbar present (en av de vackra sjalar Christian köpte under sin tjänstgöring i Afghanistan för ett par år sedan) och vips så kände jag mig mycket rikare på såväl vatten (i dunken då) som väldoft och omtanke 🙂
/ Storkelina – en som längtar efter eget vatten