Alfons Åberg med sin låtsaskompis Mållgan

I dag jobbade jag och kommer att göra så veckan ut – sedan är det semester igen. Och trots en mer eller mindre sömnlös natt hade jag en riktigt bra dag, som kröntes med lunch tillsammans med kollegorna Johan, Stuart & Thérese. Märkligt nog så överlevde även stackars Stuart vår lilla sammankomst; myror i äppeljuicen var egentligen inte riktigt hans grej…

För övrigt är det typiskt att jag just har lämnat landet för stan, för på torsdag gör kollegan Gunillas unga travare Jody May debut på min på-landet-hemmabana: Gävletravet. Det hade verkligen varit något att se, men nu får jag hålla tummarna här hemma i stället.

“Min bäste vän Patrik”, som jag har kallat honom under många år är en riktigt hemlig typ; faktiskt så hemlig så att folk börjar undra om han är min låtsaskompis 🙁 Det spelar liksom ingen roll när jag försöker bjuda till inflyttningsfest, 40-årsfest, midsommarfest eller kräftskiva – han är alltid (utom på nyårsafton då) uppbokad. Hm, tycker han inte om mig längre?! 😉

I dag fick jag den finaste komplimang jag någonsin fått i arbetslivet. Vem den kom i från och vad den innebar låter jag vara osagt, men jag blev verkligen JÄTTEGLAD 🙂 Tänk vad några få ord eller en tanke från någon kan göra för en annan människa = tål att tänka på. Själv ska jag försöka sprida lite glädje omkring mig alldeles strax, för en utarbetad Tommie är på ingång och lär behöva lite kärlek & värme. Natti natti!

/ Storkelina