Då och då hasplar någon av ens medmänniskor ur sig något som kan liknas vid en komplimang, sannolikt utan att ha en aning om vilken betydelse den kan ha för mottagaren. Några av de ord som för evigt har etsat sig fast hos undertecknad följer nedan:

”Du är ingen riktig pluggis, du är bara jävligt clever” (en cool klasskompis försökte rättfärdiga sitt umgänge med mig)

”Du har ett stort och varmt hjärta du” (uttalades av ung man)

”Mitt mål är ju att bli som du” (orden kom från en nära vän)

”Du skulle bli en underbar mamma” (framfördes av en läkare, som jag hade mångårig kontakt med)

Sist men inte minst:

”Helena är duktig på att sova” (Tommie kläckte ur sig dessa ord i ett sällskap där sovvanor diskuterades. Vad han menade? Att jag är bra på att ligga stilla och hålla mig på min sida, det vill säga att inte störa honom om nätterna 😉 )

/ Storkelina – den hedrade

Under en period brukade jag flagga för den sköna travaren Jody Mays kommande starter, men jag slutade med det eftersom det gick åt skogen varje gång jag ”höll tummarna”. Hursomhelst, i går var det åter dags för ”min” lilla protegé att visa upp sig – denna gång på Solvalla. Jag visste inte ens att hon startade = inga tummar hölls = given seger 🙂 Efter en tids motgångar var detta kollegan Gunilla och den övriga kretsen kring hästen väl unt, jättegrattis! Helt enkelt SKITKUL!!!

/ Storkelina – den ovetande supportern

Gårdagen var extremt lugn och stillsam, och utöver fågelmatning och fotostunden med Bus hände det faktiskt inte mycket. Nix, det blev mest bara soffmys med pizza, coca cola, godis, snacks & ett gäng avsnitt av Sons of Anarchy. Och självfallet så var HELA familjen på plats i soffan, det vill säga totalt 12 st snygga ben 😉

I dag har det varit fortsatt lugnt bortsett från att Tommie körde ett arbetspass på grannmarken: Jejje & Christian stod för skogen och lånet av Rulles sågskyddsbyxor (tack!!!), VI tog veden 🙂 Själv nöjde jag mig med att försöka ta lite bilder på Teo. Det sistnämnda var inte alldeles lätt då somliga har en förkärlek till trycka nosen mot kameralinsen…

Grannarnas skog är tät och mår bara bra av att gallras en smula.

Tommie är förstås inte sen att plocka fram sågen, eftersom...

... det är VI som får veden!

13½-årige bostonterriern Teo håller finfin uppsikt över sina 6.000 kvm.

Matte har ropat och då är det full galopp för att...

... ta del av intjänat godis 😛

Nedan följer ett antal bilder från gårdagens fotostund med Bus:

Hm, jag kan ju inte bara sitta här.

Det där kanske kan vara något?!

Jodå, schysst utsikt från det här trädet men inga polare i sikte...

Om jag rotar lite kanske jag kan hitta nå't spännande!?

Ho ho, nå'n där?

Där då?!

Äh, jag drar vidare till mer säkra jaktmarker...

... under huset. Ska bara lyckas få med mig svansen också 🙂

I somras kom det nya köket på plats, och nu börjar jag så smått se fram emot vårens badrumsprojekt. Väggarna kommer att gå i vitt, och golvet kommer att vara i någon mörkt gråbrun nyans. Lite lila i någon form kommer förstås att dyka upp och så blir det sannolikt möbler/skåp i svartbrunt.

Några bilder för att illustrera mina funderingar följer nedan:

Kommod: Godmorgon, IKEA

Tvättställ: Vitviken, IKEA

Spegelskåp: Hafa

Blandare: Rörskär, IKEA

Handdukar: Zone

Toalettstol: Gustafsberg Nordic

Badrumsmatta: Miami

Duschvägg: arrowshower.com

Bilden ovan föreställer inget kråkslott i vanlig bemärkelse, men väl ett palats för Dicks vackra kakarikis. Buren var en present från Camilla, och jag kan bara konstatera att om jag hade varit en tampippi (i stället för en helvild stor(c)k då 😉 ) så hade jag mer än gärna huserat hos nämnd husse & matte.

/ Storkelina – fågelfantasten

I somras skaffade syrran & Mats en valp av rasen engelsk springer spaniel, nämligen Chivas. Nu har den ”lille” hunnit bli hela 7 månader och är fantastiskt stilig (se bilden ovan). Men visst syns det att det finns en hel del rastypiskt unghundsbus i den brunvite?! 😉

Under kvällen var jag, Tommie, Katta, Rulle, Lelle, Jejje & Camilla ute för att fira Dicks 26-årsdag (jo, Dick fick också följa med 😉 ). Vi inledde med mat på nya restaurangen och sportbaren Bamiyan (både gott och trevligt!) i Tierp för att sedermera dra i oss kaffe, tårta och kakor hemma hos Dick & Camilla. Grattis än en gång, Dick, och tack för en härlig kväll!

/ Storkelina – gratulanten

Så här charmerande kan man se ut med en bit knäckebröd i munnen, mums 😛

Eftersom jag har hört att du inte alls tycker att jag är omogen och beter mig som en hästtokig tonåring, och eftersom jag vet att du tycker att det är på tok för lite hästbilder/skriverier här så dår du en alldeles egen liten Gandhi-hälsning. Gnägg på sig! 😉

/ Storkelina – mitt i matchen

Jag erkänner, om än motvilligt, att min omsorg om miljön så sent som för nå’t år sedan var närmast obefintlig. Nu är det dock helt nya tankar som rör sig i mitt huvud – inte minst har jag blivit intresserad av vår miljö och människans påverkan på densamma. Kanske beror det på att jag börjar bli gammal (eller nå’t 😉 ) och klok? En mer trolig orsak är dock att jag nu bor MITT I NATUREN och har fått en helt annan insikt om dess värde. Dessutom har jag ju numera små miljögeneraler (ja, just du Camilla!) omkring mig, och det har helt klart haft stor inverkan. Summan av kardemumman: För att lära mig mera själv, men även för att sprida ett sunt budskap, kommer jag framöver att slänga in en och annan blänkare under rubriken ”Miljösmart”. Den första följer nedan!

Hur ofta händer det att du inte äter upp maten när du är på restaurang? Och hur ofta händer det att du ber att få med dig den överblivna maten hem? Enligt en undersökning i Konsumentföreningens regi är hela 74% av restaurangerna positivt inställda till att du tar med dig resterna i en så kallad doggy bag. Miljön betalar dyrt för att producera en massa mat som sedan slängs, varpå avfallet måste tas om hand = ytterligare negativ miljöpåverkan. Idiotiskt och oftast helt onödigt! Ta med köttbiten hem i stället så är saken biff 🙂

/ Storkelina – med gröna ögon sett