Efter dagens arbetspass fick jag oväntat besök på tomten, nämligen Camilla & stilige Gandhi. Kameran åkte naturligtvis fram, och så dracks det kaffe och smaskades morötter. Vem som gjorde vad får du lista ut alldeles själv 😉

För bara någon vecka sedan var det strålande sol och jag kunde föreviga denna lilla blåmes...

... medan jag i dag vaknade upp till ett alldeles vintervitt landskap.

Vår diskreta lilla (hm...) julgran gör sig fint mot snön...

... liksom gästande Gandhi, som tog en paus från dagens promenad.

Något kaffe blev det inte för min fuxige vän som...

... i stället försökte rota fram lite grönt gräs. Projektet misslyckades dessvärre 🙁

I fredags var jag, tillsammans med tio andra ohängda varelser, på Bishops Arms i Sundbyberg. Det var absolut ett kärt återseende, och framåt sena kvällen hade jag  dessutom turen att få lift till Uppsala där Tommie hämtade, MEN: Till syvende och sist kände jag mest hur nöjd jag är med mitt nya liv på landet och att utelivet nog får fortsätta att stå tillbaka.

I den sista meningen i förra stycket talade jag om mitt bristande behov av krogliv, men lustigt nog så var det just en pubkväll som var inplanerad för lördagen. Det var jag, Tommie, Camilla, Dick, Jejje & Christian som tog oss hela vägen ner till Uppsala för en bit mat och några öl på O’Connor’s = i allra högsta grad trevligt 🙂 Än en gång kunde jag dock konstatera att man inte behöver ränna ute särskilt ofta för att uppfylla den ”nödvändiga” kvoten…

Utöver pubbesök så har helgen även bjudit på ett stycke ridlektion (på Gandhi, för Camilla), filmtittande, slappa & härliga stunder med Tommie, Teo & Bus samt viss planering inför julen. Det sistnämnda var inte alltför betungande, då jag & Tommie väljer att spendera julhelgen på tu man hand. Ja, förutom våra små svartvita vänner förstås 😉

/ Storkelina – en något avslagen partyprinsessa (hm…)

Varje gång jag avslutar en arbetsdag nere i Stockholm så vidarekopplar jag min anknytning till min jobba-hemma-mobil, så även i går. Eller, det var i alla fall vad jag trodde mig ha gjort. I själva verket hade jag kopplat min lur till Socialjouren, och det var naturligtvis bara rena turen att det var Tommie som var den förste att ringa. Mina/företagets vanliga kunder hade nog blivt en smula förvirrade om de hade hunnit före…

I går kväll hade jag & Tommie nöjet att träffa grannpojken Christian, som är ledig och därmed hemma några veckor. Även frugan Jejje var med, och det var SÅ mysigt att få se allt vara som vanligt ett slag 🙂 Att jobba på annan ort (nä, Christian sitter faktiskt inte i finkan 😉 ) är annars ett rackar’ns oskick!

I dag har jag jobbat hemifrån och alltså inte haft några resor, men jag är ändå nästan sjukt trött. Ska slurpa i mig en kopp te (rött & teinfritt förstås), men sedan blir det rejält tidig sänggång. Måste ju ladda upp ordentligt inför morgondagen då det blir Bishops Arms med några kollegor = Toast Skagen och gottigottgott att dricka 😛

/ Storkelina – en glad trötter

Det är ganska precis ett år sedan jag senast var på Bishops Arms i Sundbyberg. Hursomhelst, i dag ringde jag dit för att beställa bord och när jag presenterade mig och skulle börja förklara vem jag var så svarade tösen i andra änden av luren ”jaså, är det Früli-Helena!?” (Früli = jordgubbsöl). Hm, antar att jag får vara nöjd med att hon inte kallade mig Miss Irish – med tanke på mitt tidigare intag av nämnd kaffedrink så hade det ju varit föga förvånande 😉

/ Storkelina

Efter dagens arbetspass bar det av till stallet och en dejt med stilige Gandhi, men dessvärre var det just ingenting som riktigt ville sig denna eftermiddag 🙁 Det började med att jag stack hemifrån utan broddar, något som visade sig vara urkorkat med tanke på att jag hade 2 km isbana framför mig. Under promenadens gång fick jag ett yrselanfall (sannolikt beroende på att några av innerörats kristaller hamnat på villovägar) och mer eller mindre raglade de sista 600 metrarna. Hursomhelst så kände jag mig bättre efter ett tag = borstade av och gjorde i ordning min fyrbente vän för att rida ute på en vall. Efter en inte alltför lång stund började dock häststackar’n snubbla omkring – detta på grund av snö & is som hade gett honom typ ”platådojor”. Plockade fram en hovkrats för att försöka få loss eländet, men utan framgång. Skulle leda Gandhi tillbaka till stallet men då vi bara halkade omkring tyckte jag att det var riktigt obehagligt… Till sist kom vi i alla fall tillbaka till stallet och… möttes av mörker (en svårfixad propp hade gått). Sadlade av, borstade osv till skenet av en pannlampa och var faktiskt mindre nöjd. Gandhi då? Jo, han var dessbättre precis lika go’ som vanligt! 🙂

/ Storkelina – den utmattade

Lördagen blev lite av en ”icke-dag”, detta då jag mest låg till sängs med snuva och ledvärk 🙁 De stunder jag var uppe hann jag i alla fall med lite trevligt såsom att kolla på ett par filmer med Tommie, en promenad modell kort med Teo och lite telefonpladder med mamma & brorsonen Sebbe.

I dag har jag varit betydligt piggare och har bland annat tvättat som en vilde (ja, ni får själva föreställa er 😉 ), varit i Våla och käkat kebabtallrik, varit ute och umgåtts med Teo & Bus (samtidigt som jag oroade mig över min trädfällande make…), förberett morgondagens middag, fått besök av kvarglömda-vantar-leverantörerna Camilla & Gandhi samt suttit på en stol med kaffe, en herrans massa kläder & en pläd för att studera fåglar. Och glädjande nog: I dag tittade årets första domherre förbi för kolla in fågelmatningen 🙂

Nu är klockan massor och det är alldeles strax dags att krypa till kojs, så ha det gott alla!

/ Storkelina

Innan gårdagens avfärd till Kanikebogården satt jag, Tommie & Jejje framför TV:n som just då visade Ronja Rövardotter. Vi småpratade lite, vilket ledde till avslöjanden som att Jejje i unga år hade varit ”kär” i rollfiguren Birk och att Tommie medgav att han hade varit ”tänd på” (också i unga år! 🙂 ) självaste Ronja. Så småningom började vi diskutera helt andra saker, men Tommie glömmer inte så lätt och stod snart ute i köket och ropade nå’t i stil med ”Jejje, hur fan kunde du vara kär i en fjant som Birk?!”. Jejje replikerade snabbt med ”ska du säga, du är ju fan kär i ett troll”! Hon syftade på Ronja men tittade på undertecknad, som naturligtvis blev mycket förgrymmad innan misstaget till sist kunde redas ut 😉

/ Storkelina

I går hade Jejje ”lovat bort” mig & Tommie = kvällen spenderades på Kanikebogården. Underhållningen bestod  i världens raraste luciatåg, auktion och lotteri med jättefina varor/priser samt julfika. Mysigt på alla sätt och vis, men för några år sedan hade nog ovannämnd trio haft väääldigt svårt att föreställa sig en fredagskväll som denna – rätt coolt hur tiderna kan förändras 🙂

Efter ett par timmar på Kanikebogården bar det av till gården Annelund där det blidde ett parti UNO, men sedan var det dags för ett par riktigt trötta själar att åka hem och sussa. Teo & Bus? Ja, de hade ju varit ensamma hemma hela kvällen och var – till skillnad från somliga – fulla av lek & energi. En ruskig tur (för alla parter!)  att de kan leka med varandra.

Ett 50-tal personer hade samlats för att ta del av Kanikebogårdens fredagsmys. Av hänsyn till deltagarnas integritet är bilden hyfsat oskarp... eller nå't 😉

Eftersom även Jejje & Tommie vill vara lite hemliga kommer ytterligare en suddig bild...

En normalstor julgran har cirka en halv miljon barr (som kan hamna på ditt golv…).

Det absoluta köldrekordet i Sverige uppmättes vid en meteorologisk station i Vuoggatjålme (i höjd med polcirkeln i Arjeplogs fjällvärld) den 2 februari 1966. Temperaturen var – 52,6°, brrr!

Fortsätt läsa →

Teo i sitt härligt varma vintertäcke, som kollegan Therese stickade förra året.

Sömnbrist och värk tillhör min vardag, så desto gladare blev jag i morse när jag vaknade utvilad och med en kropp i riktigt skaplig form 🙂 Toppformen höll dessutom i sig, så inte ens en hemresa från jobbet på 3 timmar och 5 minuter tog kål på den. Nej då, när jag kom hem var jag fortfarande full av energi = långkalsonger, byxor, strumpor, raggsockor, vinterkängor, halsduk, mössa, vantar, fleecejacka, vinterjacka, reflexväst och pannlampa på (ja, jag bor på landet 😉 ) för en skapligt lång promenad med Teo. Härligt!

Lilla Bus hänger också gärna med på hundpromenad, men när det ska gås lite längre sträckor brukar jag stänga igen hund/kattluckan och lämna henne hemma – så även i kväll. Då hon hade Tommie som sällskap tyckte jag inte heller särskilt synd om henne, men Bus tyckte tydligen väääldigt synd om sig själv. Enligt Tommie så inledde hon med att kasta sig upp i ett fönster för att se vart vi tog vägen, började sedan jama smått hysteriskt och stormade den slarvigt stängda luckan för att slutligen ta sig ut. Tråkigt nog, åtminstone för Bus, så hade jag & Teo redan försvunnit ur sikte. En viss liten kisse, vit med svarta fläckar, satt dock troget ute på tomten och inväntade de ”förrymda” familjemedlemmarna. Ursött och faktiskt den hittills längsta stunden vår lilla busiluring har varit ute ensam.

/ Storkelina – energisk matte