I morse när jag fortfarande låg och sov red Camilla förbi på sin Gandhi, och enligt uppgift så var det hästskrället som besudlade vår bil med texten ”LIF RULES” (se bilden nedan) 🙁 För den som inte har koll så står LIF för Leksands IF,  och även om jag redan visste att de har mååånga fans över hela landet så trodde jag knappast att skånskfödda hästar tillhörde beundrarskaran. Ack, vad besviken jag blev på min stilige vän 😉

Under eftermiddagen förberedde jag kvällens middag (köttfärsbiffar med råstekt potatis & grönpepparsås) och sedan bar det i väg en snabbis till stallet. Nu är jag hemma och väntar på a) att Tommie ska kliva upp efter sin eftermiddagsvila samt b) att Jejje ska komma = mat på bordet 😛 Ha det fint!

Inte vackert...

Busig Gandhi!

I föregående inlägg berättade jag om min bristfälliga kontakt med släkten på pappas sida, men observera: Mina syskon med eventuella barn och respektive är inte inkluderade i den ”frånvarande” släkten. Nix, i mina ögon är de dock mycket mera än släkt (låter så avlägset…), de är FAMILJ 🙂

/ Storkelina – lillasystern

Sedan min pappa gick bort är min kontakt med hans sida av släkten obefintlig, faktiskt på gränsen till noll. Och det sistnämnda gör mig egentligen inte så mycket – det har ju blivit rätt uppenbart att pappa och ön var det enda som förenade mig med mina släktingar, det vill säga utan pappa = ingen ö = inga relationer… Eller rättare sagt, nästan inga relationer. Det finns ett lysande undantag, och det är släktens lilla guldkorn alla kategorier: Mitt älskade kusinbarn Sanne. Varje gång denna tös hör av sig blir jag fantastiskt glad 🙂 Dessutom så är det ju rätt coolt att en 19-årig yngling ser till att hålla kontakten med mamsens avdankade, gamla kusiner 😉

I morse blev jag grymt imponerad över hur min kollega Sara ansträngde sig för att få mig till jobbet. Efter att ha åkt med Tommie till Uppsala så ringde jag i vanlig ordning till Sara och jodå, det gick så bra att ta ta tåget och hoppa av i Märsta för att sedan få skjuts till Hästsportens Hus. Det var en liten hake dock: Sara var dödstrött och var inte ens i närheten av att åka till jobbet. Inga problem sade jag! Satt ju hellre på ett fik i Märsta, sippade på en kopp te och väntade på skjuts än att åka kommunalt liksom. Gjorde jag det då? Jo, men ingen lång stund för Sara såg till att skicka sambon Robban, som inte alls känner mig, att hämta. Hon är rätt otrolig den där tjejen, och om det är nå’n som skulle klara av att rodda i hop en hel Nobelfest på egen hand så är det förmodligen hon. Tack!!!

/ Storkelina – äldre släkting utan körkort

När jag, Tommie & Teo i början av augusti utökade familjen med missen Bus så var det en liiiten, liiiten kisse som anlände. Jag kan erkänna att jag inledningsvis till och med var lite orolig över hennes litenhet, något som föranledde ständiga invägningar och jämförelser med diverse viktkurvor.

Tiden gick, och det dröjde inte länge innan oron avtog. Bus växte till sig i en rasande fart och nu tycker jag i stället att hon är så STOR (allt är ju förstås relativt 😉 ) = än en gång dags för en liten viktkoll. Vågen stannade på 2,4 kg, och efter att ha kollat in www.veterinaren.nu så känner jag mig utomordentligt trygg med att ha en fullt normalviktig katt. Faktum är att hon fortfarande ligger lite lågt – en 6 månader gammal Felis catus (latin för tamkatt) brukar väga någonstans mellan 2,5 och 3,5 kg.

Cirka 700 gram Bus har nu blivit till...

... hela 2.400 gram myskatt 🙂

”Han blir högsta hönset på Wal-Mart” – denna gång har jag knyckt en rubrik från Dagens Industri för att illustrera något som gör mig förbryllad: Merparten av världens företagsledare är män, men ändå omnämns de titt som tätt genom uttryck som syftar på feminina varelser = hönor. Varför? I stället för ”högsta hönset” borde vi ju rimligtvis prata om ”högste tuppen” (precis som i naturen) 😉

Om det finns någon kvicktänkt rackare som sitter inne på svaret till ovanstående viktiga frågeställning så snälla, dela med dig. Världsproblem (eller nå’t…) är ju till för att lösas 🙂

/ Storkelina – filosofen

Under eftermiddagens ridpass på Gandhi hade jag sällskap av världens goaste Wilma (på ”vildponnyn” Athena) och det var supermysigt – både på ridbanan och i stallet 🙂 Dessvärre fick jag dock rejält ont i ena örat… Har inte lyckats utröna vad det beror på ännu, men då även ett stycke halsmandel gör sig ordentligt påmind så finns det väl en viss risk att det handlar om en illvillig förkylning eller nå’t 🙁

I kväll har jag & Tommie festat loss på lite spaghetti & köttfärssås, och det var faktiskt oväntat gott. Det är lite märkligt det där, men fastän man tycker sig göra ungefär likadant varje gång så kan det smaka väldigt olika. I dag var det olika till det bättre 😛

SSK spelar nu säsongens första hemmamatch mot IF Malmö Redhawks och glädjande nog så leder man för närvarande med 2-0. Just Malmö-laget är denna höst ett något känsligt ämne; det blir lätt så när en konkurrerande klubb fullkomligen dammsuger ens ”egen” på spelare…

Nu ska jag sörpla i mig en kopp te (rött och teinfritt=sovvänligt) och sedan blir det marsch i säng. Natti natti!

/ Storkelina – inte öronbarn, men örondam

I lördags lämnade jag & Tommie såväl stugan som Teo & Bus i Camillas & Dicks trygga händer för att bege oss till Uppsala där ett hotellrum var bokat. Nu var det tid för shopping, umgänge, mat & dryck 🙂

Vi inledde vår Uppsalavistelse på tu man hand med lunch och shopping, men så småningom dök även vännerna Jonas & Ngozi upp och då blev det till att skåla i Moët et Chandon = hääärligt bubbel 😛 Sedermera blev det besök på den irländska puben O’Connors, det supermysiga fiket Café Linné Konstantina, den briljanta krogen Kött, Kök & Bar (mat i absolut toppklass!) och Bistro Hijazz där man serverade livemusik. En riktigt bra dag/kväll och jag måste säga att Uppsala är en utomordentligt trevlig stad att vara i!

I morse avnjöt vi en smaklig hotellfrukost, men åkte sedan tillbaka till ”skogen” där vi hör hemma. Teo & Bus verkade av allt att döma ha haft det utmärkt, och våra djur- och husvakter ska förstås ha STORT TACK. Det sistnämnda trots att batteriet till TV:ns fjärkontroll var urplockat, våra besticklådor var tomma osv… 😉

Att krypa ner bland sköna hotellakan är bland det skönaste som finns.

Mycket bra restaurang - rekommenderas!

När husse & matte var på vift sussade Teo gott i Camillas famn...

... och även lååånga Bus skötte sig bra med "barnvakterna".

De saknade besticken hittade vi...

 

... i en vattenfylld plastlåda i frysen (!).

Onsdagens ridtur på Gandhi blev fartfylld – detta då min stilige vän bestämde sig för att testa undertecknad och dra i väg i en minst sagt okontrollerad galopp. Och jodå, när jag lade in bromsen var han så ivrig att han ville visa hur duktig han (inte jag!) är på galoppombyten också. Det var tur att Cicci & Anemon var med på turen, för när hjärtat åter hade ramlat ner från halsgropen var det skönt att ha nå’n att skratta med 🙂 Sicken buse han är, den där Gandhi!

Torsdagen och fredagen ägnades mestadels åt jobb och städning = mindre festligt, men ack så nödvändigt. Hm, man kanske skulle ta sig i kragen och leja någon för det sistnämnda?! Det borde ju faktiskt kunna funka även om man bor en smula ocentralt! Är dock osäker på hur Bus & Teo skulle tackla en främling med dammsugare och golvmopp. Tanken på en städhjhälp med fyrbenta hjälpredor hängandes i sugarslang och moppskaft är ju inte helt främmande 😉

/ Storkelina – ryttarinna med städfunderingar

Jag är för dagen strängt upptagen men återkommer framåt söndagen när jag har bättre med tid 😉 Ha det fint så länge, det ska jag ha!

/ Storkelina – den nöjeslystna