Nä, Aftonbladets rubrik enligt ovan syftar inte på Camillas stilige Gandhi. Han skulle förmodligen hellre gå i graven än att missa ett mål mat och äter alltså glatt vidare 😛

Teo & Bus tillhör helt skilda arter, men de har ändå en massa gemensamt: De är svartvita, de är glupska, de gillar att sova under täcket, de har båda ett svart och ett vitt öra OCH så är de mästerliga på att visa upp sina tungor. Hm, är det månne jag & Tommie som ”nedärver” nämnda egenskaper?! 😉

Teo med sin gigantiska tunga och...

... lilla Bus med en något diskretare variant.

 Foton: Åke Storck

Snart 8-årige Sebbe ser så allvarlig ut som bara en fundersam Storck kan göra.

Efter jobb och ett kolugnt ridpass på Gandhi bar det i går kväll av till Tierp där vi mötte upp Camilla & Dick för att prova den indiska restaurangen Tamarind. Alla fyra beställde olika rätter och alla fyra var supernöjda 😛 Även läsken var god, men nästa gång kör vi nog på den smarriga, indiska ölen Cobra (finns i STOOORA flaskor 😉 ). Innan det var dags för tidig sänggång hann vi även med en halvlek värdelös TV-fotboll…

I förmiddags ringde Åke och meddelade att han och sonen Sebastian var på ingång. Som den goda faster man är var det således bara att slänga i hop en äppelpaj och vispa vaniljsåsen – det blidde faktiskt riktigt skapligt. Även Jejje & Christian var här och fikade och vi var dessutom i Våla och kastade i oss lite käk. Annars? Jodå, vi fick se Åke leka paparazzi-fotograf med sin finfina kamera. Tacksamt nog så struntade han dock i mänskliga celebriteter och fokuserade på lilla Bus & herr Teo. Superkul med både besök och hääärliga bilder 🙂

På vägen härifrån fick Åke & Sebastian äran att droppa av mig vid stallet och medan Camilla jobbade klart så tog jag in Gandhi från hagen och pysslade lite. Fick även se stackars Wilma trilla av sin shettis Ronja (det gick dessbättre bra!) innan Camilla var snäll och skjutsade hem mig.

/ Storkelina – fastern

I dag har jag & Tommie varit på begravning och det har varit en riktigt tung dag. Återkommer således när huvudet känns lite mindre tungt och humöret känns något mera uppsluppet… Kram på er!

Det händer då och då att jag retar upp mig på någon TV-reklam, men den som nu har satt mina känslor i svallning slår alla rekord. Den vidriga Com Hem-reklamen med ”pratande” bebisar (se länken nedan!) ger mig inte bara rysningar utan får mig att vilja skrika och slänga ut TV:n… Jag fattar inte ens själv vad det är som stör mig så fruktansvärt mycket, men jag gissar att det är några trista erfarenheter från ett tidigare liv. Eller nå’t! 😉

http://www.youtube.com/watch?v=yWPzwlfPqnk

/ Storkelina – den överkänsliga

Lilla Bus, familjens senaste tillskott, fortsätter att växa och frodas. Somliga tycker till och med att hon är väl rund om magen, men det är hon förstås inte 😉 Faktum är att jag har varit nästan fånigt noggrann med regelbunden invägning, och lillmissen går stadigt upp sina 10 gram om dagen = precis som det ska vara 🙂 Några bilder till Gunilla och eventuella andra intressenter följer:

Vedkorgen är så här långt världens bästa lekplats...

... men att snoka runt i det lilla växthuset är inte heller så dumt.

Gömd bakom några grässtrån tror sig Bus vara osynlig...

... och klättrandes i en björk är hon faktiskt nästan det.

Normalt sett så jobbar jag tisdagar + torsdagar nere i Stockholm. Denna vecka ägnas torsdagen dessvärre åt en begravning, vilket betyder att det bär av söderut i morgon i stället. Förhoppningsvis vill säga, för i dag har ryggen värkt så j*vligt att jag har varit på väg att börja grina. Ett antal gånger…

Har just avverkat säsongens andra avsnitt av dokusåpan Robinson, och även om det inte precis var intellektuellt stimulerande så var det trevlig avkoppling. Det finns faktiskt få saker som kan få en att känna sig så smart som att kolla på dokusåpor 😉

Hockeyn drar snart i gång på allvar, det vill säga seriespelet tar sin början. Efter i våras när SSK åkte ur högsta serien så har jag haft ruskigt svårt att ladda om, men med största sannolikhet så sitter jag lik förbaskat snart där (eller här) och biter på naglarna. Jobbigt! 🙁

Nu ska undertecknad strax krypa till kojs och ”köra” en sväng på spikmatta och dito kudde. Hoppas naturligtvis på en sömnfylld natt samt ett alert och smärtfritt uppvaknande i morgon bitti – håll tummarna!

/ Storkelina – en något vingklippt SSK:are

Ingen stork, men nästan!

Efter att ha bott i Stockholm (eller dess omedelbara närhet) i hela mitt liv så fascineras jag storligen över livet på landet. Att mentaliteten och servicenivån är annorlunda konstaterade jag tidigt, men nu har jag även fått erfara att vården är en helt annan. Förra måndagen besökte jag min husläkare i Östervåla och remitterades till röntgen av nack- och halsrygg och i dag (!) var jag på röntgenundersökningen = helt fantastiskt! Hade jag bott kvar söderut så hade jag förmodligen fått vänta i månader…

Ett annat exempel på skillnaderna stötte jag på när jag i eftermiddags, som förstagångsbesökare, äntrade en butik i Tierp. Jag handlade inget, men innan jag lämnade affären så hade jag hjälpt till med beställningen av nästa sommars damklädes- kollektion. Butiksinnehavaren bad om hjälp, så det fanns liksom inte mycket att välja på. 😉 Tommie, som stod och tittade på/lyssnade, hade nog hyfsat svårt att hålla sig för skratt – det hela var ju en aning udda.

Nu ska jag snart natta mig själv men jag hoppas förstås att just DU får en fortsatt bra kväll. Ha det gott!

/ Storkelina – lantisen

I går gick Månkarbo Marathon av stapeln, men den hoppade jag faktiskt över… man kan ju undra varför?! 😉 Den 7 km långa Månkarbojoggen tog jag mig dock, i rask promenadtakt, igenom tillsammans med Erica, lille Gustav (han fuskade en smula och tog sig fram på fyra hjul) & Dick. Patrik, Jejje & vovven Rocky var riktigt tappra och sprang hela vägen; Patrik kom i mål som 3:a. Från början var det tänkt att även Tommie & Christian skulle springa, men ett trasigt ledband och helgtjänstgöring satte stopp för nämnd duo. Tommie verkade emellertid rätt nöjd med att stanna vid start/målgång och glufsa  i sig hamburgare 🙂

Efter att Månkarbo-”joggarna” hade duschat och fixat lite utökades församlingen med Camilla, Jonas & Ngozi samt Cicci & Mats och kräftkalaset var snart ett faktum. Det blidde en massa gott att äta (tack Jejje & Erica för Västerbottenpajer och äppelpajer!), undertecknads hemgjorda citronsnaps samt tjo & tjim natten lång. Tack alla för att ni kom och tack för underbara ljus (Cicci & Mats), hund- & kattleksaker (Jonas) och min underbara mirakelkräm (Ngozi).

En bildkavalkad följer nedan:

Laguppställning (fr.vä): Gustav i vagnen, Erica, Patrik, Jejje, Storkelina & Dick. I förgrunden: Rocky.

Jejje & superduktige förstagångsmedaljören Rocky.

Gustav strax innan sin "löpardebut".

Bordet dukades för kräftkalas...

... och blev jättevackert!

Löparna Patrik & Jejje visade glatt upp sig.

Ett gäng grabbar stod och tjattrade medan stackars Jejje fick slita.

Camilla & Cicci snackade medan Tommie busade bakom deras ryggar.

Jejje längst bort följs av Dick, Jonas & Ngozi.

Efter att babysittern hade begagnats av Gustav och Bus var det Teos tur att ta sig en tupplur.

Dick bar kilt och valde så småningom att göra det på "riktigt", dvs utan kallingar...

Så här pigg såg Mats ut framåt morgontimmarna medan...

... somliga andra såg ut så här.

"Nylaminerade" Jody May slutade 2:a i sin senaste start på Romme-travet.

I dag har jag:

• jobbat hemifrån
• strukit dukar (shit vad tråkigt 🙁 )
• pratat i telefonen med mamsen & Camilla
• tvättat
• varit ute med mina djur 🙂
• laminerat bilder till en kollega (företaget har inte råd att bjuda på det, men det har jag 😉 )
• haft dejt med min man i soffan
• fått kallelse till röntgen (kan inte ta tiden då jag ska på begravning den dagen…)

I morgon ska jag:

• lifta med Dick (till Märsta) för att jobba på kontoret i Bromma, Stockholm
• ordna med lite föreberedelser inför helgen
• njuta av att komma hem till mina nära & kära

I helgen ska jag:

• äta kräftor i goda vänners lag 😛

/ Storkelina – en alldeles vanlig dag