Det händer då och då att jag retar upp mig på någon TV-reklam, men den som nu har satt mina känslor i svallning slår alla rekord. Den vidriga Com Hem-reklamen med ”pratande” bebisar (se länken nedan!) ger mig inte bara rysningar utan får mig att vilja skrika och slänga ut TV:n… Jag fattar inte ens själv vad det är som stör mig så fruktansvärt mycket, men jag gissar att det är några trista erfarenheter från ett tidigare liv. Eller nå’t! 😉

http://www.youtube.com/watch?v=yWPzwlfPqnk

/ Storkelina – den överkänsliga

Lilla Bus, familjens senaste tillskott, fortsätter att växa och frodas. Somliga tycker till och med att hon är väl rund om magen, men det är hon förstås inte 😉 Faktum är att jag har varit nästan fånigt noggrann med regelbunden invägning, och lillmissen går stadigt upp sina 10 gram om dagen = precis som det ska vara 🙂 Några bilder till Gunilla och eventuella andra intressenter följer:

Vedkorgen är så här långt världens bästa lekplats...

... men att snoka runt i det lilla växthuset är inte heller så dumt.

Gömd bakom några grässtrån tror sig Bus vara osynlig...

... och klättrandes i en björk är hon faktiskt nästan det.

Normalt sett så jobbar jag tisdagar + torsdagar nere i Stockholm. Denna vecka ägnas torsdagen dessvärre åt en begravning, vilket betyder att det bär av söderut i morgon i stället. Förhoppningsvis vill säga, för i dag har ryggen värkt så j*vligt att jag har varit på väg att börja grina. Ett antal gånger…

Har just avverkat säsongens andra avsnitt av dokusåpan Robinson, och även om det inte precis var intellektuellt stimulerande så var det trevlig avkoppling. Det finns faktiskt få saker som kan få en att känna sig så smart som att kolla på dokusåpor 😉

Hockeyn drar snart i gång på allvar, det vill säga seriespelet tar sin början. Efter i våras när SSK åkte ur högsta serien så har jag haft ruskigt svårt att ladda om, men med största sannolikhet så sitter jag lik förbaskat snart där (eller här) och biter på naglarna. Jobbigt! 🙁

Nu ska undertecknad strax krypa till kojs och ”köra” en sväng på spikmatta och dito kudde. Hoppas naturligtvis på en sömnfylld natt samt ett alert och smärtfritt uppvaknande i morgon bitti – håll tummarna!

/ Storkelina – en något vingklippt SSK:are

Ingen stork, men nästan!

Efter att ha bott i Stockholm (eller dess omedelbara närhet) i hela mitt liv så fascineras jag storligen över livet på landet. Att mentaliteten och servicenivån är annorlunda konstaterade jag tidigt, men nu har jag även fått erfara att vården är en helt annan. Förra måndagen besökte jag min husläkare i Östervåla och remitterades till röntgen av nack- och halsrygg och i dag (!) var jag på röntgenundersökningen = helt fantastiskt! Hade jag bott kvar söderut så hade jag förmodligen fått vänta i månader…

Ett annat exempel på skillnaderna stötte jag på när jag i eftermiddags, som förstagångsbesökare, äntrade en butik i Tierp. Jag handlade inget, men innan jag lämnade affären så hade jag hjälpt till med beställningen av nästa sommars damklädes- kollektion. Butiksinnehavaren bad om hjälp, så det fanns liksom inte mycket att välja på. 😉 Tommie, som stod och tittade på/lyssnade, hade nog hyfsat svårt att hålla sig för skratt – det hela var ju en aning udda.

Nu ska jag snart natta mig själv men jag hoppas förstås att just DU får en fortsatt bra kväll. Ha det gott!

/ Storkelina – lantisen

I går gick Månkarbo Marathon av stapeln, men den hoppade jag faktiskt över… man kan ju undra varför?! 😉 Den 7 km långa Månkarbojoggen tog jag mig dock, i rask promenadtakt, igenom tillsammans med Erica, lille Gustav (han fuskade en smula och tog sig fram på fyra hjul) & Dick. Patrik, Jejje & vovven Rocky var riktigt tappra och sprang hela vägen; Patrik kom i mål som 3:a. Från början var det tänkt att även Tommie & Christian skulle springa, men ett trasigt ledband och helgtjänstgöring satte stopp för nämnd duo. Tommie verkade emellertid rätt nöjd med att stanna vid start/målgång och glufsa  i sig hamburgare 🙂

Efter att Månkarbo-”joggarna” hade duschat och fixat lite utökades församlingen med Camilla, Jonas & Ngozi samt Cicci & Mats och kräftkalaset var snart ett faktum. Det blidde en massa gott att äta (tack Jejje & Erica för Västerbottenpajer och äppelpajer!), undertecknads hemgjorda citronsnaps samt tjo & tjim natten lång. Tack alla för att ni kom och tack för underbara ljus (Cicci & Mats), hund- & kattleksaker (Jonas) och min underbara mirakelkräm (Ngozi).

En bildkavalkad följer nedan:

Laguppställning (fr.vä): Gustav i vagnen, Erica, Patrik, Jejje, Storkelina & Dick. I förgrunden: Rocky.

Jejje & superduktige förstagångsmedaljören Rocky.

Gustav strax innan sin "löpardebut".

Bordet dukades för kräftkalas...

... och blev jättevackert!

Löparna Patrik & Jejje visade glatt upp sig.

Ett gäng grabbar stod och tjattrade medan stackars Jejje fick slita.

Camilla & Cicci snackade medan Tommie busade bakom deras ryggar.

Jejje längst bort följs av Dick, Jonas & Ngozi.

Efter att babysittern hade begagnats av Gustav och Bus var det Teos tur att ta sig en tupplur.

Dick bar kilt och valde så småningom att göra det på "riktigt", dvs utan kallingar...

Så här pigg såg Mats ut framåt morgontimmarna medan...

... somliga andra såg ut så här.

"Nylaminerade" Jody May slutade 2:a i sin senaste start på Romme-travet.

I dag har jag:

• jobbat hemifrån
• strukit dukar (shit vad tråkigt 🙁 )
• pratat i telefonen med mamsen & Camilla
• tvättat
• varit ute med mina djur 🙂
• laminerat bilder till en kollega (företaget har inte råd att bjuda på det, men det har jag 😉 )
• haft dejt med min man i soffan
• fått kallelse till röntgen (kan inte ta tiden då jag ska på begravning den dagen…)

I morgon ska jag:

• lifta med Dick (till Märsta) för att jobba på kontoret i Bromma, Stockholm
• ordna med lite föreberedelser inför helgen
• njuta av att komma hem till mina nära & kära

I helgen ska jag:

• äta kräftor i goda vänners lag 😛

/ Storkelina – en alldeles vanlig dag

Hittills har lilla Bus inte varit så värst modig utomhus, men i dag tog hon sig några meter från huset och hittade ett träd. Upp kom hon, men vägen nerför dröjde det ett tag innan hon vågade försöka sig på – då dinglandes på en gren… Bilder från första klätterturen följer:

Bus undersöker nyfiket sitt första träd...

... och listar ganska snart ut att man kan klättra i det 🙂

Vägen uppför var jobbig så...

... det var inte så dumt att hitta en gren att klamra sig vid för en stunds vila.

Oops, vad högt det var!

Undrar hur man kommer ner igen?!

Medan Bus samlade krafter och repade mod passade hon på att njuta av utsikten.

Med anledning av mina nackproblem så besökte jag i dag en för mig ny läkare, och det var en mycket positiv upplevelse. Efter att ha levt med smärtproblematik under sisådär 11 år så upplevde jag för första gången (jo, faktiskt…) att en läkare verkligen lyssnade och engagerade sig. Det kändes superbra, och remissen till röntgen av hals- och bröstrygg var precis vad jag hade hoppats på 🙂

En av mina stora favoriter i livsmedelsaffärernas kyldiskar är Cantadous färskost i smaken pepparrot 😛 Då hela tomten (nja, i alla fall nästan hela 😉 ) svämmar över av just färsk pepparrot så ska jag till helgen prova att göra min egen ost. Håll tummarna för att den blir god för då jäklar ska det att rivas och frysas in pepparrot för ett helt år framöver.

I morgon blir det jobb i Stockholm och därmed tidig sänggång i kväll, men ha det gott så länge!

/ Storkelina – ostälskaren

Kissen Bus mår fortsatt bra och växer så det knakar, men trots det är hon fortfarande en liiiten en. Storleken till trots så tar hon dock en väldig plats och är typ överallt ALLTID = fascinerande, spännande och väldigt roligt 🙂

Teo har dragits med en förkylning, men verkar nu ha piggat på sig igen. Tur är väl det, för han behöver verkligen sina krafter för att orka med all den energi vår senaste familjemedlem har fört med sig.

På grund av min rackliga hälsa så har det blivit sparsamt med umgänge med Gandhi på slutet, men i dag kom såväl han som matte Camilla på oväntat besök – ända in i trädgår’n faktiskt. En kopp kaffe till Camilla och ett par schyssta grässtrån till Gandhi blidde det innan det var dags för hemfärd för de tu.

Lilla Bus sussar i alla möjliga och omöjliga ställningar.

Bus & Teo kopplar av sida vid sida.

Stilige fuxvalacken Gandhi har äntrat min trädgård...

... tillsammans med kaffesugna spjuvern Camilla.

I går kom Tommies syskonbarn, Livia & Nicki, på besök för första gången. De små raringarna dök dock inte upp ensamma, utan sällskapades av mamma Anne, pappa Dave och mormor Mona. Tillsammans delade vi ett antal livliga timmar med mat (försök till grillning i ösregn…), äppelpaj & kaffe/läsk, försiktigt umgänge med missen Bus, tomat- och äppelplockning, spöklekar och stallbesök (tack Camilla & Gandhi!). Avslutningsvis hann vi även med en bit mat på pizzerian i Östervåla, och det var förstås kul (?) för gästerna att se vår nya hemby. En supertrevlig och härlig dag trots att vi inte hade vädrets makter på vår sida 🙂

Tommies guddotter Nicki är liiiten och ägnade sig mest åt att hålla koll på lilla Bus.

Världens hungrigaste Livia tycktes vänta förgäves på maten...

... men fick till sist sätta tänderna i en nygrillad hamburgare.

Livia gillade Tommies cross...

... liksom att morbror Tommie startade åkgräsklipparen.

Bäst av allt var dock att för allra första gången...

... få sitta på en riktig häst - Gandhi!