Hittills har lilla Bus inte varit så värst modig utomhus, men i dag tog hon sig några meter från huset och hittade ett träd. Upp kom hon, men vägen nerför dröjde det ett tag innan hon vågade försöka sig på – då dinglandes på en gren… Bilder från första klätterturen följer:

Bus undersöker nyfiket sitt första träd...

... och listar ganska snart ut att man kan klättra i det 🙂

Vägen uppför var jobbig så...

... det var inte så dumt att hitta en gren att klamra sig vid för en stunds vila.

Oops, vad högt det var!

Undrar hur man kommer ner igen?!

Medan Bus samlade krafter och repade mod passade hon på att njuta av utsikten.

Med anledning av mina nackproblem så besökte jag i dag en för mig ny läkare, och det var en mycket positiv upplevelse. Efter att ha levt med smärtproblematik under sisådär 11 år så upplevde jag för första gången (jo, faktiskt…) att en läkare verkligen lyssnade och engagerade sig. Det kändes superbra, och remissen till röntgen av hals- och bröstrygg var precis vad jag hade hoppats på 🙂

En av mina stora favoriter i livsmedelsaffärernas kyldiskar är Cantadous färskost i smaken pepparrot 😛 Då hela tomten (nja, i alla fall nästan hela 😉 ) svämmar över av just färsk pepparrot så ska jag till helgen prova att göra min egen ost. Håll tummarna för att den blir god för då jäklar ska det att rivas och frysas in pepparrot för ett helt år framöver.

I morgon blir det jobb i Stockholm och därmed tidig sänggång i kväll, men ha det gott så länge!

/ Storkelina – ostälskaren

Kissen Bus mår fortsatt bra och växer så det knakar, men trots det är hon fortfarande en liiiten en. Storleken till trots så tar hon dock en väldig plats och är typ överallt ALLTID = fascinerande, spännande och väldigt roligt 🙂

Teo har dragits med en förkylning, men verkar nu ha piggat på sig igen. Tur är väl det, för han behöver verkligen sina krafter för att orka med all den energi vår senaste familjemedlem har fört med sig.

På grund av min rackliga hälsa så har det blivit sparsamt med umgänge med Gandhi på slutet, men i dag kom såväl han som matte Camilla på oväntat besök – ända in i trädgår’n faktiskt. En kopp kaffe till Camilla och ett par schyssta grässtrån till Gandhi blidde det innan det var dags för hemfärd för de tu.

Lilla Bus sussar i alla möjliga och omöjliga ställningar.

Bus & Teo kopplar av sida vid sida.

Stilige fuxvalacken Gandhi har äntrat min trädgård...

... tillsammans med kaffesugna spjuvern Camilla.

I går kom Tommies syskonbarn, Livia & Nicki, på besök för första gången. De små raringarna dök dock inte upp ensamma, utan sällskapades av mamma Anne, pappa Dave och mormor Mona. Tillsammans delade vi ett antal livliga timmar med mat (försök till grillning i ösregn…), äppelpaj & kaffe/läsk, försiktigt umgänge med missen Bus, tomat- och äppelplockning, spöklekar och stallbesök (tack Camilla & Gandhi!). Avslutningsvis hann vi även med en bit mat på pizzerian i Östervåla, och det var förstås kul (?) för gästerna att se vår nya hemby. En supertrevlig och härlig dag trots att vi inte hade vädrets makter på vår sida 🙂

Tommies guddotter Nicki är liiiten och ägnade sig mest åt att hålla koll på lilla Bus.

Världens hungrigaste Livia tycktes vänta förgäves på maten...

... men fick till sist sätta tänderna i en nygrillad hamburgare.

Livia gillade Tommies cross...

... liksom att morbror Tommie startade åkgräsklipparen.

Bäst av allt var dock att för allra första gången...

... få sitta på en riktig häst - Gandhi!

Emellanåt får jag ruskiga problem med nacken, och resultatet blir alltsomoftast en ihållande och intensivt bultande huvudvärk. Det hela kan närmast liknas vid känslan av en rejäl baksmälla (de flesta har väl upplevt minst en så’n i livet?!) – dock med skillnaden att den nackrelaterade problematiken kan sitta i dagar i streck = vad jag har ägnat mig åt den senaste veckan 🙁 Nu är jag bättre, men ska ändå till läkaren i morgon. Det här kan bara inte vara normalt… eller?

Under veckan har det naturligt nog inte hänt så mycket, men ett par rara bilder vill jag ändå dela med mig av:

På Tommies födelsedag kom Jejje förbi med kladdkaka och sprutgrädde...

... medan Dick & Camilla uppmuntrade till filmkväll med MASSOR av godis.

Som kontrast till alla sötsaker blev det även nyskördade tomater 😛

Idag fyller du år, men eftersom jag misstänker att du inte är vaken när jag sticker till jobbet så får du en första Grattis- och kärlekshälsning här. Puss puss, jag älskar dig!

/ Lilla frun

När jag funderar över hur jag & mina medmänniskor (och djur!) beter oss, eller snarare har betett oss, så börjar jag fundera över hur det egentligen står till med intelligensen. Vanlig, hederlig ”vardags-smartness” verkar emellanåt ha varit en bristvara eller vad sägs om nedanstående exempel:

• En manlig bekant sprang Stockholm Marathon på dryga 4,2 mil bakfull OCH i för små skor…
• Ett stycke hund skulle dricka vatten ur en regntunna och ramlade i, det vill säga landade med huvudet i botten av tunnan. Stackar’n kunde naturligtvis inte ta sig upp och det hela hade kunnat sluta riktigt illa 🙁
• Ett stycke ung man fick för sig att sluka en kompis akvariefiskar, detta medan fiskägaren befann sig i tvättstugan.
• En ung dam svalde vid ett tillfälle en groda. Varför? Bara för att liksom…
• Ett antal dagisbarn hoppade från diverse relativt höga höjder för att bryta benen – detta för att vara lika coola (?) som undertecknad vid knappa sju års ålder.
• En ung tös sade helt frankt till sin doktor att han var full. Anledning? Det luktade läkarsprit i mottagningsrummet… Hm, vem kan det ha varit?! 😉

/ Storkelina – inte alltid med sunt förnuft

P.S. Jag har låtit samtliga ovannämnda tokar vara anonyma, men om det är någon som vill träda fram så är det förstås mer än välkommet 🙂 D.S.

Finns det bara nå't att leka med så glömmer man snart att stora vida världen är lite läskig.

Eftersom jag är en lydig dam som gör vad jag kan för att behaga mina medmänniskor så kommer här en liten hälsning från Bus, varsågod Gunilla!

/ Storkelina – belåten matte

Såväl i går som i morse vaknade jag upp med en hysteriskt värkande nacke = en blixtrande och ihållande huvudvärk kom som ett brev på posten. Det är så himla trist, för nästan varje gång jag känner mig riktigt skaplig i ryggen så ”klättrar” smärtan vidare till något annat fiffigt (eller ofiffigt…) ställe 🙁

Med ett par värktabletter i kroppen lyckades jag i alla fall ta mig igenom en ridlektion under eftermiddagen/kvällen. Dirigerad av en sträng (och förkyld!) Camilla fick jag & Gandhi oss en rejäl genomkörare – åtminstone jag. Riktigt kul var det att rida passage, något som jag trots mina många ungdomsår på hästryggen aldrig hade testat. Supercoolt! 🙂

Efter att ha kollat på Maria Wern-filmen Svart Fjäril sitter jag och min lilla familj nu i soffan och laddar upp för sänggång och en härlig (?) arbetsmåndag. Hur det går för Tommie och hans havererade fot i morgon återstår dock att se – det är möjligt att det fortfarande är för tidigt att gå tillbaka till vad som faktiskt är ett fysiskt krävande jobb. Det hade varit en sak om han bara behövde köra bil, men det krävs ju en hel del annat också.

Ha det gott och natti natti!

/ Storkelina – glad & lycklig