Dagens hemresa från jobbet tog ganska exakt 3 timmar – jag åkte kommunalt hela vägen mellan Hästsportens Hus (vid Solvalla) och Tierp… Tröstar mig dock med att resan till jobbet gick desto smidigare = bil hela vägen (jättetack till mina helt fantastiska chaufförer!) 🙂

Efter jobbet blev det, vilket framgår av föregående inlägg, en tur till stallet* och Gandhi. Hästmys är alltid trevligt, men det var ändå riktigt skönt att komma hem när jag var klar. Och bäst av allt: Tommie var avsevärt bättre i fotleden, det vill säga smärtan har avtagit rejält.

Innan det var dags för ett avsnitt av TV3:s Hell’s Kitchen tog jag en tur till Annelund för att besöka min lilla Bus. Besvikelsen var total när ingen misse stod att finna; letade i ungefär en timme innan jag gav upp för en stund. För ett tag sedan återvände jag & Tommie (stapplandes) för att genomsöka hela gården men dessvärre utan resultat 🙁 Nu är jag riktigt ledsen och orolig….

/ Storkelina

* med stallet avses framöver Gandhis palats hos Cicci, Mats, Wilma, Emil & Edwin i Rävsvad.

Söt Gandhi (tyvärr med kapade öron 🙁 ) en alldeles vanlig men ovanlig tisdagskväll.

 I dag har Gandhi:

• Gått i hagen hela dagen

• Blivit ryktad & smord med salva mot elaka flugbett

• Käkat god mat och en massa hö

• Smaskat på äpplen & morötter

• Blivit kliad, klappad, kramad och pussad

• Fått en varm hälsning från matte Camilla

Allt är således precis som det ska! 🙂

/ Storkelina – förstaskötaren (ivrigt påhejad av assistenten Wilma)

I dag hann stackars Tommies arbetsdag inte mycket mer än börja innan den var över. Ett feltramp då han skulle hoppa ner från lastbilens baklyft ledde till akutmottagningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala och sedermera diagnosen ”ligamentruptur vä fotled” vilket på ren svenska betyder ett avslitet ledband på vänstra fossingen 🙁 Usch, jag har aldrig sett en i övrigt fullt frisk människa ha så ont…

/ Storkelina – den medkännande hustrun

Den här veckan kommer jag att vara hästvakt och det är naturligtvis stilige Gandhi som är föremålet för min uppmärksamhet. Kommer löpande att lägga in lite bilder och avlägga statusrapporter och det är inte för att jag tror att det har något enormt allmänintresse. Nix, anledningen är förstås att jag vill hålla Gandhis matte Camilla hyfsat lugn i alla fall. Helt lugn lär hon dock inte bli, det ligger liksom inte i hennes natur… 😉

Efter en vild (hm...) tur med Storkelina på ryggen dracks det vatten...

... och sedan smaskades det betfor och hö 😛

När det hade ryktats och kletats med salvor och liniment bjöd Wilma på morot...

... och till sist väntade Gandhi på att nattäcket skulle komma på plats.

Någon som känner igen orden ”vi MÅSTE verkligen se till att träffas snart” för att sedan upptäcka hur månaderna går utan att det händer något? Detta är något som, tyvärr, händer undertecknad alltför ofta 🙁 I dag var dock min vän och icke-biologiska lillasyster Elin smart nog att inte nöja sig med den gamla utnötta frasen – nix, nu skulle det bokas datum också. En mycket god idé och det ska bli fantastiskt roligt att återse Elin och hennes Thomas 🙂 Och kanske även lille Harry?!

Efter att ha läst om svälten i Somalia, terrordåden i Norge, blodbadet bland demon- stranter i Syrien osv osv fastnade min blick vid en annons som tipsar om hur man ”enkelt & ofarligt” blir av med katterna i trädgården med hjälp av ultraljud. Kikade vidare och fick även veta vart man ska vända sig för att få ”vita tänder i sommar” eller för att ”ta kontroll över håret”. Detta fick mig att reflektera över hur futtiga en del av människans bekymmer kan te sig. Oönskade katter på tomten, gula tänder och håravfall skulle förmodligen vara en ren dröm för dem som drabbas av svält eller ond, bråd död…

Vet inte vad det beror på, men under sommaren stänger jag mer eller mindre av min filosofiska* sida, vilket bland annat resulterar i att bloggen bedrivs i ren (eller nästan ren) dagboksform. Nu känner jag emellertid hur tankeverksamheten börjar komma i gång igen. Är det månne ett tecken på att hösten närmar sig?

* Ordet filosofi kommer från grekiskans philosophia och betyder ”kärlek till visdom”.

/ Storkelina – för dagen lite småfilosofisk

Häromdagen fick vår lille Teo en present av Christian & Jejje och i går skämdes han bort ytterligare av Dick & Camilla. Gårdagens presentöppning avlöpte väl och ut kom en jätteskojig pipleksak (föreställande en fågespindel…) samt smarriga mint-tuggisar 😛

När jag & Tommie bodde i Sumpan blev det ett och annat besök på Bishops Arms, men sedan vi flyttade norrut har utelivet varit lika med noll. Kan heller inte påstå att jag har saknat det, men i går när Jejje föreslog en tur till Uppsala och den irländska puben O’Connor’s så kändes det ändå lockande = jag & maken hakade på 🙂 Lustigt nog var det den ”pubsugna” Jejje som valde att köra vilket innebar att såväl  jag som Tommie & Christian kunde svinga ett par bägare (utöver matintaget då) 😛 För min del var det väl i och för sig inte så konstigt – jag har ju faktiskt inget körkort… Så synd! 😉

Jag börjar inte förrän kl 10.00 de dagar jag jobbar hemifrån, men i morse offrade jag min sovmorgon för att Camilla (ledig från jobbet) skulle få en. Kl 06.45 tog jag således cykeln 2 km till det lilla stallet där Cicci & unga fröken Wilma har sina hästar Anemon, Athena, Ronja & Vesslan och där även Camillas Gandhi huserar. Planen var att släppa ut Athena & Gandhi i hagen, men först skulle Gandhi kläs på och det var ett helt företag ska jag säga (se bilden nedan):

Gandhi i full flugskydds-mundering...

... och de fyra damerna med rumporna mot kameran.

De flesta av er som läser här känner enbart till mitt privata jag, så därför tänkte jag att det kunde vara kul att se hur jag beskrivs i arbetslivet: Som en glad gurkodlerska! 🙂 (se intervjun nedan). Det lustiga är att alla som har koll på mitt verkliga jag vet att jag har allt annat än gröna fingrar…

Under kvällen gick jag mot granngårdens lada för att besöka min lilla Bus, men ingen var hemma. Nix, nu hade mamma Agda tagit med sin enda unge på jungfrutur ut i vida världen. Detta var förvisso mycket uppskattat, men då Bus är liiiten och räven är STOR kommer mor & dotter framöver endast att få vistas ute under uppsikt = ladan är tillfälligt bommad.

Bilder från utepremiären följer nedan och just denna lilla kattspecial tillägnar jag min mångåriga kollega Gunilla, som sannolikt är världens främsta kattvän:

Nej, det är inte laserstrålar som har dykt upp framför kameran utan mamma Agdas morrhår.

En ny värld ska undersökas...

... och mänskliga kontakter ska knytas. Denna gång blev Dick den lycklige 🙂

Anförda av en viss Storkelina tågar Bus & Agda åter mot tryggheten i ladan.