Har precis kommit in efter att ha tillbringat några härliga timmar i det strålande solskenet ute på tomten 🙂 Nu laddar jag vidare inför en dust med kvalseriehockeyn – denna gång hemmamatch mot Rögle – och har förstås förhoppningar om ännu en skön seger. Vis av erfarenhet vet jag dock att det är lååångt i från någon självklarhet…

Till kvällen har jag planer på att dra i gång grillsäsongen, men om jag känner mig själv (och Tommie!) rätt så är risken stor att det slutar med grillpannan i stället. En god middag hoppas jag under alla omständigheter på, och det borde  i alla fall inte vara någon omöjlighet 😛

I övrigt är allt som det ska vara här ”uppe”, det vill säga livskvalitet när den är som bäst. Ha det gott alla så hörs vi!

Kramar Storkelina

Min underbara brorson Sebbe 7 år befinner sig för närvarande med farmor Cissi och mamma Jenny hos faster Kerstin & hennes Mats i Eslöv (någon som hängde med på det där?!). Rörande nog så ringer han ändå sin faster i skogen (det är jag det!) med jämna mellanrum och det värmer verkligen ett gammalt Storck-hjärta. Och så är jag oerhört imponerad över a) att en 7-åring lärt sig ett mobilnummer utantill efter blott en uppläsning samt b) att det var just mitt nummer som blev det första 🙂

Under kvällen spelade SSK sin andra match i årets kvalserie, och den slutade glädjande nog med en kassaskåpssäker bortaseger mot Mora IK. Det är långt kvar innan nästa års elitseriekontrakt är säkrat, men dagens drabbning var i alla fall en bit på vägen.

I morgon blir det åter till att jobba hemifrån = gott om tid att studera såväl fåglar som ekorrar under sena eftermiddagen. Tråkigt nog så varslar väderleksrapporterna om mera snö, men en gnutta sol kanske man kan få trots allt? Hoppas, hoppas…

/ Storkelina – fastern i skogen

Tulpaner - bara för att de är så vackra.

Gårdagen var  HEMSK (tack gode gud för att jag hade Tommie att komma hem till!), men dessbättre så känns allt mycket bättre i dag. Trots ett halvjobbigt läkarbesök under eftermiddagen så har jag kunnat glädjas åt att min underbara familj, mina fantastiska vänner och mina fina arbetskamrater har visat en sådan omtanke. Oerhört skönt och jag tackar å det ödmjukaste!

Annars rullar det mesta på som vanligt = jag älskar min tillvaro och jag älskar livet 🙂 I förrgår invigde jag & Camilla verandan för säsongen, och i dag körde jag & Jejje en liten uppföljare. Det är grymt skönt att bo ”på marken” och jag kommer aldrig, aldrig att flytta upp i luften igen. Åtminstone inte förrän jag hamnar på hemmet, och det ska väl förhoppningsvis dröja ett tag 😉

/ Storkelina – still going strong

När Jejje tidigare under dagen frågade vad jag gjorde i går så kom jag inte på en pryl, men nu har minnet vaknat till liv. Faktum är att gårdagen bjöd på mitt livs största naturupplevelse! Efter att tålmodigt ha suttit nedanför fågelmataren i ett par timmar (benen var typ djupfrysta och bortdomnade, ryggen och höfterna ska vi inte tala om…) var det inte bara de bevingade varelserna som blev modigare. Nej då, för plötsligt kom en liten ekorre farande och satte sig framför mina fötter (benen var i detta läge fullt utsträckta)  för att käka solrosfrön. Superhäftigt, men tyvärr tyckte lille Teo att det var dags att titta ut precis när det begav sig = min vän ekorren tog till flykten. En sak är i alla fall säker: Undertecknad kommer att ta plats vid fågelmataren ofta framöver. Och vem vet, kanske slutar det med att jag har en tam ekorre? 🙂

/ Storkelina – kvinnan som talar med gnagare

Ca 10.00: Väckning med te på sängen, sedan (fortfarande i sängen…) ungefär 1½ timmes telefonsamtal med mamma, Åke, Jenny, Sebbe & Danne.

Ca 11.30: Först en dusch och sedan kaffe med Jejje (Christian & Rocky ville inte ha) ute på tomten. När kaffestunden var över och grannarna hade gått hem till sitt ägnade jag några timmar åt att röja undan kartongupplaget (kvar efter flytten) från verandan samt städa ur en förrådsbod; detta medan Tommie sågade ved i massor.

Ca 14.30-18:30: Ett par timmars vila (än en gång sängläge), prat i telefonen med söta Sanne och vilda Camilla, en dusch, pizza & cola samt slutspelshockey.

Ca 18.30-23.00: Mera cola, godisskålen fram och hela första säsongen av Solsidan avverkades.

Ca 23.15: Hopp i säng igen, härligt 🙂 Några timmars planering och funderingar kring köksrenovering och badrumstillbyggnad följde…

/ Storkelina – den utvilade varianten

Bild från Rummet Rita i Tierp.

Häromdagen fick Camilla några timmars lucka mellan sina två jobb, och vad gjorde hon? Nä, hon ringde inte och ville komma över på en fika. Den fantastiska tösen drog sig till minnes att jag behövde komma i väg till Swedbank och erbjöd sig att köra mig dit = storslaget. Väl i Tierp blev det även en titt i den jättefina inredningsbutiken Rummet Rita och storhandling av solrosfrön, jordnötter och talgbollar till mina fågelvänner. Och till sist, innan Camilla skulle vara på jobbet fick hon sin belöning: Kaffe med wienerbröd hemma i stugan.

En olycka kommer sällan ensam sägs det, men även positiva saker kommer ofta i stim. Under kvällen fick jag & Tommie oväntat besök i form av rara Jejje, som dök upp med en vacker bricka fylld med hembakade semlor. Dessa små skapelser, som var alldeles perfekta till formatet, var tveklöst de godaste semlor jag har ätit och tilltaget var mycket uppskattat 😛

Sist men inte minst: Våra ”gamla” på-landet-grannar visade sig bli SÅ mycket mer än bara grannar – de blev våra vänner också 🙂

/ Storkelina – den bortskämda

King vid gränspolisen – en seriehjälte som förmodligen är mer reko än sina svenska kollegor.

En liten hälsning är allt jag orkar åstadkomma en kväll som denna, det vill säga efter en hård arbetsdag i storstaden. Är jättetrött och slötittar på slutspelshockeyn = väntar ett slag med att spy galla över den svenska gränspolisen, som på felaktiga grunder har deporterat EU-medborgare…

/ Storkelina – det är jag det 😉

Fettisdagen är inte förrän i morgon, men redan i dag kom Tommie hem med en semla (säsongens första!) till mig. Jag slukade den och den var god, men en semla räcker bra numera. Annat var det förr – under semmelperioden brukade jag skippa lunchen för att i stället kunna trycka i mig tre semlor och jag ääälskade det 😛

Under kvällen har hockeyns slutspel dragit i gång, men som SSK:are känner jag mig föga road. Det blir säkert liiite spännande vad det lider, men än så länge svider SSK:s senaste förlustmatch och tanken på kommande kvalseriespel alltför mycket 🙁

Något som definitivt inte svider, utan tvärtom känns mycket lockande, är att våren så sakteliga är i antågande. Jo, jag vet att den förmodligen dröjer ett tag till men det känns ändå inspirerande att den liksom närmar sig. Under eftermiddagen satt jag faktiskt utomhus och ägnade mig åt källsortering (plast, metall osv osv) och det var riktigt skönt. Jag älskar att bo ”på marken” 🙂

/ Storkelina – med förtida vårkänslor