Bild från Rummet Rita i Tierp.

Häromdagen fick Camilla några timmars lucka mellan sina två jobb, och vad gjorde hon? Nä, hon ringde inte och ville komma över på en fika. Den fantastiska tösen drog sig till minnes att jag behövde komma i väg till Swedbank och erbjöd sig att köra mig dit = storslaget. Väl i Tierp blev det även en titt i den jättefina inredningsbutiken Rummet Rita och storhandling av solrosfrön, jordnötter och talgbollar till mina fågelvänner. Och till sist, innan Camilla skulle vara på jobbet fick hon sin belöning: Kaffe med wienerbröd hemma i stugan.

En olycka kommer sällan ensam sägs det, men även positiva saker kommer ofta i stim. Under kvällen fick jag & Tommie oväntat besök i form av rara Jejje, som dök upp med en vacker bricka fylld med hembakade semlor. Dessa små skapelser, som var alldeles perfekta till formatet, var tveklöst de godaste semlor jag har ätit och tilltaget var mycket uppskattat 😛

Sist men inte minst: Våra ”gamla” på-landet-grannar visade sig bli SÅ mycket mer än bara grannar – de blev våra vänner också 🙂

/ Storkelina – den bortskämda

King vid gränspolisen – en seriehjälte som förmodligen är mer reko än sina svenska kollegor.

En liten hälsning är allt jag orkar åstadkomma en kväll som denna, det vill säga efter en hård arbetsdag i storstaden. Är jättetrött och slötittar på slutspelshockeyn = väntar ett slag med att spy galla över den svenska gränspolisen, som på felaktiga grunder har deporterat EU-medborgare…

/ Storkelina – det är jag det 😉

Fettisdagen är inte förrän i morgon, men redan i dag kom Tommie hem med en semla (säsongens första!) till mig. Jag slukade den och den var god, men en semla räcker bra numera. Annat var det förr – under semmelperioden brukade jag skippa lunchen för att i stället kunna trycka i mig tre semlor och jag ääälskade det 😛

Under kvällen har hockeyns slutspel dragit i gång, men som SSK:are känner jag mig föga road. Det blir säkert liiite spännande vad det lider, men än så länge svider SSK:s senaste förlustmatch och tanken på kommande kvalseriespel alltför mycket 🙁

Något som definitivt inte svider, utan tvärtom känns mycket lockande, är att våren så sakteliga är i antågande. Jo, jag vet att den förmodligen dröjer ett tag till men det känns ändå inspirerande att den liksom närmar sig. Under eftermiddagen satt jag faktiskt utomhus och ägnade mig åt källsortering (plast, metall osv osv) och det var riktigt skönt. Jag älskar att bo ”på marken” 🙂

/ Storkelina – med förtida vårkänslor

I kväll blir det en stekhet mexikansk afton med bland annat Tacopaj och Tequila. Förhoppningsvis kommer värdpar och gäster att vara lika heta som mat & dryck 😉 Inspiration har jag delvis fått från Kennet & Camilla i Norrköping och jag tackar för såväl pajrecept som att Kennet för några år sedan återinförde Tequila i den Sundströmska tillvaron. Riktigt trist att Norrköping ligger så lååångt härifrån bara 🙁

/ Storkelina – senoritan

P.S. Jejje, det börjar bli dags att skida hit nu! D.S.

Jippie! Efter två dygn med huvudvärk har smärtan flyttat sig från nacke/huvud till ryggen, och det känns fantastiskt skönt 🙂 Skallen är ju en sådan central del på nå’t vis, så det är ruskigt jobbigt när den inte är riktigt med. Ryggen? Tja, den är jag så van vid att ha ont i så den räknas knappt 😉 Sjukt egentligen…

Jag imponeras över postutdelningen här ute på landet, för man verkar ha en helt annan serviceanda än vad jag tidigare har upplevt. Den senaste veckan har jag fått två vykort från Fuerteventura och båda har, trots bristfälligt angivna adressuppgifter, varit framme endast några dagar efter att de poststämplats i Spanien. Det är nästan så att man känner sig som en rikskändis, för Posten har inte haft mycket mer än mitt namn och Sverige att gå på.

Sedan tidigare har har det beslutats att det svenska hovet får 122 miljoner kronor i statliga anslag för att klara årets utgifter; ungefär hälften går till kungafamiljen och resten går till att bedriva visningsverksamhet av de kungliga slotten. Nu tycker man dock att man har fått för lite pengar och kräver ytterligare 7,6 miljoner kronor i anslag och jag konstaterar följaktligen: Det är inte direkt gratis att hålla Sveriges främsta (?) och mest älskade PR-maskineri i gång.

/ Storkelina – åter pigg & alert i knoppen

För dagen är jag snorig, hostig och har en huvudvärk i stil med århundradets baksmälla. Till saken hör att det inte beror på att jag  har intagit alkoholhaltiga drycker (om det inte är någon som har förgiftat kranvattnet vill säga) – i stället är det rygg/nackvärk som emellanåt liksom klättrar upp och sätter sig på skallen. Inte alls kul! 🙁

/ Storkelina – ur form

Övningskörningen har sedan en tid legat nere – detta på grund av de riktigt trista och isiga vägarna här i obygden. I går när jag & Tommie skulle åka till Tierp passade vi dock på att ta en farbar väg = jag körde på de mindre vägarna utan några större missöden. Även på hemvägen gick det till en början riktigt skapligt, och jag lyckades hålla mig på behörigt avstånd från både rävar och rådjur som sprang framför bilen. Sämre gick det när jag skulle stanna på en mötesplats för att släppa förbi bilen bakom.  Jodå, visst svängde jag av och bländade av helljusen men sedan tog det stopp… dessvärre inte för att jag trampade på bromsen utan för att jag hade kört in i en snödriva 🙁 Att göra tre saker på en gång var tydligen mer än vad jag för dagen klarade av, men jag lärde mig i alla fall något: Det är tydligen jättefiffigt att använda bromspedalen när man ska stanna 😉

/ Storkelina – övningsföraren

P.S. Jag tog mig åtminstone loss på egen hand, alltid något. D.S.

Jag läste just på www.expressen.se om en 20-årig kille vid namn Hassan. Grabben har – helt på egen hand – lyckats med konststycket att på mindre än ett år tappa över 100 kg i kroppsvikt. Att utan operation, eller annan hjälp från sjukvården, ha uppnått ett dylikt resultat är i sig en bragd. Om man dessutom betänker vilka framtida vårdkostnader Hassans viktnedgång kommer att bespara samhället är det fullkomligt bedrövligt och oerhört futtigt av landstinget att nu neka killen en plastikoperation (för att bli av med mängder av nytillkomen överskottshud). En ung människa, som har tagit kontroll över sin tillvaro och bytt inriktning i livet, ska inte behöva gå omkring med tjocka/långa lager hud som dallrar över kroppen. För det är väl ingen som betvivlar att det är ett socialt handikapp som orsakar psykiskt lidande? Nä, precis. Och då uppfyller gossen kraven för att få en operation = skäms på sig Landstinget i Västernorrland!

/ Storkelina – för människan i världen