Att hämta en dagsranson ved blir inte så tungt om man går flera gånger.

Började dagen med en kopp te följt av påfyllning av tomtens fågelmatsutbud; därefter var det dags för fyra timmars jobb. Jag måste säga att det, efter ett par år med värdelös mobilmottagning, känns fantastiskt att kunna prata med utländska kunder utan störningar och avbrott. Tidigare hade jag Telia-abonnemang, men bytet till Telenor visade sig vara guld värt på just denna fläck på kartan 🙂

Efter avslutad arbetsdag var det dags att hämta lite ved, slänga ihop en plåt muffins (händer typ aldrig…) och förbereda kvällens middag. Min sedvanliga eftermiddagsvila skippade jag eftersom jag ska upp i ottan i morgon – är så rädd att inte få någon sömn på natten 🙁 I stället blev det en kopp kaffe med Camilla och vips så var Tommie hemma också = allt var frid och fröjd.

Nu ska jag ägna mig åt lite planering av förestående köksrenovering och kommande badrumsutbyggnad – sedan är det natti natti för undertecknad tröttmössa. Ha det gott!

/ Storkelina – en alldeles vanlig måndag

I går skrev jag om min längtan efter att prata med mamma, som har vartit bortrest en vecka. Jag väntade och laddade för att få ringa i morse, men tji fick jag. Det visade sig att jag alldeles hade misstagit mig på dag och att ingen mamma var i sikte. Ack, så liten jag kände mig…

/ Storkelina – den mammiga sorten

”Om jag dör och återföds som en liten fågel, då skulle jag vilja vara fågel hos dig”. Detta sade Camilla till mig när vi diskuterade hur jag skämmer bort mina fågelvänner med en varierad kost, som självfallet även inkluderar frukt & bär. Fantastiskt smickrande 🙂

/ Storkelina – önskevärdinnan

I går kom vännen Stolle på besök och som vanligt hade han laddat upp med en säck godsaker såsom prosciutto, italienska ostar, crostinis och tapenade 😛 Även Jejje & Christian tittade förbi och förutom att käka lövbiffsrullader spelade vi spel, kastade pil med mera. Mycket trevligt! 🙂

I dag har jag tagit fasta på att söndagen är en vilodag och det har varit väääldigt skönt. Utöver att göda ägornas fåglar (de börjar se minst sagt runda och välmående ut…) har jag faktiskt inte gjort något vettigt alls. Att ha en så’n dag då och då är faktiskt inte så dumt!

Sitter för närvarande och inväntar en pizzaleverans samt längtar efter att mamma och brorsan med familj ska komma hem från Fuerteventura. De har bara varit borta en vecka, men det har känts jättetomt att inte ha daglig telefonkontakt 🙁 Märkligt egentligen, men när det kommer till vissa saker blir man (läs undertecknad) aldrig riktigt vuxen; mamma är mamma och det är jag som är liten och så kommer det liksom att förbli.

/ Storkelina – den lata

Från en blogg nära mig har jag hämtat följande alldeles underbara citat:

”Ni som vill är välkomna att ta del av projektet Gården Annelund med reservationer för långa väntetider mellan inläggen och en möjlig avsaknad av den röda tråden dessa emellan”.

Är det inte lite som att helgardera alla matcher på stryktipset?! 😉 Hursomhelst – grymt bra skrivet och dessutom så är man liksom ursäktad när det går nästan tre månader mellan inläggen 🙂

/ Storkelina – den tålmodiga läsaren

Som ni kanske märker så håller jag nu på och dammar av gamla bloggteman. I dag är det Veckans Profil (den 18:e i ordningen) som står på tur, varsågoda:

Kärt barn har många… ansikten! Åtminstone gäller detta för Veckans Profil, nämligen Camilla (tidigare kallad på-landet-Camilla). Den 26-åriga damen ifråga dök upp i mitt liv när hon och sambon Dick – efter en sejour i Australien – blev inneboende på granngården Annelund. Redan på ett tidigt stadium blev jag varse att Camilla är en smula (en stor en!) ombytlig vad gäller utseendet; det var när jag sprang på henne med ljusblått hår. Även fortsättningen har bjudit på många varianter när det gäller hårfärg, frisyrer, grimaser, kläder osv osv. Skulle jag publicera mina bildbevis skulle ni förmodligen inte tro att det var samma person på alla foton 😉

Med sin underbara humor, sitt omtänksamma sätt och sin förmåga att plocka fram undertecknad i originalversion (jag kan och får vara precis som jag är!) har Camilla på kort tid kommit att bli en av mina allra bästa vänner. Hur hon hinner med det är för övrigt en gåta, för veckans profil är en mycket aktiv dam. Det jobbas, det rids, det ges ridlektioner, det åks på styrelseuppdrag, det stickas, det sys och inte minst: det gosas med Dick. Att även jag får ta en massa tid i anspråk känns hedrande 🙂

Camilla, som ursprungligen kommer från Dalarna, bor numera i lilla Tierp. Förutom den passionerade kärleken till Dick och hästarna har hennes hjärta även plats för föräldrar & syskon, schlagermusik och lurviga små marsvin. Hon är en cool tjej precis i min smak, den där Camilla!

/ Storkelina

Efter ett lååångt uppehåll återupptar jag härmed temat Gamla Godingar och bjuder denna gång på den femte i ordningen.

När jag var åtta år gammal spenderade jag några sommarveckor uppe i Lycksele, där min pappa undervisade på en sommarkurs för blivande jägmästare. För min del blev det en hel del TV-tittande och en film från 1935 gjorde ett alldeles oförglömligt intryck, nämligen Anna Karenina med Greta Garbo i titelrollen. Den filmatiserade versionen av Anna Karenina blev inte bara ett vackert minne, utan medförde också att jag fick min allra första idol. Huruvida det var Greta Garbo själv eller om det var hennes tragiska rollfigur jag dyrkade låter jag vara osagt, men något som är helt säkert är i alla fall att nämnd film bjöd på min första högkulturella upplevelse 🙂 Om jag har sett den igen efter 1978? Nä, jag vill bevara mitt fina minne och tänker därför inte riskera att behöva omvärdera mina drömmars Anna Karenina…

Romanen Anna Karenina skrevs på 1870-talet av den ryske författaren Leo Tolstoy och den första svenska översättningen kom år 1885. Handlingen skildrar dels den gifta Anna Kareninas passionerade, utomäktenskapliga kärleksaffär med officeren Vronskij men också den betydligt lyckligare kärlekssagan mellan Kitty och godsägaren Levin.

/ Storkelina – romantikern

… hela det universum vi känner till egentligen bara är en liten, liten del av något ofattbart mycket större? Tänk om vårt universum, relativt sett, bara är som en futtig bakterie på det där ”stora”? Föreställ dig hur minimalt små vi i så fall skulle vara jämfört med hela världsalltet… Så’na här saker funderar somliga över när de står och tittar upp mot himlens alla små stjärnor. Jag är somlig. Är du?! 😉

/ Storkelina – filosofen

I morse när jag vaknade var det 26 friska minusgrader ute, men vad gjorde väl det?! Glädjen som infann sig när jag hade tänt i kaminen och hörde veden spraka + den härliga känslan av att stå under en stjärnklar himmel och vänta på grannens bil (i stället för att befinna mig bland asfalt och avgaser i Sumpan…) var för mig verklig livskvalitet 🙂 Om det krävs några extra minusgrader för att jag ska få uppleva det så är det alla gånger värt det.

Annars  är allt precis som vanligt, det vill säga jag har världens bästa man, världens bästa hund, världens bästa familj, världens bästa vänner, världens bästa kollegor, världens bästa hem, världens bästa jobb osv osv. Faktum är att jag nästan tycker synd om resten av mänskligheten – jag har ju liksom tagit det gottaste av allt 😉

Natti Natti & Kram Kram!

/ Storkelina

Liten har blivit stor - Jody May har nu hunnit bli 4 år.

Under förra året skrev jag om Jody May och inledningen på hennes tävlings- karriär. Det hann bli  fyra starter – varav en seger – innan hon i mitten av oktober ströks ur ett lopp på Örebrotravet. Sedan dess har vår vän opererats för halsproblem, men nu är det äntligen dags för comeback. För den som är intresserad så är det häst nr 5 i Solvallas lopp 11 som gäller i morgon; själv kommer jag förmodligen att krama sönder mina arma små tummar…

/ Storkelina – supportern