I går blev det en stillsam middag med Jejje & Christian och efter lite pilkastning (nya tavlan av modell Winmau Blade 4 skulle ju invigas) blev det sänggång i riktigt skaplig tid.

I morse inledde jag med en kopp te på sängen (tack Tommie! ) och begav mig sedan ut där jag – sittande på en liggande trädstam – ägnade mig åt lite ornitologisk verksamhet vid fågelmataren. Även Teo, som undrade varför hans matte hade övergett honom, kom utskuttandes genom hundluckan för att kika på de bevingade små liven i form av blåmesar, talgoxar, entitor och tofsmesar. Domherrarna och nötskrikorna hade vett att vänta tills såväl tvåbenta som fyrbenta besökare hade avlägsnat sig .

Under dagen har jag även hunnit med att städa ur vedboden. Där är det nu både sopat och vältravat = plats för MASSOR av ny ved som Tommie ska såga/hugga upp. Jag måste säga att det är underbart skönt att vara utomhus – även vintertid – när man får vistas i sitt alldeles egna paradis 🙂

Teo kommer för att bistå sin matte med fågelskådningen.

Till vänster om garaget skymtar den nystädade vedboden.

Tommie har fällt ett träd, men befinner han sig verkligen på rätt sida om staketet?! 😉

… för denna blogg som fyller 2 år i dag! Firandet? Det pågår naturligtvis för fullt med hundratals gäster, rysk caviar, champagne, inhyrd okester osv osv osv.

/ Storkelina – upphovskvinnan

I går firade du din allra första födelsedag och jag hoppas förstås att din mamma & pappa gav dig en alldeles fantastisk upplevelse med gott krubb och JÄTTEFINA paket. Grattis i efterskott till dig, du ädla lilla SSK:are

Kramar Tant Helena

Har haft en ovanligt bra dag som i korta drag kan sammanfattas enligt nedan:

• Vaknade upp till världens vackraste månsken i morse.
• Fick åka bil med Christian till Kungsängen i morse och fick även skjuts från Kungsängen på hemvägen = fantastiskt smidigt resande till och från jobbet.
• Hade utomordentligt trevligt sällskap av kollegan Gunilla på bussen i morse och sedermera hela vägen till Kungsängen efter jobbet.
• Fick ett exemplar av tidningen Fågelvännen av Gunilla = kvällslektyren är bärgad!
• Avnjöt en god lunch på Bistro Epok tillsammans med kollegorna Annica & Ylwa.
• Fick min nya, bärbara jobbdator levererad.
• Matades (eller nå’t) med en smarrig pizza av Tommie 😛
• Fick se SSK vinna en hockeymatch.

Har nu dessutom fyra dagar på ”hemmaplan” att se fram emot och är bara SÅ nöjd med tillvaron. Ha det gott och lev väl!

/ Storkelina – med vett att ta vara på livets godbitar, både stora som små.

I dag har jag haft en jätteskön dag med en stunds jobb, mycket hundmys, en gnutta matlagning och en massa fika (med Camilla & Jejje var för sig) = livet leker. Nu är jag dock trött och det blir som vanligt tidig sänggång inför en arbetsdag på kontoret, det vill säga nere i stora staden Stockholm. Natti natti!

/ Storkelina – livsnjutaren

Domherre förevigad av fotografen Stefan Oscarsson.

Min kollega Gunilla tipsade om Sveriges Ornitologiska Förenings fågelbords- räkning, vilken sedan sex år bedrivs under namnet ”Vinterfåglar inpå knuten” och i år går av stapeln den 28-31 januari. Liksom tusentals svenskar och andra nordbor tänker jag vara med och rapportera a) vilka arter samt b) hur många individer inom varje art som besöker min ”uppdukade” fågelmatare – tänker du? Om du vill veta mera kan du surfa vidare till www.sofnet.org eller läsa nedanstående utdrag från deras hemsida:

Snart dags för årets största fågelinventering

” Vinterfåglar inpå Knuten” 28-31 januari 2011

På bara sex år har ”Vinterfåglar inpå Knuten” blivit ett begrepp. Det är vi mycket glada för, och vi ser fram emot resultatet från årets upplaga med stor spänning. Denna vinter har ju varit extraordinär, såväl vad gäller kyla som snömängd, i stora delar av vårt land. Detta kommer att visa sig när fåglarna runt fågelborden räknas sista helgen i januari, och vi lär då få ett begrepp om hur stora följderna av vintervädret är på våra övervintrande fåglar.
Varje vinter ökar antalet fågelskådare i Sverige kraftigt. Mängder av människor från Karesuando i norr till Trelleborg i söder sätter ut fågelbord, fröautomater och annat Fortsätt läsa →

I dag var ”dagbarnet” Rocky här och när jag såg honom & Teo ligga och vila under varsin filt kunde jag bara inte låta bli att föreviga de sockersöta små raringarna.

Traditionell människomunk.

Den sömnige munken Teo...

... och munkkompisen Rocky.

I går ägnade Tommie flera timmar åt att skotta taket medan lilla frugan (det är jag då) pysslade med matlagning och annat skoj. Som tur var så hade jag förberett rikligt med mat så att vi kunde dela med oss även till Dick & Camilla, som kom på spontanbesök. Lite senare tittade även Christian förbi och fick uppleva en kväll i sann Stolle-anda (tyvärr utan Stolle då…) med ”Mördarspelet”, pilkastning och diverse lekar ute i snön. Jejje stannade klokt nog hemma och vilade ut sig inför ännu en arbetsdag och detsamma gjorde stackars Rocky, som behövde slicka sina sår efter en strapatsrik tur i den rivande skarsnön 🙁

Mammas pasta i ugn (recept finns på sidan Mat & så’nt) innan den dök in i värmen – god blev den i alla fall 😛

Camilla & Tommie är riktigt kärvänliga för omväxlings skull.

Dick gör en tunnel på sin Camilla medan Teo förundrat tittar på.

Christian lyckades ta sig igenom både skoltiden och värnplikten utan att testa snus, men tyckte tydligen att det var dags vid uppnådda 27 års mognad (?!).

Trygg varg på Kolmården.

I går inleddes årets vargjakt – denna gång är det 20 djur som ska skjutas av. Ett av argumenten för jakten är att antalet sjuka (ofta till följd av inavel) vargar ska reduceras så att man i stället kan plantera in friska artfränder. Det sistnämnda och lite till förklarade min bror Åke för sin sjuårige son Sebbe, som på blott en sekund kom med motfrågan: ”Men vad händer om man råkar skjuta 20 friska vargar då?”. Att Sebbe är en hyperintelligent liten kille råder det inga tvivel om, men att politiker och vargantagonister ska ha så svårt att identifiera problematiken är skrämmande. Sebbe insåg blixtsnabbt att man inte gör några hälsoundersökningar innan vargarna skjuts, det vill säga att det är hugget som stucket vilka djur som dör. Kanske vore det på tiden att även våra fullvuxna medborgare tänkte till och lyckades komma till samma slutsats? Det vore enligt min mening önskvärt, men min tilltro till mänskligheten är dessvärre alltför liten för att jag ens ska våga hoppas på något dylikt 🙁

/ Storkelina – den uppgivna

På nyårsafton fick jag en underbar bukett blommor av Jonas & Ngozi och det fantastiska är att den i dag – två veckor senare – är precis lika vacker (se nedan).

När jag & Tommie flyttade var vi angelägna om att kunna se SSK-hockeyn och lät således installera en parabol från Canal Digital. Efter några veckor försvann dock bilden vilket en TV-installatör från LJ Radio & TV AB i Tierp kom för att åtgärda. Det visade sig att ett träd var i vägen för signalmottagningen, men i stället för att säga åt oss (som inte var hemma…) att fixa det så sågade han med grann-Christians hjälp helt sonika ner det (tack!!!). Jag kan nog nästan lova att något dylikt aldrig skulle ha hänt nere i huvudstaden…

Häromdagen pratade jag med min lille brorson Sebbe och berättade bland annat att jag & Tommie behöver bygga ut huset, eftersom det är ganska litet = mycket mindre än Sebbes hus. ”Nähä, ert hus är mycket större än mitt” kontrade Sebbe, trots mina protester, om och om igen. Hm, tänkte jag – gossebarnet har ju blivit fullkomligt tossigt. Vårt hus är på 60 kvm och ”hans” på en bit över 100 kvm och det är ju faktiskt en avsevärd skillnad. Till sist frågade jag vilket hus han egentligen pratade om varpå han på ett barns självklara vis svarade: ”Mitt hus är ju det där lilla huset som Tommie byggde”. Han menade alltså vår friggebod; att jag inte tänkte på det…

Någon naturfotograf lär jag aldrig bli, men om man tittar riktigt noga så kan man ana en liten talgoxe till vänster om fågelmataren på bilden nedan.