Nyss hemkommen från en superskön helg på landet. Vackert väder, god mat & trevligt sällskap = alldeles utmärkt 🙂 På lördagen tittade Jonas förbi på sin nya motorcykel. Den var så fin och till och med jag såg att det inte var en moppe (till skillnad mot den förra då’ra…).

Efter att ha haft landstället i nästan ett år utan att hitta ner till sjön Tämnaren några kilometer bort var det äntligen dags (vår gäst insisterade). Sjön var SÅ fin, men avståndet var längre än väntat. Enligt uppgift skulle det vara ca 3 km att gå, men det måste ha varit fågelvägen i så fall. Tur & retur blev det ca 1 mil och mycket trötta och ömmande storkben 🙁 Väl hemma kände vi oss dock ruskigt nyttiga och nöjda med oss själva, så det var helt klart mödan värt.

I torsdags när vi kom till landet hade vi redan en gäst – en fladdermus som lyckats ta sig in i det lilla växthuset. Jag har tidigare uppfattat fladdermöss som lite kusliga och äckliga, men den här var bland det sötaste jag sett. Ett otroligt vackert ansikte som inte utstrålade annat än godhet. Hade det varit möjligt hade jag gärna tagit med honom hem, men så blev det förstås inte. Vår lille Batman flög ut i det fria och det var förstås bra, men snyft, jag saknar honom så…

SonyEricsson W380i

Jag har aldrig brytt mig om det där med mobiltelefoners design; bara det har gått att ringa, ta emot samtal och skicka/ta emot sms har jag varit fullt nöjd. Har således haft en gammal och rätt trist lur i handväskan. Häromdagen sade Tommie till mig att ”du måste ju för fan skämmas när du plockar upp den där ur väskan”. ”Näää” svarade jag… När han erbjöd sig att åka och köpa en ny telefon (själv hade jag andra planer) ställde jag trots allt upp (vad snällt av mig) och valde snabbt ut en modell på nätet. Tommie kom sedermera hem med min nya, lila och alldeles underbara lilla telefon – en Ericsson W380i. Och vad hände, jo jag är ta mig tusan kär i mobilskrället! Den är så himla Storkelina på nå’t vis 🙂

P.S. Jag har självfallet skaffat en matchande lila handväska också. D.S.

I dag var jag ledig från jobbet och satt i stället i en solstol och jäste på landet – 21 grader och sol! Medan jag hade det bra arbetade Tommie hårt med att anlägga en ”parkeringsplats”, eller snarare en plats där lastbilen inte sjunker ner i lera och snö. Verkar fiffigt på nå’t vis, nu kanske grannen slipper dra loss oss med sin traktor fler gånger…

Sorry alla mina DIF-vänner, men jag tycker att det var ruskigt kul att BP slog Djurgården i kväll. Har alltid haft en förkärlek för de svaga grupperna i olika sammanhang och det gäller såväl inom idrotten som samhället i stort. Och BP måste väl ändå vara att betrakta som underdogs, även om lagets tränare i en intervju jag läst inte håller med?!

V75 Umeå lördagen den 25 april

Avd 1:      5, 10

Avd 2:      5, 9, 14, 15

Avd 3:      3, 4

Avd 4:      7, 10

Avd 5:      8 Love

Avd 6:      9, 11, 12

Avd 7:      9 Boytoy    

96 rader = 48 kr

Reserver enligt turordning (se ATG:s startlistor eller gratisprogram hos ditt ATG-ombud). Mer info om att spela, se inlägget Veckans Storky Girl den 30 januari 2009.

I januari var det premiär för Storkelinas Blogg och jag måste tillstå att jag är ytterst förvånad över att jag fortfarande håller på. Vid starten var jag rätt övertygad om att bloggandet skulle pågå i max en vecka eller två… Nu har det gått nästan tre månader och jag sitter här fortfarande – otroligt. En bidragande orsak till att jag fortsatt är naturligtvis att jag noterat att jag har en trogen skara läsare, vilket är både smickrande och lite förvånande. I bland är jag faktiskt ruskigt nyfiken på vilka det är som är här inne och läser, för det är bevisligen avsevärt flera än det fåtal som ”erkänner” att de läser bloggen (ex.vis Camilla, Gunilla, Jonas & Stolle) och/eller ger sig till känna med en kommentar någon gång.

Något lustigt med hela blogg-grejen är att jag dagen innan debuten i januari aldrig ens tänkt tanken att ha en blogg. Min brorsa Åke, som är väldigt om sig och kring sig i datavärlden, hade dock lagt upp en egen blogg-sida och tyckte att jag ”också borde ha en”. Gissa vems blogg som är obrukad och vem som bloggar som en vilde? Ja, ni vet ju redan svaret = Storkelina är vilden. Förresten, vad härligt det är att prata om sig själv i tredje person emellanåt – man får verkligen en välbehövlig distans till sig själv 😉

Nyligen var min familj ute för att fira brorsan Åkes födelsedag. Efter en god middag skojade min mamma, tillika Sebbes farmor, till det lite och sade till sitt barnbarn: ”Du vet väl Sebastian att faster inte är någon riktig flicka, nä förstår du, hon är en kille med bröst”. Sebbe tog genast fasta på detta och har nu, för gud och alla människor, glatt berättat att hans faster (=Storkelina) ”är ingen riktig tjej utan en kille med tuttar”. Detta har medfört att jag på Sebbes dagis, och i resten av Järfälla, numera är känd som transvestit 🙁 Värst av allt är att jag är helt övertygad om att lille Sebbe inte alls tror att jag egentligen är en kille. Nä, han tycker bara att det är rackarns kul att säga det…

Ska erkänna att jag ivrigt försökte pränta in sanningen i den ungen mannen när jag satt barnvakt på långfredagen. Tror dock inte att han hade lust att ta till sig den färglösa och tämligen ointressanta verkligheten ännu.

Den 22 april 2004 omkom min älskade pappa i en drunkningsolycka. I dag är det 5 år sedan det fruktansvärda hände och jag har fortfarande svårt att förstå hur livet trots allt gick vidare. Saknaden är enorm och en dag som denna minns jag och funderar lite extra över det som var…

Skrev för en tid sedan om mitt deltagande i online-managerspelet Startelvan (fotbollsallsvenskan). Endast fyra omgångar är spelade och resultaten så här långt är av varierande slag. Är hursomhelst utomordentligt nöjd över att (för dagen…) inte ligga sist i Opal Viking League; det gör nämligen han som skulle prenumerera på förstaplatsen – min kollega Stuart 🙂 Jaaa, jag vet att det är långt kvar och att sååå mycket kan hända, men ändå.

I övrigt kan jag som manager stolt konstatera att jag utvecklas i positiv riktning – har precis lyckats sätta in en målvakt som inte är petad ur sitt lag. Kan ju vara en fördel kanske? 🙂

/ Coach Storkelina

GI-metoden, flygvärdinnedieten, atkinsmetoden, LCHF-metoden och diverse pulverdieter – det finns en uppsjö av varianter för ändamålet viktnedgång. Nu har det kommit ännu en metod, nämligen tretimmarsmetoden. Så här ska man , enligt Expressens rubriksättare, äta & dricka  för att komma ”i form utan att träna”:

1. Mejeriprodukter, bär, kryddor, kaffe, te samt renodlade proteinkällor som kött och fisk (för att nämna några). När man äter mycket protein händer ”flera saker som förbränner kroppens fettceller”, det sistnämnda enligt näringsfysiologen Fredrik Paulún.
2. En mindre mängd kolhydrater.
3. Ät så ofta som var tredje timme. En jämn blodsockernivå skapar, enligt dietisten Anna Ottosson,  de bästa förutsättningarna för kroppens fettförbränning.  

Om man äter enligt ovan kan man förbränna 1 kilo fett i veckan. För många leder tretimmarsmetoden till fantastiska resultat. Inte helt oväntat kommer tillägget ”särskilt ihop med träning”…

Det som varit mest fascinerande med att skapa detta inlägg var sökningen efter bilder på vispgrädde. Konstaterade tidigt att det saknas gränser för människors fantasi vad gäller användningsområden för nämnd mejeriprodukt 😉

Har haft en fantastiskt trevlig kväll med före detta kollegorna Camilla & Leena samt några av dem som fortfarande sliter på företaget . Kvällen inleddes med vin, ostar & kex hos Leena varpå några av oss fullföljde med mat & dryck på Bishops Arms i Sundbyberg. Otroligt vad alla kollegor blir underbara så snart man slipper jobba ihop med dem 😉 Och strålande bra att krogarna är stängda alternativt stänger tidigt på måndagar… Morgondagens servicekänsla på jobbet blir så mycket bättre då 🙂