Jag är inte speciellt förtjust i att åka bil, eftersom jag inbillar mig att det är mer eller mindre livsfarligt varje gång. Åker trots detta nästan dagligen, livet skulle annars bli väldigt begränsat. Vad jag här och nu kan lova är dock att jag ALDRIG kommer att åka bil i Ryssland. Kolla följande länk http://www.youtube.com/watch?v=H2JFL1Sk21Y&feature=related och konstatera att ryssarna är hetare på vägarna än de någonsin varit i hockeyrinkarna, det vill inte säga lite… Hu, man blir ju alldeles mörkrädd!

I dag berörde jag och en kille på jobbet ämnet skitsnack. Jag meddelade att jag gärna tydligt visar att jag är i antågande när jag oväntat dyker upp i ett sällskap (ex.vis smyger runt på jobbet eftermiddagstid, jobbar ju förmiddagar). Detta eftersom jag vill undvika att ”smyga mig på” någon som just säger något mindre smickrande om mig, detta skulle ju genera både den som snackar och mig själv. Att människor pratar om andra, som inte är närvarande, händer hela tiden. Det handlar inte alltid om direkt skitsnack, utan kanske bara är något man inte vill/förmår säga rakt ut till en annan människa. I vilket fall är jag helt ointresserad av att råka höra någon säga att Storkelina pratar för mycket/ser ut på fel sätt/är sur och grinig/ohjälpsam eller vad det nu skulle kunna vara. Inte skulle jag bli lyckligare av att höra något så’nt? Och inte skulle det tjäna någonting till heller, jag skulle förmodligen fortsätta att vara lika ”fel”… Alltså, jag fortsätter min strävan att slippa höra vad folk säger om mig när jag inte är med. Fast det är klart, om någon skulle säga något snällt och vänligt någon gång så går det utmärkt att framföra det till mig 🙂

Slutligen undrar jag hur andra tänker kring detta, vill folk veta vad som sägs i deras frånvaro? Är det bara om man sedan tidigare har en dålig erfarenhet som man lägger sig till med ”mitt beteende”?

Var under uppväxten alltid ”pappas flicka”; släpade stockar i skogen, var med på jakt, höll på med skytte & bollsporter, spelade och gick på galoppen/travet osv. Blev därför glatt överraskad när jag i dag gick in på www.expressen.se och gjorde deras test ”Har du koll på husmorstipsen?”. Resultat: Jag fick 9 rätt av 10 möjliga och omdömet ”Husmorstipsen har räddat dig många gånger. Du är en riktig husmorstyp”. Ha, ha, riktigt kul faktiskt 🙂 Speciellt för den som känner mitt riktiga jag… Hursomhelst, fler webtester för ökad självkännedom hos svenska folket!

Med anledning av att Kristdemokraterna vill införa en ”bebis-bonus”, dvs 10.000 kr i bonus till nya föräldrar, ställer www.aftonbladet.se frågan: ”Lockar 10.000 kr dig att skaffa barn?”. Döm om min förvåning, men kl: 19:22 hade hela 38,3 % svarat ”Ja, det är helt klart en morot”. Borde egentligen inte bli så överraskad, alltför många verkar redan nu skaffa barn av fel anledning, med fel partner eller bara av en slump. Men 10.000 kr borde inte ha någon betydelse för någon människa i detta sammanhang. Om en så relativt liten summa, jämfört med vad ett barn kostar under minst 18 år, är avgörande bör man nog tänka om. Tycker jag då’ra…

Känner att jag i denna blogg ofta klagar på folk och gnäller i största allmänhet. Förvisso är det lättare att skriva om det som engagerar = ofta det som stör mig, men jag är ju egentligen en positiv person. Alltså, här kommer ett superpositivt inlägg 🙂

Bara måste få uttrycka hur mycket jag uppskattar livet och alla underbara individer i min närhet: Tommie, familjen, vännerna, kollegorna och lilla hunden Teo. Så många och så mycket som varje dag ger mig anledning att glädjas, tack!

Puss & kram från en lyckligt lottad Storkelina

Helgens hockey såg jag intet av, konstaterade bara besviket att LHC slog Skellefteå. De andra kvartsfinalserierna är jag för tillfället rätt ointresserad av, SSK deltar ju som bekant inte…

Veckans Storky en smärre katastrof som vanligt, men den som väntar på något gott väntar som bekant aldrig för länge (?). Nya friska tag nästa vecka!

Melodifestivalens Andra Chansen gick av stapeln i går – blev mycket förvånad över slutresultatet. Var 100% säker på att Lili & Susie + ”pilotgänget” skulle gå till finalen i Globen, i stället blidde det Caroline af Ugglas och Sarah Dawn Finer. De två sistnämnda hade förvisso, enligt mitt tycke, de kvalitativt bättre låtarna. Tror dock inte att de har skuggan av en chans i Moskva. Är faktiskt tämligen övertygad om att man gjorde fel när man läste upp resultaten och liksom vände på steken…

Efter några sköna helger på landet var det åter jour-dags för Tommie och vi har således tillbringat helgen i stan. För min del en trevlig after work i fredags, lyckades även träffa några ”gamla” vänner (hemvändare från Thailand).

Intressant på krogen numera: fick höra att jag hade ”plastbröst” (no way, men damen tog sig för säkerhets skull friheten att känna efter också…) och fick frågan om hur mycket botox och annat jag pulat in i ansiktet. En smärre chock för lilla Storkelina; alla som känner mig vet att a) jag är stolt och nöjd över att vara silikon/botox/restylane-fri och b) jag aldrig skulle sätta kniven någonstans i min kropp frivilligt. Någon föreslog att det var smickrande i fall  folk tror att man är gjord av plast och silikon, kanske det. Ändå lite trist att bli ”misstrodd” när man försöker åldras naturligt och med värdighet. Tror jag ska trycka en ny upplaga T-shirts med texten ”Stolt, silikon- och botoxfri” 😉

Slötittade häromdagen på TV3:s ”Lyxfällan”. Denna gång var det rikemansdottern Anna som skulle få hjälp att ordna upp sin ekonomi. Unga damen Anna hade en helt okej lön, men klarade sig inte på den utan levde på pappans pengar = problematiken. Alla förstår ju att hon var i stort behov av hjälp, not. Ett fruktansvärt hån mot de människor, som verkligen är skuldsatta upp över öronen, och saknar pengar att betala sina skulder med. Ett exempel är en barnfamilj, som var med i programmet för några veckor sedan. Familjen bodde i en hyresrätt, saknade tillgångar men hade trots det skulder på 700.000 kr. De hade verkligen satt sig i skiten = stora problem. Att man har sig själv att skylla är en sak, men man (läs jag) kunde ändå känna med och för denna familj. Men lilla Anna, hon tyckte att det var förfärligt att behöva dra ner på sina & pappans utgifter och ”bara” lägga 3.000 kr i månaden på skönhet. Suck, snacka om I-landsproblem…

SM-slutspelet i hockey inleddes i går, och personligen är jag fullt nöjd: LHC torskade borta mot Skellefteå AIK. I TV-rutan fick man dessutom se en skymt av en välbekant T-shirt med texten ”Jag hatar också LHC” = dubbel glädje. Denna kreation såldes bland SSK-supporters för ett antal år sedan, men hur i hela fridens namn har den hittat ända till Skellefteå? Hursomhelst så gillar jag tröjan, och av någon konstig anledning vet jag exakt vilket typsnitt som användes då den trycktes 😉

Någon som tycker att jag är en smula omogen i min relation till LHC? Bakgrunden till mina olustkänslor är det oerhört oproffsiga och otrevliga bemötande jag & Tommie fick under ett antal bortamatcher mot LHC i början av 2000-talet. Vi blev behandlade som boskap, vilket var fruktansvärt störande. Till saken hör att vi kom till arenan i bil, spik nyktra och allt annat än stökiga. Hyfs och folkvett hade de dessvärre inte hört talas om i staden Linköping… Alltså, jag är inte långsint MEN… jag glömmer inte!

V75 Mantorp lördagen den 7 mars

Avd 1:      1, 3, 10

Avd 2:      1, 2, 12

Avd 3:      4

Avd 4:      2, 4, 6

Avd 5:      7

Avd 6:      1, 9

Avd 7:      3, 4

108 rader = 54 kr

Reserver enligt turordning (se ATG:s startlistor eller gratisprogram hos ditt ATG-ombud). Mer info om att spela, se inlägget Veckans Storky Girl den 30 januari 2009.