De senaste åren har jag & Tommie valt att spendera julafton på tu man hand och med alldeles vanlig mat – i stället har vi varit ute och käkat julbord med delar av familjen någon dag före doppareda’n. Årets koncept blev dock annorlunda = inget julbord i Stockholm, utan i stället julmat hemma på julafton. Vi hade det supermysigt när vi avnjöt vår lilla buffé som enbart bestod av våra favoriter (nä, julskinkan tog inte plats där):

Tommies inlagda sill

Ägghalvor med räkor & svart caviar

Rökt Lax

Potatis

Storkelinas köttbullar

Prinskorv

Janssons Frestelse

Senapsslungad brysselkål

Julmust & nubbe

Utöver intagande av julmat så ägnades gårdagen även åt paketöppning (mycket trevligt!), mitt livs första ridtur på en julafton (ridskolorna hade alltid jullov…) samt en vända UNO-spel och några efterlängtade kast på Dart-tavlan hos grannarna. Ett icke helt traditionsenligt men alldeles underbart julfirande 🙂

I dag har jag, liksom de senaste dagarna, haft ”min” mys-Gandhi att ta hand om. För att muta honom och för att han inte ska sakna matte Camilla alltför mycket så har jag skämt bort honom med hårt bröd, morötter och (skvallra inte! 😉 ) nå’n socker- bit. Mums & myyys!!! 

Det mesta stod fortfarande på spisen, men här blidde det så småningom julmys för två.

Ägghalvorna med en röra med sting, räkor & caviar var inte alls dumma 😛

I går när jag skulle hämta Gandhi i hagen hade han & lilla Ronja gömt sig allra längst bort.

Julaftonsritten var oerhört fridfull med strålande solsken.

I dag blev det promenad till fots. Tyvärr fick inte hela Gandhis huvud plats på bilden, och mitt VILLE inte vara med...

Där krubban stod innan den kängades i väg KAN det finnas smaskiga rester.

Efter att ha snorat, hostat och känt mig allmänt racklig så mår jag nu riktigt skapligt och börjar så smått att se fram emot en lugn och stilla julafton på hemmaplan. Köttbullarna är klara och allt är inhandlat så det är mest bara att njuta av morgondagen, som dessutom ska toppas med en veckas ledighet 🙂

Under ledigheten ska jag vara hästvakt, detta då Gandhis illvilliga matte (sorry, Camilla! 😉 ) dragit till mamsen & pappsen i Dala-Järna. Inte mig emot dock, det är ju första gången i mitt liv jag får ha ”egen” häst så här länge! Bara att hålla tummarna för att häststackar’n är sig hyfsat lik när matte kommer hem också…

Nu ska jag & Tommie kolla på en film, men ha det fint så länge!

/ Storkelina

I kväll kom jag hem från jobbet (och lite shopping med Camilla) lagom till läggdags, så natti natti och ha det fint! 🙂 Eller förresten: Kolla in de hoppande fåren ovan – de springer rakt och fint och har i sanning sövande effekt. Inte alls som mina & kollegan Majsans ulliga nattvänner, som envisas med att springa i kringelikrokar och hamna på avvägar… Gissa hur lätt det är att somna när man räknar så’na fårskrällen!? 😉

/ Storkelina – en som snart (beroende på fåren då…) sover sött

Min & Tommies (och lite Teos 😉 ) lilla kisse Bus är på det stora hela en tuff liten krabat, men när det kommer till att vara ensam utomhus har modet länge svikit henne. På sistone har hon dock börjat gå ut så smått, men bara när man öppnar dörren och aldrig genom hund/kattluckan. Det sistnämnda är faktiskt lite märkligt, för hon går alltid in genom luckan… Hursomhelst, jag har funderat en del över vad söta Busan egentligen pysslar med när hon är ute. Om jag hade varit katt så hade jag förmodligen varit ”parkerad” i anslutning till fågelmataren, men där syns ingen kisse till. Nä, faktum är att det är ytterst sällan jag överhuvudtaget ser henne när hon är ute på äventyr. I dag när jag kikade ut genom vardagsrumsfönstret såg jag dock nå’t som rörde sig i ögonvrån, och jodå, visst var det Bus! Hon låg under en cirka meterhög gran (snöfritt och torrt ska det vara!) precis utanför huset. Vad hon gjorde? Ja, jag gissar att hon tyckte att hon jagade men så värst långt hemifrån hade hon ju inte vågat sig.

Bilderna nedan är tagna genom fönsterglas och är därför oskarpa, men ändå:

Det som vid första anblicken bara verkar vara en liten gran...

... visar sig dölja en liten Bus (den svartvita fläcken i bildens mitt).

Under rubriken Sidor (se menyn till höger) har jag lagt in en ny sida, nämligen Tillbaka i sadeln del I. Som en liten (eller lååång) följetong kommer jag där att beskriva mina personliga erfarenheter och funderingar efter ett långt riduppehåll, det vill säga något som jag själv googlade friskt efter för några månader sedan. Och dessutom så är det ju så ruskigt skönt att skriva av sig lite! 😉

/ Storkelina – den hästbitna

Efter dagens arbetspass fick jag oväntat besök på tomten, nämligen Camilla & stilige Gandhi. Kameran åkte naturligtvis fram, och så dracks det kaffe och smaskades morötter. Vem som gjorde vad får du lista ut alldeles själv 😉

För bara någon vecka sedan var det strålande sol och jag kunde föreviga denna lilla blåmes...

... medan jag i dag vaknade upp till ett alldeles vintervitt landskap.

Vår diskreta lilla (hm...) julgran gör sig fint mot snön...

... liksom gästande Gandhi, som tog en paus från dagens promenad.

Något kaffe blev det inte för min fuxige vän som...

... i stället försökte rota fram lite grönt gräs. Projektet misslyckades dessvärre 🙁

I fredags var jag, tillsammans med tio andra ohängda varelser, på Bishops Arms i Sundbyberg. Det var absolut ett kärt återseende, och framåt sena kvällen hade jag  dessutom turen att få lift till Uppsala där Tommie hämtade, MEN: Till syvende och sist kände jag mest hur nöjd jag är med mitt nya liv på landet och att utelivet nog får fortsätta att stå tillbaka.

I den sista meningen i förra stycket talade jag om mitt bristande behov av krogliv, men lustigt nog så var det just en pubkväll som var inplanerad för lördagen. Det var jag, Tommie, Camilla, Dick, Jejje & Christian som tog oss hela vägen ner till Uppsala för en bit mat och några öl på O’Connor’s = i allra högsta grad trevligt 🙂 Än en gång kunde jag dock konstatera att man inte behöver ränna ute särskilt ofta för att uppfylla den ”nödvändiga” kvoten…

Utöver pubbesök så har helgen även bjudit på ett stycke ridlektion (på Gandhi, för Camilla), filmtittande, slappa & härliga stunder med Tommie, Teo & Bus samt viss planering inför julen. Det sistnämnda var inte alltför betungande, då jag & Tommie väljer att spendera julhelgen på tu man hand. Ja, förutom våra små svartvita vänner förstås 😉

/ Storkelina – en något avslagen partyprinsessa (hm…)

Varje gång jag avslutar en arbetsdag nere i Stockholm så vidarekopplar jag min anknytning till min jobba-hemma-mobil, så även i går. Eller, det var i alla fall vad jag trodde mig ha gjort. I själva verket hade jag kopplat min lur till Socialjouren, och det var naturligtvis bara rena turen att det var Tommie som var den förste att ringa. Mina/företagets vanliga kunder hade nog blivt en smula förvirrade om de hade hunnit före…

I går kväll hade jag & Tommie nöjet att träffa grannpojken Christian, som är ledig och därmed hemma några veckor. Även frugan Jejje var med, och det var SÅ mysigt att få se allt vara som vanligt ett slag 🙂 Att jobba på annan ort (nä, Christian sitter faktiskt inte i finkan 😉 ) är annars ett rackar’ns oskick!

I dag har jag jobbat hemifrån och alltså inte haft några resor, men jag är ändå nästan sjukt trött. Ska slurpa i mig en kopp te (rött & teinfritt förstås), men sedan blir det rejält tidig sänggång. Måste ju ladda upp ordentligt inför morgondagen då det blir Bishops Arms med några kollegor = Toast Skagen och gottigottgott att dricka 😛

/ Storkelina – en glad trötter

Det är ganska precis ett år sedan jag senast var på Bishops Arms i Sundbyberg. Hursomhelst, i dag ringde jag dit för att beställa bord och när jag presenterade mig och skulle börja förklara vem jag var så svarade tösen i andra änden av luren ”jaså, är det Früli-Helena!?” (Früli = jordgubbsöl). Hm, antar att jag får vara nöjd med att hon inte kallade mig Miss Irish – med tanke på mitt tidigare intag av nämnd kaffedrink så hade det ju varit föga förvånande 😉

/ Storkelina