Gårdagen spenderade jag & Tommie i Uppsala, och på agendan stod diverse inköp till vårt ”lilla” byggprojekt. Och vi kom inte hem tomhänta, för ett gäng tusenlappar senare (än avresan hemifrån då 😉 ) så hade vi bland annat blivit med sovrumstapeter, oljebaserad bets till sovrummets panel/fondvägg, takfärg, dörrtrycke & låskolv, fågelmatarstation (nä, inte till bygget då…) och en himla massa mat (till kylskåpet 😛 ). Härligt!

Idag har det spårats (jag & Catla), pluggats, byggts (Tommie med lite mäthjälp från lilla frun) samt sist men inte minst: Ätits helt underbara räkmackor. En riktigt skön söndag där nytta förenats med lite nöje 🙂

Sent omsider, men icke desto mindre, så vill jag tacka Mats, Cicci & Edwin som förra lördagen levererade attiraljer till husbygget samt grannen Christian som var här ett par gånger den gångna veckan för att hjälpa Tommie att montera klart innertaket. Ni var alla fantastiskt hjälpsamma, precis som vanligt med andra ord.

/ Storkelina

Jaha, då har jag & Tommie avverkat en underbar kväll på vårt lilla bygge 🙂 Och nej, jag är inte ironisk för vi hade det verkligen toppen när vi stod i ett råkallt och trädoftande utrymme och mätte, sågade, spikade och skruvade (jag var mest sällskap men gjorde i alla fall några pyttesmå insatser). Okej, jag ska inte sticka under stol med att jag gärna hade grundat med en trerätters middag på bygdens numera igenbommade Gästis MEN det är ju en helt annan historia…

Filmen ovan har ännu inte kommit ut på den svenska marknaden, men då ”huvudpersonen” är en bostonterrier så har jag självfallet sett till att boka upp mig på ett exemplar. Vem vet, det kanske blir en helkväll med film och gotter i nya sovrummet så småningom 😉

Annars så har jag tänt en lykta för min djupt saknade pappa, pluggat (grymt samarbete med bästa Caroline i Tyskland), pratat med mamsen, brorsan Åke & syster Kerstin, spenderat dagen med såväl mina egna djur som grannvovvarna Rocky & Smula och sist men inte minst så vaknade jag heeelt frivilligt före klockan sex i morse. Det sistnämnda är inte alls likt mig, särskilt inte med tanke på att jag inte somnade förrän vid 02.30-tiden igår (eller snarare i morse). Skumt!

/ Storkelina

Jag tänker på dig varje dag, men just idag upptar du mitt sinne mera än vanligt . Du känns så nära, och om du inte hade råkat ut för den där helvetiska olyckan i april 2004 så skulle vi ha firat din 85-årsdag. Det känns himla märkligt, för jag kommer ju aldrig kunna minnas och se dig i den åldern… De minnen jag har är dock min tröst, och jag hör fortfarande dina ord för mitt inre. Pappa, jag älskar dig så mycket!

/ Alltid din lilla Maja

Min mamma Cissi i juni 1960, det vill säga knappt 16 år gammal.

Igår fick jag något alldeles fantastiskt med posten, nämligen ett kuvert med bilder på min älskade mamma. Bilderna kom från en ungdomskärlek som hon fortfarande har kontakt med, och som har sparat bilderna ända sedan de togs i juni 1960. Mannen bakom kameran berättade också för mig att bilderna togs med stor kärlek, och jag misstänker att han faktiskt hade svårt att skiljas från dem… En oerhört värdefull gåva!

/ Storkelina – dottern

Denna onsdag har jag varvat studier med en gnutta förvärvsarbete (hemifrån), men mest av allt har jag faktiskt bara njutit av omgivningarna. Inte tokigt alls!

Gårdagskvällen spenderade jag mestadels med en lur i handen och detta bland annat i form av ett 90 minuter långt samtal med världens klokaste människa, tillika min/vår vän, släkting & veterinär, Eva Hertil. Om alla hade hennes förmåga att anamma det etiska perspektivet, både vad gäller människor och djur, så skulle alla levande varelser må såå mycket bättre. Åh vad jag beundrar denna människa, och åh som jag försöker suga åt mig av hennes klokskap.

Ett par bilder från idag följer nedan:

Myskankan David, en av sex.

Vy från eftermiddagens promenad i höstmörkret.

På bilden ovan ser ni lördagens härliga byggarbetslag: Från vänster är det brorsan Åke som ägnar sig åt diverse nackövningar, Danne (delvis skymd), Tommie (delvis gömd i huvan 😉 ), Matte & sist men inte minst Ryssen (nä, det är inte dopnamnet då’ra). Grabbarna fick såå mycket gjort, och monteringen av diverse ytskikt närmar sig således med stormsteg!

Älskade mamma har tillbringat en vecka i Östervåla, det vill säga några dagar hos mig & Tommie (mamma smittades tursamt nog INTE av Tommies vad-det-nu-är…) samt några dagar hos Åke med familj. Det var oerhört mysigt att ha mamsen ”på byn”, och det blev rackar’ns tomt när hon åkte 🙁

Annars så är det fortsatta studier som gäller, och just idag var det kursupptakt för andra terminen i marknadsföring. Själv märkte jag ju i sanningens namn inte av detta, för denna måndag tillbringades med arbete i mitt kära gamla Hästsportens Hus där det bland annat blidde lunch och härliga diskussioner med kollegorna Gunilla, Hanna & Therese. Underbart roligt att få sitta ner tillsammans och prata lite annat än jobb emellanåt, och dessutom är det gott att se att mina medarbetare är så kloka 🙂

/ Storkelina 

Här hemma i skogen har vi sjukstuga modell fullbelagd 🙁 Tommie började må illa redan under förra helgen, men var inte sämre än att han kunde jobba på måndagen. Därefter blidde det dock betydligt sämre med 39 graders feber och diverse andra intressanta symtom (relaterade till illamående, går inte in på detaljerna 😉 ) = åter hemma från jobbet… Själv är jag inte heller på topp, men ändå långtifrån Tommies skick. Åker emellertid inte ner och jobbar i Stockholm under morgondagen, och det är inte bara för min skull utan jag tänker inte minst på kollegorna och den överhängande smittorisken. En rackarn’s tur en så’n här gång att chefen ser till att förse mig med arbete som kan göras hemifrån och lite när det passar 🙂

Nu tänker jag sluta upp att vara duktig (delar av studierna gick liksom inte att lägga åt sidan), och övergår i stället till att tänka på mig själv och kranka Tommie. Ha det gott så länge!

/ Storkelina

Ser inte mycket ut för världen, men är såå gott 😛

Igår intogs min texas chili, och den blev som vanligt fantastiskt god (skönt att nå’n enstaka gång få säga så om sin egen mat 😉 ). Tommie & jag var alltså inte ett dugg ledsna över att denna söndag ”behöva” äta rester 🙂

Annars så har helgen varit lugn, och tyvärr har Tommie från och till känt sig jätterisig 🙁 Det började med nackont redan i måndags, innan första arbetsdagen efter sjukskrivning, och utökades igår kväll med ett olustigt illamående. Inte ett dugg kul, och så här i efterhand så kanske inte den starka chilin var helt optimal kosthållning. Eller  hemska tanke, det kanske rent av var den som utlöste illamåendet?!

Lite trevligt har vi haft också, för lördagskvällen spenderades med Cicci, Mats, Emil & Edwin i Rävsvad där det blev kaffe, tårta, tjatter, TV-spel (Tommie & Emil) samt gammal hockeyhistoria i form av en inspelad dokumentär om den ryska superfemman. Det sistnämnda föll verkligen undertecknad i smaken, för det rörde sig ju om en tid när landslagshockeyn var mitt liv* och den sovjetiska hockeyn dominerade stort. De sovjetiska spelarna levde förvisso ett föga lustigt liv, men rent sportsligt så var de oerhört imponerande!

* Under barn- och ungdomsåren var jag i det närmaste besatt av Tre Kronors framfart, och jag sparade varenda tidningsutklipp och såg ALL TV-sänd landslagshockey. Och jodå, jag som var den rejält skötsamma ”bäst-i-klassen-tösen” skolkade faktiskt för att se de VM-matcher som gick under skoltid. Och jo, mamma visste om det och gav sitt tysta medgivande – det var förstås svårt att säga nej till ett A-barn som undertecknad 😉 🙂

/ Storkelina – söndagsfrun

Jag kanske är konstig, men jag tycker att färgglada kryddor är oerhört vackra.

Medan Tommie har byggt på nya sovrummet så har jag pysslat lite i köket = en gryta full med Texas Chili – Storkelina Style kommer att stå och puttra på spisen i sisådär en fem timmar. Väl värd att vänta på! 😛

Annars är det rätt lugnt här hemma på byn och jag fortsätter att njuta av höstrusket, som liksom gör det fullt legitimt att bara vara inne och mysa med en brasa i kaminen 🙂 Ingen stress och inga måsten, för studierna får vänta tills på måndag och allt annat som borde göras får göra detsamma. Har nämligen, vid denna mogna ålder, kommit fram till att en stor del av våra ”måsten” är rena tankevurpor som egentligen handlar om ganska triviala saker. Som tur är så är det ju rätt sällan våra åtaganden handlar om liv och död, det vill säga det mesta kan faktiskt göras en annan dag. En härlig insikt, även om den sannolikt kommer att visa sig vara ytterst temporär 😉

/ Storkelina

En rackarn’s oskarp bild, men jag vill ju visa att jag inte är någon slavdrivare utan att Danne & Tommie har KUL när de bygger hus.

Själv är jag och ett par av mina eminenta kurskamrater snaaart klara med ett PM-arbete och det känns otroligt skönt. Och inte blir det sämre av att veta att medan jag jobbar här inne så ser änglarna Danne & Tommie till att bygget fortskrider. Helt underbart, för nu dröjer det tamejtusan inte länge innan vi har ett nytt sovrum och massor av efterlängtade garderober 🙂 Badrummet får komma så småningom, och känns inte alls lika bråttom – det vi har är ju fullt funktionellt även om det nu är litet.

Annars är jag rent allmänt på ett strålande humör och fann mig själv under dagen högt och ljudligt sjungandes på Emil i Lönnerbergas ”Du käre lille snickerbo”. Varför vet jag icke, men struntsamma för det känns bra. Ha det fint så hörs vi!

/ Storkelina – full av bus