Nöjd grannvovve ligger i sin bädd och slickar i sig grädde.

Emellanåt så känner jag att det verkar så ruskigt okänsligt att skriva om mer eller mindre glättiga saker här när det händer så fruktansvärt tråkiga saker runt omkring. Samtidigt så vill jag inte basunera ut precis allt i ett forum som detta, och framför allt inte när det rör sig om andra människors angelägenheter. Jag konstaterar dock ännu en gång att jag förbannar dessa sa*ans sjukdomar, och att jag lider något oerhört med alla nära och kära som drabbas. Jag tänker såå mycket på er…

De tråkiga nyheter som nådde mig i fredags lade till stor del sordin på stämningen denna helg, men jag & Tommie har även haft det lite bra. Vi blev till exempel bjudna på en härlig Taco-kväll på Annelund, och så har vi fått en massa välgörande sol. Och, sist men inte minst, så har vi alltid varandra och det är tveklöst min största glädje i livet.

/ Storkelina

Denna tisdag bjöd på en helt underbar studiemiljö. Förresten, kolla in Catlas maffiga lårmuskel!

Tio plusgrader, strålande solsken och sällskap av allehanda djur – så mycket bättre kan inte studiemiljön vara innan vi ens har kommit till mitten av mars. Gissa en som njöt till ljudet av två skriande hackspettar (parningsdans pågick 😉 )?!

Min fine och snacksalige man kommer hem lite senare i dag, för i detta nu möter han en kollega i århundradets badmintonmatch. Jodå, Tommie har naturligtvis högljutt aviserat hur han ska ”krossa” sin motståndare, och det faktum att denne förmodligen är skaaapligt bra på just badminton har han liksom inte funderat så mycket över. Likt en terrier så är Tommie oftast övertygad om att han saknar övermän, och huruvida han sedan möter årtusendets gigant i boxning eller världsmästaren i schack spelar inte så stor roll. Själv-förtroendet har min gode make nämligen inga som helst problem med, och det är inte utan att jag blir en smula avundsjuk… 🙂

Nu ska jag lämna bloggen för i dag och återigen ägna lite tid och nyttigheter, ha det!

/ Storkelina

Idag fick jag tillbaka min första tenta (en hemtentamen), och detta med alldeles utmärkt resultat och fin kritik. Det känns såå bra att vara tillbaka i gammal god studieform, så jag dristar mig till att förära mig själv med en guldstjärna 🙂

Häromdagen när jag & Tommie satt i bilen och diskuterade världshändelser (utvecklingen i Ukraina, Pol Pots massavrättningar på 70-talet osv) så slogs jag av tanken på hur glad jag är över att vi kan föra dylika diskussioner. Och hur trevligt det är att umgås med vänner/familj/kollegor som hänger med i de viktiga samhällsfrågorna och kan dryfta liiite annat än val av nagellack, blöjbyten eller sig själva. Okej, det är naturligtvis inget fel att prata om de sistnämnda sakerna heller MEN det blir ganska torftigt i längden… Det är helt enkelt kul med människor som tänker, och det även om inte alla tycker och tänker som undertecknad.

Nu ska jag koppla av med en trivial och inte så tankekrävande såpa (jag gillar ju som bekant kontraster), så ha det gott tills nästa gång vi hörs.

/ Storkelina – såpafilosofen

Helgen har varit finfin och bjöd glädjande nog på en massa trevligheter 🙂 Efter en stillsam fredagskväll med tidig sänggång så följde lördag morgon med tidig uppstigning och 20 mils bilresa till Strängnäs, där det var dags för säsongens första hundutställning. Vidare följde ett besök på McDonald’s (inte ofta numera), en snabbvisit hos bonusbrorsonen Danne med familj, ett par timmars tupplur, middag (grillpremiär 😛 ) med gästerna Christian & Jejje samt avslutningsvis kikade vi på UFC-matchen mellan Alexander Gustafsson & Jimi Manuwa. Det sistnämnda var något av en skräll när det gäller undertecknad, men just i går så var det riktigt kul!

I dag har det fällts träd (Tommie), pluggats (jag), promenerats (husse, matte & Catla), städats i ankhuset, gosats med Bus-katten och måtts gott sådär i största allmänhet. En härlig vårdag när jag bland annat fick se årets först humla, och jag kan lova att det var en STOR rackare.

Nu ska det soffmysas och glos på Tv, men ha det gott så länge.

/ Storkelina – nöjd och glad

Denna rejäla padda skvalpade runt i ankdammen, och jag såg förstås till att flytta på den INNAN den blidde till ankmat.

I går fick vi en kartong med verkligt närproducerade ägg, nämligen från granngården Annelund.

I går tog SSK:s sorgliga hockeysäsong slut, den sämsta på 112 år och totalt 90 säsonger 🙁 Såå trist hur det har blivit, men förhoppningsvis så är botten redan nådd = den enda väg som återstår är FRAMÅT/UPPÅT.

Denna onsdag bjöd på färsk pasta med strimlat fläskkött och ädelostsås till middag, och middagsbordet (i dag soffbordet…) delades med såväl finaste Tommie som granntösen Jejje. Den sistnämnda var för övrigt ett mycket välkommet inslag, för bortsett från Tommie och min underbara familj så verkar det för dagen som om delar av omgivningen har blivit skvatt galna. Jisses, så sent som i förmiddags så var jag fullt beredd att ta Tommie, mamsen & brorsan med familj under armen (typ!) och flytta till yttre rymden. Kanske rentav till ett annat solsystem… För den som inte hängde med så fick Jejje denna gång symbolisera det högst normala i tillvaron 🙂

Annars så har det pluggats för fullt inför morgondagens dugga (högskole/ universitetstugg för prov), gosats med våra päls- och fjäderprydda samt sist men inte minst käkats kärleksmums 😛 Livet är inte så tokigt om man bortser från ett eller annat störande element 😉

/ Storkelina – inför morgondagen

Min nya skosamling.

För någon vecka sedan hade jag inte ens hört talas om skomärket Mjus, men nu vet jag bättre. Massor av skor i min smak, och trots att jag är en urusel shoppare så äger jag nu fyra par. Kul! 🙂

Annars har helgen varit oerhört lugn och stillsam. I går, när Tommie var på heldagskurs i Uppsala, så var bonusbrorsönerna Danne & Matte här på en kort visit. Okej, de var mest ute efter våra tillgångar (typ isolering 😉 ) men det var ändå rackar’ns kul att se dem.

I dag lämnade både jag, Tommie & Catla byn för att bege oss söderut där det blev kaffe, fikabröd och en massa tjatter med Vickan & Co. Supertrevligt, och riktigt kul att få kika på familjens enorma samling med fyrbenta 🙂 Islandshästarna Elfa & Spola var hur söta som helst, och B-ponnyn Cleopatra hade en härlig utstrålning. Ridsugen? Ja, nu igen MEN stilige fuxkillen Gandhi vet ju att jag inte är så värst kaxig när jag väl sitter där…

Fina Cleo med ägarinnan Maja.

Drakarna Jennifer & Broder T ligger i en hög och är oense…

Våld i alla dess former är det värsta jag vet, men nu har det kommit inpå knuten 🙁 Jodå, våra fem ankkillar har blivit könsmogna, och de försöker göra upp lite titt som tätt… Det bästa är förmodligen att låta dem hållas så att det blir någon ordning på deras interna rangskala, MEN jag har ju så rackar’ns svårt att låta bli att lägga mig i. Resultatet? Helskinnade ankor med sönderriven och ”näbbnypt” matte = undertecknad är allt annat än skadefri. Såå rättvist! 😉

/ Storkelina – ankmamman

I morse var det åter dags för provtagning på vårdcentralen (tack snälla Cicci för skjutsen dit!), och det var inte utan att jag kände mig lite stressad när jag såg den enorma kön i väntrummet. Just denna torsdag hade jag nämligen en tid att passa, och med tanke på hur sällan bussarna går så hade jag inte lust att missa den… Sjuksköterskorna visade sig dock vara rackar’ns effektiva (typ löpande band), så i stället för att missa bussen hade jag nästan en timme till godo och kunde shoppa loss på Tempo också. Spännande 😉

När jag hade stigit av bussen och började traska den dryga kilometern hemåt så slogs jag av en sak: Det var första gången sedan vi flyttade från Sumpan för drygt 3 år sedan som jag bar hem matkassar från en affär. Liiite annorlunda var det ju att släpa pappkassar på ”vår” lilla skogsstig, men bra mycket mysigare än asfaltsdjungeln.

I detta nu sitter jag i soffan, har ätit biffstroganoff med ris, laddar upp för en liten gruppchatt med några av mina kurskamrater och sedan blir det natti natti inför morgondagens förvärvsarbete i huvudstaden. Om det är synd om mig? Inte ett dugg! 🙂

Vy från busstationen i Våla City.

På väg hem med matkassarna.

Denna tisdag har hittills bjudit på en intressant föreläsning, lite grottande i diverse böcker, prat med finaste mamsen, en underbart skön promenad med Catla och middag med en oerhört efterlängtad Tommie. Undrar förresten varför det är så? Att man (läs jag 🙂 ) plötsligt längtar så vansinnigt mycket efter någon som jag träffat nära nog varje dag i 18 års tid. Märkligt hur det är, men framför allt så känns det skapligt underbart!

I detta nu så flänger sötaste Bus runt så att det står härliga till. På sistone har det fallit sig så att hon varit innekatt (duvhökens fel…), och jag kan säga att det märks. Jisses vad den lilla leker och röjer! Det märkliga i det hela är dock att  hon på intet sätt ”kräver” att få gå ut, och det förvånar mig massor.

Nu ska jag ta en kort tupplur, för efter att ha fått en massa frisk luft så blev jag sådär hääärligt trött.

Tur att Annelunds-skylten finns så att man hittar hem. Och om inte annat till granngården! 😉

Jag älskar vår lååånga och öde raksträcka.