Vid ett par tillfällen har jag nämnt den rovfågel, som sedan någon månad huserar i krokarna, och som tyvärr utgör ett allvarligt hot mot såväl våra som granngårdens djur 🙁 Efter att granntösen Jejje denna torsdag fått sig en närmare titt på den ”stygga” (höll på att krascha ett av Annelunds fönster en sisådär 5-6 gånger…) så tycker vi nu oss veta att det handlar om en ung duvhökshona. Den spontana tanken var att det rörde sig om en sjuk fågel, för det är ju svårt att föreställa sig att det skulle vara fullt normalt för en rovfågel att knalla runt bland husen och försöka ta sig in fönstervägen MEN… efter att ha läst lite mera om duvhöken (Accipiter gentilis), så har vi nu kommit till insikt om att ungfåglarna inte sällan flyger in i både det ena och det andra när de håller på och övar upp jaktförmågan. Och jodå, unga och oförståndiga fåglar kan vara rackar’ns orädda också!

Det är naturligtvis besvärligt att vår ”vän” pippin ska ha sina jaktmarker just här (inte ens katter går säkra = Bus har för tillfället utegångsförbud), men fågelvän som jag är så kan jag ändå inte låta bli att fascineras. Kolla in filmklippet nedan så förstår ni säkert.

http://www.youtube.com/watch?v=2CFckjfP-1E

/ Storkelina 

Det här med att jag är student är förmodligen något jag kommer att fortsätta att tjata om, åtminstone till dess att jag riktigt kan förlika mig med att vara just det: Student, studerande. Att vid min aktningsvärda ålder plötsligt få erbjudande om en alldeles egen studentlya (wow…) och erhålla studentrabatter känns minst sagt märkligt. Inte dåligt, inte alls. Bara skumt. Hursomhelst, på lördag så ska jag & Tommie åka ner till mamma och äta lite hemlagad smörgåstårta och för att inte bli alltför insnöad på ”samma gamla vanliga” så kollade jag lite nya recept för att finna inspiration. Gissa om jag blev full i skratt när jag hittade den så kallade studenttårtan för mager kassa?! Dessvärre så blev jag inte det minsta sugen, för jag känner inte alls att den riktar sig till mig 🙁 Hm, kanske är det så att kassan inte är tillräckligt skral?! 😉

/ Storkelina

Den 9 veckor ”gamla” Catla & finkissen Bus.

Ni har sett den förut, och här kommer den igen: Bilden som får finaste Bus att se ut som en JÄTTEKATT. Jag blir lika glad varje gång jag får syn på det här fotot, och självklart så delar jag med mig 🙂

/ Storkelina 

De två lamporna hemma på tomten lyser likt två ögon i mörkret.

För en stund sedan var jag över till närmaste granngården Annelund och rastade vovvar, och då då slogs jag än en gång av hur ensligt jag bor. För jodå, de två lamporna på bilden ovan är minsann mitt & Tommies hem sett från ”granntomten”. Ingen risk för insyn här inte! 😉

I förmiddags så hade vi åter påhälsning av vår orädda (o)vän rovfågeln som tyvärr är såå sugen på våra ankor. De sistnämnda var dessbättre i ankgården, men en sak är säker: Här blir det till att bygga en STOR inhägnad till våren. Att låta ankisarna ströva fritt och utan uppsikt är ju definitivt inget alternativ längre 🙁

Annars så har jag i dag skickat in min andra inlämningsuppgift på temat ledarskap och organisation. Ett oerhört intressant område, som jag lätt skulle kunna ägna ALL min studietid åt. Kul när det känns så 🙂

/ Storkelina – den födelsedagsfirande studenten

Denna lördag har jag:

• pluggat
• städat/mockat ur ankhuset
• kollat in Tommies snöskottning (väldigt skönt att bara titta på!)
• spenderat tid med världens tröttaste hund (hade besök av grannvovvarna i går, och det gjorde tydligen susen…)
• studerat kissen Bus, som uppenbarligen gillade dagens plusgrader och var ute i timmar (det var lääänge sedan)
• babblat med mamsen
• streamat och kikat på SSK:s hemmamatch mot Karlskrona HK (straffvinst för SSK)
• käkat pizza 😛

Om jag har haft det bra? I all sin enkelhet: Absolut! 🙂

För några veckor sedan så fick det väl tilltagna ankhuset lite ny inredning i form av några lecablock med en skiva på. Uppe på gräddhyllan sitter nu alltsomoftast fyra av ankorna, och i ”redet” under så huserar den ensamma honan och en av hennes grabbar. Helt klart en uppskattad ”möbel”!

Sitt dricksvatten får ankorna ur en vattenautomat, men hinken ställer jag in för att de små liven ska få doppa sina huvuden. Det sistnämnda är viktigt för att hålla ögonen rena och därmed undvika inflammationer.

I bakgrunden skymtar honan Christian och från vänster har vi sedan Viktoria, busen Dennis & Jennifer. Den bordellröda belysningen kommer från värmelampan, som vi har för att vattnet inte ska frysa.

Uppstigning, morgonkaffe, externredovisning, påtår, tretår, lunch, efter-lunch-kaffe, ledarskap och organisation, påtår, tretår, hundpromenad, efter-promenaden-kaffe osv osv. Jisses, snart blir det till att lägga in mig på behandlingshem för koffeinmissbrukare… 😉

Annars så konstaterar jag att jag efter snart 14 år med kronisk värk i vad jag kallar ryggslutet/”rumpryggen” (egentligen bäckenets sacroiliaca-leder) har fått veta att just nämnda leder är vätskefyllda till följd av inflammationer. Det sistnämnda går ofta att behandla med gott resultat så jag kommer framöver att ”gå på” medicinen salazopyrin, vilken förhoppningsvis inte bara har en massa besvärliga biverkningar utan även kommer att göra MASSOR av gott 🙂 Resultaten kan dock låta vänta på sig några månader, och under tiden blir det till att ta blodprover var 14:e dag för att kolla så att kroppen klarar av de välgörande (hoppas jag!) gifterna. En rackar’ns tur att jag äääntligen har kommit över svunna tiders nålskräck.

Nä, nu får det räcka med rast = tillbaka till kurslitteraturen. Ha det gott!

/ Storkelina

Mitt nya liv som student innebär än mer tid i hemmet, och därmed också ännu mera kvalitetstid med djuren. Den som verkar mest engagerad i mina studier är förresten kissen Bus, hon verkar närmast besatt av ”Den Nya Affärsredovisningen” och gör allt hon kan för att hjälpa till… eller inte 😉

Denna afton blidde det lasagne till middag, och inte vet jag vad jag hade gjort men rackar’ns god blev den 😛 Kanske berodde det på att jag var mer frikostig än vanligt med både tabasco och svartpeppar, och kanske bidrog även det faktum att jag öste i en nypa rosmarin?! Vad vet jag, men jag gör hursomhelst gärna om det 🙂

I morgon blir det uppstigning kl 03.30 och sedermera en heldags förvärvsarbete i Stockholm. Nu? Sänggång och natti natti…

/ Storkelina

I dag är det två år sedan jag & Tommie förlorade dig, vår älskade lille Teo. Det var en sorgens dag, men vi minns dig med varmt hjärta och massor av glädje!

/ Din matte

I dag är det 18 år sedan jag & min älskade Tommie blev ett par (inte mycket till dejting där inte 😉 ), och det är bara att gratulera oss båda. Tänk att det kunde bli så bra! 

/ Storkelina – fortfarande med världens finaste

Min no bean chili ser ännu inte mycket ut för världen, men om några timmar så.

I eftermiddags hade jag & Tommie planer på att vara lite spontana och sticka ner till huvudstaden för att äta gott och träffa folk. Hundvakt hade ordnats (tack för er välvilja Jenny, Johannes & Bessie), boende var kirrat (tack svägerskan Jenny) och vännen/kollegan Annica var inkallad MEN sedan blev vi återigen spontana och ställde in. Så det kan bli liksom 😉

Som alternativ till restaurangbesök och annat så står nu en ”No Bean Chili” och puttrar på spisen. Häromdagen så skickade jag ut en efterlysning bland mina facebook-vänner, och lustigt nog så visade sig de två som svarade skicka nästan identiska recept. Det var faktiskt bara en ynka detalj som skilde dem åt! Hursomhelst, STORT tack till receptspridarna Kennet och Malin – jag litar ju stenhårt på att det här blir bra 😛

Annars så pluggas det (superkul 🙂 ), jobbas en smula, gosas med djuren, pysslas med maken och en massa annat skoj som gör livet värt att leva för en tjej på snart 44 jordsnurr (visst lät det sista som något ur en kontaktannons från 80-talet?!). Tjing på sig!

/ Storkelina