Får inte titta på hockeyn mellan SSK & Rögle (spelas in i väntan på badmintonspelande Tommie), är snorig och har ont i halsen (igen…). Synd om mig? Ja, visst är det! 🙁 😉

/ Storkelina – den ynkliga

I dag tänker jag ta upp ett allvarligt ämne som jag har haft många anledningar att engagera mig i – jag väljer att kalla det ViktSkurken.

Ända sedan tonåren har jag fascinerats över människors inställning till kroppsvikt, och då oftast deras egen. Oavsett om vikten är för hög (alltså ohälsosamt hög, utseendet lämnar jag därhän) eller för låg (ohälsosamt låg, utseendet struntar jag fortfarande i) så tycks det för många vara ett av livets STORA mysterier där dieter, träningsmetoder, proteindrinkar osv avlöser varandra. Sedan har vi också, icke att förglömma, den grupp människor som rätt och slätt konstaterar att deras över/undervikt är medicinskt betingad och därmed låter saken bero…

Den enkla sanningen? Om vi bortser från personer med dödliga sjukdomar, vilka exempelvis renderar i undervikt och förtvining, så är det i jämförelse en försvinnande liten del vars viktproblem de facto är medicinskt betingade*. Nix, den vetenskapligt bevisade verkligheten är att;

1)      Om man intar flera kalorier (oavsett om de härrör från socker, fett eller annat) än vad man förbränner (aktivitetsnivån är naturligtvis oerhört avgörande) så går man UPP i vikt

2)      Om man intar färre kalorier än vad man gör av med (återigen, den fysiska aktivitetsnivån är viktigast) så går man NER i vikt.

3)      Om man har balans vad gäller kaloriintag och förbränning så BEHÅLLER man sin vikt.

Svårt? Nä, det var väl det jag trodde. Men ändå så verkar viktfrågan ofta vara i klass med atomfysik om man lyssnar på omgivningen eller slår upp en tidning. Det är egentligen helt makalöst, men jag gissar att det i allra högsta grad är de skruvade mediernas vinklingar som ligger till grund för detta.

Jag skriver detta efter att i årtionden ha lyssnat till urusla förklaringar till medmänniskors missnöje med sin viktstatus. Så länge över/undervikten inte är ett direkt hot mot hälsan så är det förvisso inte så mycket att sia om, men jag har tyvärr mer än en gång upplevt motsatsen UTAN att kunna hjälpa 🙁

När den drabbade själv saknar sjukdomsinsikt så finns det tyvärr inget att göra, MEN jag tror i alla fall att det är bra i fall omgivningen slutar att bara ”tugga i sig” alla dåliga bortförklaringar. Dåliga är de nämligen i de allra flesta fall, och ingen blir hjälpt av ett ihärdigt och medhållande nickande.

*Med medicinskt betingade så avses INTE ätstörningar som anorexi, bulimi etc eller träningsnarkomani (ortorexi) – dessa tillstånd betraktas i stället som psykiskt betingade.

/ Storkelina – efter en hel del livserfarehet och efterforskningar

P.S. Självfallet så har var och ens individuella ämnesomsättning också betydelse för vikten, men återigen: Det är fortfarande kaloriintaget i förhållande till förbränningen som har den avgörande betydelsen. D.S.

Sidan MAT & SÅ’NT har länge slumrat, men nu har den i alla fall fått en ny och avsevärt mer lättöverskådlig design. Förhoppningsvis så ska den inom en snar framtid även fyllas på med såväl bilder som nya recept, den som väntar på nå’t gott vet ni 😉

/ Storkelina – den matglada

Christian & Tommie väntar på att hugga in på förrätten. Taklampan släcktes och mysbelysningen kickade i gång så snart bilden var tagen. 😉

Denna oktoberhelg har verkligen varit helt fantastisk, och vad kunde väl då passa bättre än att grilla och ha det gott?! Grannpojken Christian var gräsänkling och bjöds in till slitsamt arbete på tomten (tack!), mat & ett TV-spelsmaraton = mycket trevligt! 🙂

I dag var vi egentligen bortbjudna på middag, men då denna blev inställd så är det nu annat på agendan. För Tommies del så är det i detta nu fotbollsmatchen mellan Leeds och Birmingham som gäller, och själv så ska jag förkovra mig i matematikens förunderliga värld. Innan dess vill jag dock dela med mig av en dikt jag skrev som 11-åring. Jisses, jag måste ju ha varit fullkomligt nattsvart i sinnet MEN jag tycker ändå om den:

/ Storkelina – en poet (?) i kockartagen

En nyfunnen, morrande & fräsande Bus i den dittills ovetande uppfödarens händer.

Sent en kväll, närmare bestämt den 4 juli 2011, fick jag ett sms från grannen Jejje. ”Vi har en present till er”, skrev hon. Naturligtvis så blev jag skapligt nyfiken, och efter en stunds tjat så kom även ett mms med bilden ovan. Om jag & Tommie dittills hade haft några planer på att skaffa katt? Nä, inte alls men vem kunde motstå den bedårande kattunge som precis hittats i en av gården Annelunds lador? Inte jag i alla fall, och det är vi naturligtvis ruskigt glada över 🙂

/ Stolt BusMatte

Väl hemma så möttes jag i tur och ordning av sex glada ankor (nä, inte änkor 😉 ), ett stycke Catla, finaste Bus, Tommie och slutligen lille Ömer. Och ja, jag kände mig MYCKET välkommen 🙂

Nu ska en trötter kopppla av en smula och njuta av tanken på onsdagens sovmorgon = underbart skönt. Natti natti så länge!

/ Storkelina

Detta inlägg tillägnas Gunilla, den enda hedersmedlemmen i Bus’ FanClub 🙂

På bilderna nedan ser du sekvenser från fredagens trädklättring. Jag tappade balansen rejält, men allt gick ändå bra till slut (landade i en snöbärsbuske…).

Tjohej vad det gåååår…

… eller inte. 🙁

Detta har varit en fantastiskt fin höstdag, men dessvärre så är jag tokförkyld och har redigt ont i ryggen. Usch och fy för de små detaljerna 🙁

I dag har jag njutit av utsikten från tomten…

… eldat i tunnan och sist men inte minst: Sett över…

… årets väl tilltagna vedförråd.

Dagsfärska bilder på ödlan Ömer, kissen Bus, vovven Catla & fina ankligan.

På sistone har jag känt mig skapligt sliten, så vad kunde väl då vara bättre än att unna mig ett par dagar ledigt?! Sådär utan vidare, bara för att få vara liksom. Om det är skönt? Ja, oerhört! Särskilt eftersom jag har glädjen att sällskapas av det dunderhärliga gänget ovan 🙂 Den enda felande länken är att min tvåbenta partner (läs Tommie) är på jobbet och pysslar i stället för att vara hemma och pyssla med det verkligt viktiga, det vill säga MIG 😉

/ Storkelina – den matteräknande semesterfiraren

Sommaren 2012 ägnade jag en hel natt åt att rulla och arrangera de 88 blöjorna till denna tårta, och bästa Cicci hjälpte sedan till att dekorera. 🙂

Då och då går jag in och kollar lite på statistiken för denna blogg, och det som intresserar mig mest är vilka sökord som använts av dem som kommit hit via Google. Som jag redan tidigare har berättat så brukar ord/begrepp som ”Finlands nationaldag”, ”midsommarstång” och ”sperma jejje” (!) vara sökfavoriter MEN lite oväntat så har vi denna höst också en liten bubblare i form av ”blöjtårta”. Hm, betyder det månne att det har varit ett extra gott rulla-runt-i-sänghalmen-år i år?! 😉

/ Storkelina – med ordning på orden