I dag tänker jag ta upp ett allvarligt ämne som jag har haft många anledningar att engagera mig i – jag väljer att kalla det ViktSkurken.
Ända sedan tonåren har jag fascinerats över människors inställning till kroppsvikt, och då oftast deras egen. Oavsett om vikten är för hög (alltså ohälsosamt hög, utseendet lämnar jag därhän) eller för låg (ohälsosamt låg, utseendet struntar jag fortfarande i) så tycks det för många vara ett av livets STORA mysterier där dieter, träningsmetoder, proteindrinkar osv avlöser varandra. Sedan har vi också, icke att förglömma, den grupp människor som rätt och slätt konstaterar att deras över/undervikt är medicinskt betingad och därmed låter saken bero…
Den enkla sanningen? Om vi bortser från personer med dödliga sjukdomar, vilka exempelvis renderar i undervikt och förtvining, så är det i jämförelse en försvinnande liten del vars viktproblem de facto är medicinskt betingade*. Nix, den vetenskapligt bevisade verkligheten är att;
1) Om man intar flera kalorier (oavsett om de härrör från socker, fett eller annat) än vad man förbränner (aktivitetsnivån är naturligtvis oerhört avgörande) så går man UPP i vikt
2) Om man intar färre kalorier än vad man gör av med (återigen, den fysiska aktivitetsnivån är viktigast) så går man NER i vikt.
3) Om man har balans vad gäller kaloriintag och förbränning så BEHÅLLER man sin vikt.
Svårt? Nä, det var väl det jag trodde. Men ändå så verkar viktfrågan ofta vara i klass med atomfysik om man lyssnar på omgivningen eller slår upp en tidning. Det är egentligen helt makalöst, men jag gissar att det i allra högsta grad är de skruvade mediernas vinklingar som ligger till grund för detta.
Jag skriver detta efter att i årtionden ha lyssnat till urusla förklaringar till medmänniskors missnöje med sin viktstatus. Så länge över/undervikten inte är ett direkt hot mot hälsan så är det förvisso inte så mycket att sia om, men jag har tyvärr mer än en gång upplevt motsatsen UTAN att kunna hjälpa 🙁
När den drabbade själv saknar sjukdomsinsikt så finns det tyvärr inget att göra, MEN jag tror i alla fall att det är bra i fall omgivningen slutar att bara ”tugga i sig” alla dåliga bortförklaringar. Dåliga är de nämligen i de allra flesta fall, och ingen blir hjälpt av ett ihärdigt och medhållande nickande.
*Med medicinskt betingade så avses INTE ätstörningar som anorexi, bulimi etc eller träningsnarkomani (ortorexi) – dessa tillstånd betraktas i stället som psykiskt betingade.
/ Storkelina – efter en hel del livserfarehet och efterforskningar
P.S. Självfallet så har var och ens individuella ämnesomsättning också betydelse för vikten, men återigen: Det är fortfarande kaloriintaget i förhållande till förbränningen som har den avgörande betydelsen. D.S.
