Natten till i dag ägnade jag mig åt en ihärdigt värkande kropp, och detta resulterade i att det blidde blott två timmars sömn 🙁 Nu? Så trött, så trött efter en lååång arbetsdag MEN jag ser fram emot ett par dagar ledigt i veckan och håller därmed huvudet över vattenytan. Kram på er!

I väntan på brorsans bilder från helgens hundlek så blir det ett litet höstmotiv: Ljung i vacker kruka på brunnslock.

I fredags kväll kom Åke, Jenny, Sebbe & nya familjemedlemmen Sampson (en Corgikorsning från Hundar Utan Hem, Irland) på besök. Det blidde således massor av hundbus, en hel del prat och till sist skapligt tidig hemgång. Mycket trevligt!

Även lördag förmiddag tillbringades med ovannämnt gäng, men sedan var det dags för mig & Tommie att lämna djuren och gästerna för att åka de 12 milen mot huvudstaden. Vi körde en liten ”switch”, det vill säga äntrade våra gästers hus i Skälby där vi också övernattade. Kvällen tillbringades dock på svärfar Lasses 60-årskalas med en utsökt trerättersmiddag och diverse smarriga drycker. En superlyckad kväll/natt, tack för det 🙂

I dag var vi hemma i skaplig tid och möttes då av såväl två- som fyrbenta på promenad. Finaste Bus syntes först inte till, men när Åke & gänget väl hade åkt så dröjde det inte många minuter innan hon var på plats i stugan.Vår kära Bus är inte så särskilt förtjust i det där med gäster… 😉

/ Storkelina 

Denna fina trio har jag i MIN soffa.

Den som väntar på nå’t gott väntar aldrig (?) för länge, så håll ut: Snart ska jag ta reda på och berätta allt om den Japanska snöapan (macaca fuscata). Spännande? Ja, jag tror ju det 🙂

Annars så konstaterar jag att denna dag inte har varit någon av mina bättre, men i sanningens namn så har jag ju även haft betydligt sämre. Alltså så försöker jag fokusera på de positiva bitarna och låter ”resten” vila till en annan dag. Behöver dock helt klart ladda om batterierna och det ska jag också göra tillsammans med Tommie, Bus, Catla & gänget. Det finns verkligen INGET som slår hemmets lugna vrå!

/ Storkelina – för dagen en smula trött

I morse var det uppstigning kl 03.40, ankomst till jobbet 12 mil söderut kl 05.55, avfärd från jobbet kl 16.25 och sist men inte minst: Hemma igen kl 17.50. I detta nu är jag superdupertrött, men jag vill i alla fall tacka allra bästa Danne för skjuts både till och från jobbet (även förra veckan). Det är oerhört värdefullt för en körkortslös!

/ Storkelina – snart i en säng nära MIG

Fredag:

Inledde med fyra timmars förvärvsarbete, som sedermera följdes av besök av Katarina & Catlas bostonkompis Glenn. Så småningom kom även Jejje förbi och stannade över ett par varma mackor tillsammans med mig & Tommie. Sedan? Sänggång före kl 20 (utan Jejje då! 😉 ), och DET var superskönt.

Lördag:

Uppstigning till strömavbrott (det var mörkt här…) kl 06.15. Det blidde således morgontoalett till skenet av värmeljus och NOLL kaffe innan det var dags för avfärd till Jälla Ridhus i Uppsala. Vad som hände där? Jo, jag var med och ”coachade” Katarina & bostonkillen Glenn till stordåd i deras utställningsdebut. Okej, det var väl inte sådär rackarn’s mycket min förtjänst, men ändå 🙂

Under kvällen så blev det mat, ost & kex samt en riktigt bra hyrfilm (Django) på tu man hand med maken. Myyys!

Söndag:

Redan i morse så sprattlade (eller kanske snarare rullade) Tommie ner till Uppsala för en timmes badminton med/mot Christian. Så småningom så slog även jag upp mina bruna och tog itu med allehanda göromål ute på tomten. Bland annat så placerade jag ut ljung lite här och där = finfint. Nu? Alldeles jättestrax natti natti.

Rocky hittade ett nytt hakstöd när han tittade förbi i fredags.

Bus älskar sin plats ovanför torktumlaren – det blir ju sååå varmt och gott.

Efter sin ringpremiär med matte Katarina så pustade fine Glenn (eg.Top Boston’s Just a Kiss) ut i husse Viktors knä.

Tommie jobbade vidare med att säkra tomten mot framtida rymningsförsök (Catla är en riktig utbrytardrottning…).

Allra finaste Catla på promenad med matte.

Det bostonterrierprydda plagget ovan blev i dag en mycket uppskattad present till MIG 🙂 Tack bästa Tommie för att du värmde mitt hjärta lite extra, och tack Lotta & Vickan för att ni så diskret (hm… 😉 ) tipsade maken.

/ Storkelina – den äkta makan

Har precis kollat SSK:s bortamatch mot Troja Ljungby (på TV alltså 😉 ), och efter en sällsamt trist tillställning så blidde det ännu en torsk för mit hjärtas lag. När det gäller hockeyn så är det inte längre något som är sig likt, och det känns naturligtvis jättetrist 🙁

Annars är jag, som så ofta annars den här årstiden, superinspirerad när det gäller matlagning. Okej, det ska erkännas att jag inte riktigt har kommit i gång ännu MEN receptsamlingen växer i alla fall i stadig takt. Nyheter på höstmenyn blir bland annat piccata med tomatsås (bjöds ju på en underbar sådan av bästa Katta för nå’n vecka sedan), klassiskt dillkött (har inte ätit det sedan skoltiden), porterstek samt torsk med krämig sås (receptet hittar du på http://skatboet38.wordpress.com/2012/01/12/torsk-i-kramig-sas/ ). Dessutom så ska jag göra ett nytt försök med ett rejält långkok (här snackar vi minst ett dygn) i form av en Texas Chili. Förhoppningsvis blir det både en spännande och smaklig mathöst 😛

Nu ska jag fortsätta att samla krafter inför morgondagen, men ha det gott så länge och kram på er 🙂

/ Storkelina

Denna ynkliga trattkantarell var allt som hade kommit i ”min” vanligtvis så svamprika skog.

I går kväll kunde jag knappt ta ett steg utan att skrika av smärta och än mindre stå upprätt (nä Katta, ingen whisky den här gången heller 😉 ), så jag blev därmed en smula överraskad när jag vaknade i morse och åtminstone kunde ta mig fram som en hyfsat normal människa. Jodå, jag kunde till och med ta med mig Catla på en liten tur för att skanna av svampskogen! Den sistnämnda var dock fortfarande dystert öde = årets svampskörd låter vänta på sig 🙁

För övrigt så har dagen varit lugn, för jag måste fortfarande vara riktigt försiktig med ryggen (den rackar’n gör sig ständigt påmind…). Tommie har dock ordnat en del runt ankgården, dammen har tömts och fyllts med nytt vatten och en superdupertidig middag har intagits. Och sist men inte minst: Jag har fått det glädjande beskedet att Åkes familj snart kommer att utökas med en fyrbent av hundsläkte och DET ska förstås bli riktigt spännande 🙂

/ Storkelina – söndagssorten

Tommies ankor, som nu är cirka 13 veckor gamla, växer så det står härliga till. Bilderna nedan togs i går, och som ni ser så är det inte längre några små dunbollar. Coola är de hursomhelst, och jag studerar och följer nogsamt deras utveckling och beteendemönster genom att tillbringa minst en timme om dagen i deras omedelbara närhet. Jag siktar förstås på att bli ankeolog – en titel som grannen Jejje så fyndigt kom på 😉

Annars rullar livet på ungefär som vanligt om än med ovanligt mycket framtidsfokus OCH en fullständigt bedrövlig jakt på mina gamla gymnasiebetyg (!). Vad gäller det sistnämnda så orkar jag inte dryfta det här och nu, men jag lär återkomma i ärendet…

I morgon är det fredag och jag längtar sådär ovanligt mycket efter ett par lediga dagar. Det är så himla olika det där med energireserver, men i dagsläget upplever jag mina som lite lätt obefintliga. Tyvärr 🙁 Om jag ska se nå’t positivt med det hela så brukar det dock vända med besked när det väl vänder, och DET ser jag förstås fram emot 🙂 Till dess: Ha det fint och natti natti på er!

Närmast i bild ser vi den chokladfärgade ankan David, här med välgörande lermask.

Stilige Broder T är vit, grå, grön & svart och är såå noggrann med hygienen.

Lillankan Christian (sannolikt en tjej) flaxar med vingarna.

Ankor på språng! I det främre ledet ser vi (fr.vä) David, Broder T & Jennifer medan det bakre ledet består av Viktoria, Dennis & Christian.

Bus kan verkligen se härligt utslagen ut precis som hon…

… kan se härligt yrvaken ut. Tyvärr så missade jag att knäppa den härliga gäspningen som kom. 🙁

Den senaste veckan har jag haft fullt upp, det vill säga både hunnit vara sjuk och haft en tillvaro tokspäckad med aktiviteter. Lördagen inleddes med hundutställning i Gimo, därefter bar det direkt vidare till lilla Veras 1-årskalas i Buckarby samt avslutningsvis blev det en underbar middag på granngården Annelund där mamma/svärmor Katta tillfälligt huserar 😛 Dagen/kvällen var supertrevlig på alla sätt och vis, MEN också intensiv. Jisses vad trött jag var när det var sängdags…

Även gårdagen gick i kalasandets tecken. Först var det Tommies systerdotter Livias 5- årsdag som skulle firas, och sedan var det dags för ”min” Sebbes 10-årspartaj. Mycket tårta och annat gott blev det, och tursamt nog så var det bara nå’n kilometer mellan de två bjudningarna. Skönt när syskonen är kloka nog att göra det enkelt för OSS 😉

I detta nu sitter jag i soffan och utöver att blogga så funderar jag lite över framtiden och vad den ska komma att bära med sig. Att jag ska bo just här och tillsammans med Tommie är givet (hoppas jag!), men i övrigt så finns det så att säga utrymme för en del omstruktureringar. Det blir spännande att se var det hela slutar!

Sist men inte minst: Varm tack till alla underbara människor och djur som står mig nära (ni vet vilka ni är!). Ni betyder såå mycket för mig.

/ Storkelina