Har precis kollat SSK:s bortamatch mot Troja Ljungby (på TV alltså 😉 ), och efter en sällsamt trist tillställning så blidde det ännu en torsk för mit hjärtas lag. När det gäller hockeyn så är det inte längre något som är sig likt, och det känns naturligtvis jättetrist 🙁

Annars är jag, som så ofta annars den här årstiden, superinspirerad när det gäller matlagning. Okej, det ska erkännas att jag inte riktigt har kommit i gång ännu MEN receptsamlingen växer i alla fall i stadig takt. Nyheter på höstmenyn blir bland annat piccata med tomatsås (bjöds ju på en underbar sådan av bästa Katta för nå’n vecka sedan), klassiskt dillkött (har inte ätit det sedan skoltiden), porterstek samt torsk med krämig sås (receptet hittar du på http://skatboet38.wordpress.com/2012/01/12/torsk-i-kramig-sas/ ). Dessutom så ska jag göra ett nytt försök med ett rejält långkok (här snackar vi minst ett dygn) i form av en Texas Chili. Förhoppningsvis blir det både en spännande och smaklig mathöst 😛

Nu ska jag fortsätta att samla krafter inför morgondagen, men ha det gott så länge och kram på er 🙂

/ Storkelina

Denna ynkliga trattkantarell var allt som hade kommit i ”min” vanligtvis så svamprika skog.

I går kväll kunde jag knappt ta ett steg utan att skrika av smärta och än mindre stå upprätt (nä Katta, ingen whisky den här gången heller 😉 ), så jag blev därmed en smula överraskad när jag vaknade i morse och åtminstone kunde ta mig fram som en hyfsat normal människa. Jodå, jag kunde till och med ta med mig Catla på en liten tur för att skanna av svampskogen! Den sistnämnda var dock fortfarande dystert öde = årets svampskörd låter vänta på sig 🙁

För övrigt så har dagen varit lugn, för jag måste fortfarande vara riktigt försiktig med ryggen (den rackar’n gör sig ständigt påmind…). Tommie har dock ordnat en del runt ankgården, dammen har tömts och fyllts med nytt vatten och en superdupertidig middag har intagits. Och sist men inte minst: Jag har fått det glädjande beskedet att Åkes familj snart kommer att utökas med en fyrbent av hundsläkte och DET ska förstås bli riktigt spännande 🙂

/ Storkelina – söndagssorten

Tommies ankor, som nu är cirka 13 veckor gamla, växer så det står härliga till. Bilderna nedan togs i går, och som ni ser så är det inte längre några små dunbollar. Coola är de hursomhelst, och jag studerar och följer nogsamt deras utveckling och beteendemönster genom att tillbringa minst en timme om dagen i deras omedelbara närhet. Jag siktar förstås på att bli ankeolog – en titel som grannen Jejje så fyndigt kom på 😉

Annars rullar livet på ungefär som vanligt om än med ovanligt mycket framtidsfokus OCH en fullständigt bedrövlig jakt på mina gamla gymnasiebetyg (!). Vad gäller det sistnämnda så orkar jag inte dryfta det här och nu, men jag lär återkomma i ärendet…

I morgon är det fredag och jag längtar sådär ovanligt mycket efter ett par lediga dagar. Det är så himla olika det där med energireserver, men i dagsläget upplever jag mina som lite lätt obefintliga. Tyvärr 🙁 Om jag ska se nå’t positivt med det hela så brukar det dock vända med besked när det väl vänder, och DET ser jag förstås fram emot 🙂 Till dess: Ha det fint och natti natti på er!

Närmast i bild ser vi den chokladfärgade ankan David, här med välgörande lermask.

Stilige Broder T är vit, grå, grön & svart och är såå noggrann med hygienen.

Lillankan Christian (sannolikt en tjej) flaxar med vingarna.

Ankor på språng! I det främre ledet ser vi (fr.vä) David, Broder T & Jennifer medan det bakre ledet består av Viktoria, Dennis & Christian.

Bus kan verkligen se härligt utslagen ut precis som hon…

… kan se härligt yrvaken ut. Tyvärr så missade jag att knäppa den härliga gäspningen som kom. 🙁

Den senaste veckan har jag haft fullt upp, det vill säga både hunnit vara sjuk och haft en tillvaro tokspäckad med aktiviteter. Lördagen inleddes med hundutställning i Gimo, därefter bar det direkt vidare till lilla Veras 1-årskalas i Buckarby samt avslutningsvis blev det en underbar middag på granngården Annelund där mamma/svärmor Katta tillfälligt huserar 😛 Dagen/kvällen var supertrevlig på alla sätt och vis, MEN också intensiv. Jisses vad trött jag var när det var sängdags…

Även gårdagen gick i kalasandets tecken. Först var det Tommies systerdotter Livias 5- årsdag som skulle firas, och sedan var det dags för ”min” Sebbes 10-årspartaj. Mycket tårta och annat gott blev det, och tursamt nog så var det bara nå’n kilometer mellan de två bjudningarna. Skönt när syskonen är kloka nog att göra det enkelt för OSS 😉

I detta nu sitter jag i soffan och utöver att blogga så funderar jag lite över framtiden och vad den ska komma att bära med sig. Att jag ska bo just här och tillsammans med Tommie är givet (hoppas jag!), men i övrigt så finns det så att säga utrymme för en del omstruktureringar. Det blir spännande att se var det hela slutar!

Sist men inte minst: Varm tack till alla underbara människor och djur som står mig nära (ni vet vilka ni är!). Ni betyder såå mycket för mig.

/ Storkelina

I dag firar du din allra första födelsedag och jag hoppas att den blir full av kärlek, glädje och skojiga paket. Och så hoppas jag förstås att du får en jättefin tårta att kladda med! 😛

/ Tant Helena

I dag, min älskade brorson, så nollar du för första gången. Grattis på dig och hoppas att du har haft en grymt bra dag samt får en superkväll 🙂

/ TokFaster

Tommies sex myskankor lever livets glada dagar, och i eftermiddags lyckades jag filma lite av deras badglädje. Slutet av filmen är skapligt röjig – ja, på ankors vis alltså 😉 Klicka på den rosa länken nedan för att kika:

Badankor

/ Storkelina – ankfarmarens äkta maka

Soligt och smarrig cider med smak av jordgubbe & lime.

Gårdagen bjöd på ett fullkomligt strålande väder, och detta inspirerade förstås till stordåd. Jodå, grillen tändes och hemlagade hamburgare med hemgjord dressing, cheddarost, pommes & guacamole tillreddes. Det hela spetsades med Jack Daniel’s rökiga barbecuesås och blev riktigt gott 😛 Myyys!

Även denna dag har varit solig och fin, men eftersom vi var uppe i ottan så blidde det sedermera till att sova bort en del av eftermiddagen. Bortkastade soltimmar? Kanske, men ack så skönt och lyxigt det kändes att krypa till kojs ett par timmar mitt på blanka dagen, mera så’nt 🙂

För en stund sedan lämnade jag & en minimal ficklampa tomten för att plocka hem Bus, och då jag faktiskt tyckte mig se kissens ögon reflektera i skogspartiet precis utanför tomtgränsen så gick jag helt sonika rätt ut i mörkret. Jag kände mig hyfsat kaxig och gick till och med och tänkte att ”fasen vad jag är cool som inte är det minsta rädd för älgar, björnar, vildsvin & så’nt”, men då hände det = jag hörde ett ljud som fick mig att gallskrika (att jag inte väckte hela bygden är ett smärre under). Naturligtvis vände jag blixtsnabbt hemåt och så snart jag kommit in i tryggheten insåg jag vad det ”farliga” varit. Jodå, med 99% säkerhet så var det några skräckinjagande löv som blåst förbi och prasslat – hu så läskigt 😉

/ Storkelina – åter i hemmets lugna vrå och väntar in Bus

I dag har jag:

• Förvärvsarbetat hemifrån.
• Varit med Jejje och shoppat loss (eller nå’t 😉 ) i Våla.
• Fikat på verandan.
• Njutit av det fina vädret.
• Gosat med min STORA och numera 26-benta familj (28 ben om man räknar in mina).
• Tillagat och ätit en god middag

Om jag har haft det bra? Japp! 🙂

I morse var det sovmorgon och inte uppstigning förrän vid 09.20, men Bus & Catla tyckte ändå att det var för tidigt = sussade lugnt vidare.

Jejje bjöd på en så’n här till eftermiddagsfikat och den var riktigt god. 😛

Till middag blidde det lasagne, och jag hann inte ens knäppa bilden förrän en hungrig Tommie var där med stekspaden för att roffa åt sig.

Vår kungliga hufvudstad kommer mer eller mindre att lamslås de kommande dagarna, och detta beror förstås på den amerikanske presidenten Obamas statsbesök. Eller förresten, att kalla det för presidentens statsbesök är väl en smula missvisande. Att Barack Obama kommer betyder ju näppeligen att det är en ynka karl som anländer utan här snackar vi om helt batteri på en sisådär 700 personer. Vettigt? Visst, enligt mångas mening är det jättebra och vi ska känna oss ”hedrade”. Enligt undertecknad? Heeeelt jä*la vansinnigt att kasta bort en sådan ofantlig mängd svenska skattekronor (för att inte tala om amerikanska dollar…) för ett snack mellan två politiska ledare. Någon som kan lista ut hur mycket billigare det hade varit att skicka Reinfeldt och en mer sparsmakad delegation till USA? Okej, kanske inte fullt så ärofyllt och hedrande för Sverige MEN oerhört mycket snällare mot vår svenska statskassa och skattebetalarnas plånböcker. Jag trooor nämligen att vi är skapligt många som hellre hade lagt presidentpengarna på någon av våra lite mer jordnära hjärtesaker såsom sjukvård, barn- och äldreomsorg, sjuksköterske- och lärarlöner, polisväsende, räddnings-tjänst, trafiklösningar osv osv osv. För en sak kan vi vara alldeles säkra på: Det är ingen slump att man väljer att hålla tyst om den beräknade slutnotan för det amerikanska besöket – den kommer att landa på fantasisummor 🙁

/ Storkelina – alltid retar jag nå’n 😉

P.S. Jag kan inte nog betona att det inte är dialogen mellan Reinfeldt & Obama jag motsätter mig, det är tillvägagångssättet jag förkastar. D.S.